Dead woman walking

 
 

 

…neeej!….inte igeeen!…. Detta manipulerande av vår värdefullaste bristvara:

Tiden

 

 

 

 

 


På din dag…

Grattis goda gulliga krulliga krok!
 

Gapet

Såg ni PLUS i veckan? Där kunde man få lite påfyllnad om Sport-BH:ns historia och dessutom ett test. Härliga tjejer med former och lust till träning, det reportaget förmedlade verkligen glädje med kroppen!

 
 
Mindre glädje med kroppen uttrycktes i Lets Dance igår. Åter säger en känd kvinna att hon är främmande för att vara sensuell. Jag vet inte riktigt vad det där handlar om. Kan det finnas risk för att en kvinna som hittar sitt sensuella uttryck sedan inte tas på allvar i en yrkessituation? I så fall är det sorgligt!
 
Ungefär som när kvinnor får lära sig att fördjupa röstläget för att få auktoritet.
 

 

Jag vill minnas att Camilla Thulin hakar upp sig på det där med att kvinnor inte vill uppfattas som kvinnliga. Rätt eller fel - den enda klänning jag har från henne, förenar ett sensuellt uttryck med strikt auktoritet. Den kommer jag att bära ofta!

 

Riktigt trist är det när kroppsglädjen ska villkoras.

 

Jag har läst om ett fenomen som heter ”thigh gap”. Att det skulle vara viktigt att det bildas ett gap mellan låren när man står med benen ihop.

Snälla nån! Det får jag trixa till ordentligt för att få!

 


 

Omöjligt. Har faktiskt aldrig haft det. Och det har gått utmärkt för mig ändå, jag försäkrar. Både i och utanför Camillas klänning (på bilden en ullklänning från the White Company).

 

Ibland får man bara stänga öronen. Kroppsglädje hör ihop med frihet.

 


Yogiskt thigh gap. Foto: Mannen.

 

 

 
 
 

 

 


Ett litet stycke klädhistoria till sopstationen

Här är Ericas sport-BH. Kan den vara 15 år gammal? Nu går den i soporna, men fram till alldeles nyss höll den fortfarande formen både på sig själv och på behagen.

 

 

Sport-BH är klädhistoria.

Lika avgörande som en gång Coco Chanels stickade rörelsefrihet för kvinnor. För även om sportisen är lite av en tvångströja öppnar den möjligheter för riktigt tuff träning.

 

Innan sport-BH:n kom kunde t.o.m. brösten användas som argument för att ”kvinnan” inte skulle ägna sig åt idrott.

 

Ungefär lika välgrundat som att kvinnor inte skulle tåla tryckförändringen i cockpit under menstruationen och därför inte kan bli piloter (?!)

 

Det går nämligen bra att köra fyspass även utan sport-BH. Men det blir bekvämare med den på. Och i vår kultur mindre utlämnande. Därmed ett hinder mindre för oss kvinnor att vara med i matchen. 

Att visa att vi kan, vill och ska.

 

 


Kampen om den vita drycken

Kampanjen för havredryck har drivits med helsidesannonser och bitska formuleringar.

Mjölk försökte stämma havre. Havre svarade med en bredsida späckad med satir. En kryddad anrättning till morgonkaffet, eller törs jag skriva morgoncappucinon?

 
 
 

Onekligen underhållande. Men vad är egentligen budskapen till oss?

 

Som laktosintolerant och därmed avvand, ifrågasätter jag förstås mjölkens nödvändighet i dagens svenska matutbud. Helt säkert kan vi få till oss kalcium, proteiner och nyttigheter på annat sätt.

 

Tack vare Finland, där laktosintolerans är vanligare, behöver vi laktosintoleranta dock inte avstå från mjölk, om vi gillar den.

 

Laktosfria produkter har ifrågasatts. ”En bluff ”kunde man läsa i tidningarna härförliden.

Nej, mina vänner, laktosfritt är inte en bluff!

 

 

För laktosintolerans handlar inte bara om uppblåsthet och en förstulen fjärt på fel tid och plats. Om du provocerar en laktosintolerans under längre tid, kan effekten skalas upp till en daglig återgivning av Montezumas hämnd. I naturlig storlek s a s. Utan att du fördenskull har rest längre bort än till personalmatsalen.

 

Laktosfri mat är ingen onödig lyx. Tro mig.

 

Men varför över huvud taget ställa havredryck mot mjölk?

 

Det finns de som säger att kroppen bereder sig på vad den tror att den ska få. Om man har ett glas vit dryck framför sig tror kroppen att det är mjölk, och producerar lämpliga enzymer. Sen får den en smärre chock när istället flytande müsli dimper mer.

Det låter rimligt, tycker jag, men till sist borde väl kroppen lära om?

 

 

Andra pratar om mjölken som omoralisk för att människan tar kalvarna från deras mammor för att dricka deras mjölk. Det argumentet går rätt in magen! När jag var liten hade man kalvkätten nära, så att korna och kalvarna kunde se och prata med varandra. Så borde man fortfarande ha det!

 

Kanske har det något med dagens storskalighet att göra. När jag var liten var det rikt att ha 28 kor. Med kalvkätte.

 

 

Jag respekterar veganers matval, och lagar gärna veganskt.  Det är gott, och jag mår bra av maten. Men då ska den vara fri från allt som liknar mjölk tycker jag.

 

Däremellan baserar jag min svenska husmanskost på laktosfri mjölk.

(Dock: Jag erkänner att jag använder havregrädde till champinjonstuvning. Smakerna backar upp varandra utmärkt. Och växtbaserad vaniljsås sitter fint till rabarberpajen…)

 

Ni ser att min hållning i den här frågan är allt annat än renodlad!

 

 

Men den som lever på både mjölk och havre, kan förstås skratta hela vägen till banken…..

 

 


Spoiler

Billy brukar inte gilla när man föraviserar hans berättelser.

Men nu är jag bara tvungen.

Helt förlorad i Giulia Enders ”Charmen med tarmen”, Forum, 2014; kan jag inte riktigt vänta tills det är dags.

Fortsättning följer.

 

 
 
 

Badrumsselfie

Idag vågade jag dra på mig mitt efter-jul-fynd från Camilla Thulin.
Enkel, nästan sakral, men slimmad på gränsen till ... ja, formkurvan.
Helt klart en nyårsutmaning.
Love it.
 
 
 
 
 

Sensmoral

Den här fina tvålpumpen kommer från Granit. Vad är den gjord av?

 

 

-          Plast, sa Mannen, känn på tyngden!

-          Sten, sa jag, känn på strukturen!

-          Du ser väl att det är plast, sa Mannen, sten ser inte ut såhär i konturen.

-          Du ser väl att det är sten, sa jag, plast har inte så intrikata mönster.

 

Stämningen blev irriterad. Plast! Sten! Plast! Sten!

 

Tills den försiktigt leende expediten kom fram.

-          Visst är den vacker? Den är tillverkad av en blandning av plast och sten.

 

Och här står den nu, okommenterad, på diskbänken i vårt hem.

 

 

 

 

 


En vinterpromenad

Kajen är täckt av ett tjockt lager fuktig snö.

Ganska rått är det i luften. Från alla vinklar kan man se bockkranen med sin stolta teknik och minnen från förr.

Alla minnen är definitivt inte goda. Rått och kallt var det förr också. Kanske även inomhus.
Ett stycke historia, manifesterad i en k-märkt kran.


Romantik?!

Jag tycker inte att drogromantiska namn hör hemma på kroppsprodukter och jag gillar inte sådana anspelningar i reklam och musik. Även om jag också vill vila från verklighetens krav ibland.

 

Visst är det svårt att värja sig mot medryckande låtar och visst skulle jag verkligen vilja att en vild ung man dansade loss på bordet om jag någon gång fick äta middag under kristallkronors sken. Visst känner jag också nostalgi inför det hopp som en gång spirade inom hippierörelsen.

 

 
 

Men vi har ju facit. Flera facit faktiskt.

 

Jag hoppas fortfarande på en bättre värld, och i benådade stunder kan små tecken i den riktningen göra mig rusig. Men. Den bättre världen ska nog byggas i nyktert tillstånd. Och vila kan man göra i direkt i det spirande gräset!

 

 

Utan rök. Men gärna med lite eld.

 

 

 

 


Å det smakar fågel!

Det jag gillar med fågelkött är att det räcker så länge. Istället för att köpa kycklingfilé kan man köpa några hela, ta vara på filén och sen koka oslagbar buljong på resten.

 

Från helgens fasanmiddag finns ett välfyllt skrov (trancherademed avsikt lite slarvigt) och en hel del sås. Kallt och ruggigt ute, så det måste ju bara bli fasansoppa ikväll.

 

Det behövs nästan inget – jag fräser lite purjo och chili i olja med curry och paprikapulver. Därefter en liten burk majskorn som får koka in. Sen några bitar färsk squash för vätskans skull. En skvätt buljong, en droppe oxfond, och några pärltomater kokar med. Smakar av, tillsätter såsen och toppar med strimlat kött från fasanskrovet. Något grönt att strö på.

 

Onsdagslyx!

 

 
 
 

Fasanmiddag

Fick tag i en nätt fasanstek på en saluhall. Hur skulle jag nu tillreda den?

Jag valde den bästa av metoder, efter känt Kajsa Warg-citat.
Krusbär fanns i frysen, en burk kantareller i skafferiet. Och en skvätt fulwhiskey i barskåpet.

Så varför inte göra en fyllning?

För att hindra fasanen från att bli torr brynte jag den runtom i ankfett. Ja, du ser rätt! Jag hare kvar från förra helgens middag – det blir mycket fett över i formen när man steker anklår.

Det funkar säkert med smör också, men ankfett blev faktiskt läckert.

Vackert gul åkte fasanen ner i stekgrytan – då fylld med fräst charlottenlök, burkkantarell och krusbär – med en skvätt whiskey över.

Ugnen på 200, stekningen tog dryga timmen. Under tiden viskade jag ur pannan och silade uppstarten till en gräddsky. När fasanen var klar åkte resten av stekvätskan ner i såsen, som hettades upp med mer whiskey och bröts av med en skvätt grädde.

Några krusbär och gröna ärter blev dekor.

…och resultatet? Gudomligt, om jag får säga det själv.
 
 
 Och det får jag.
 
 

Billy berättar: ”Ektemannens hemmelighet”

Ektemannens hemmelighet, Liane Moriarty 2013, 3 opplag, Pantagruel Forlag AS
Originalets titel :The husband´s secret

 

En gråblå bok med en burk med en instängd lysande rosa insekt.

 

En australiensisk bo på norska? Ja, jag vet inte om den finns på svenska. Jag köpte den spontant under ett hastigt besök i Norge. Titeln var ju oemotståndlig.

 

Den handlar om ett brev som inte skulle läsas. I alla fall inte då. En hustru och mor till tre döttrar hittar ett brev på vinden, från sin make, att öppnas efter hans död. Men mannen är högst levande, om än bortrest för tillfället.

 

Vad skulle du ha gjort? Familjens öden flätas samman med andra familjers, framåt och bakåt i tiden, med Berlinmurens fall och bantningsprogram. Du lär känna åldrande mödrar, småbarnspappor, svekfulla vänner, tonårstjejer… Och ja, de lever i Australien men skillnaden känns inte så stor.

 

Tvärt om är det en mycket rolig bok, full av igenkännande leenden. Och en mycket allvarlig bok, full av tillfälligheter med varaktiga konsekvenser.

 

Hur mycket påverkar vi livet med våra val? Oändligt mycket, om man ser till bokens budskap. Och vilka förutsättningar har vi att göra rätt val? I stort sett inga som helst. Det är ett skrämmande tema.

Ändå finns försoning och acceptans, ett slags vila i den spänstiga berättelsen. Och jag lovar, den går inte att sluta läsa.

 

Det här är en av Billys allra bästa berättelser någonsin. Vilket språk du än hittar den på: Läs!

  • Hemligheter
  • Tillfälligheter och levnadsöden
  • Läs den!

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?


Städa ut julen

Väl några dagar efter Knut fick jag till det. Ut med tomtar, ljusstakar, änglar. Och så granen.

Vi har granen på en liten inglasad balkong. Temperaturen är perfekt för granen, och det blir varken barr eller för starka dofter inne.

 

Lyser vackert gör den genom glaset. Gröna, spänstiga grenar.

Och nu skulle den alltså ut.
 

 

Jag känner mig alltid ledsen när jag plockar ner kulorna i sina askar. Adjö till godheten, liksom. Det hårda januariljuset exponerar allt vi vill se och inte vill se.

 

Julen handlar ju om att unna sig och andra lite god mat, mys och framför allt tid. Tar det slut när pyntet åker av? Nakenheten kan också kännas befriande, fräsch.

 

Sådana tankar hade jag när jag valde ny kostym till balkongen. Ett par gardiner från Indiska med kudde i ett livgivande grönt mönster. En anakronistisk ljusslinga från Granit.

 

 

En ängel och en Buddha. Amaryllisar i vila.

 

Efterjulens nya ansikte!

 


Gott nytt år!

Är det någon som startat det nya året kvillrande pigg?

 

 

De flesta av oss har nog varit sega idag. Det är egentligen lite konstigt att vi gör så. Egentligen borde ”ottan” firas årets första dag, vi borde med öppna ögon och raska steg gå framtiden till mötes.

 

Oavsett vad vi tror om det. Igår natt talade vi om våra förväntningar på 2015. De visade sig vara väldigt olika. Själv tänker jag inte framåt så mycket. Det som kommer det kommer. Paket är vackrast innan de har öppnats. Kanske är det därför som yoga tilltalar mig så mycket.

 

 

Vad än du tänker och vad än du tror, så önskar jag dig ett gott nytt år!

2015, här kommer vi!

 

 


Om

Min profilbild

Maria

Hej och välkommen till min blogg, som jag delar med Billy. Billy är en ganska träig och spåntorr vän med ett rikt inre. Hoppas du ska trivas här hos mig! PS. Öppen blogg - alla kommentarer kan läsas av alla

RSS 2.0