En ny telefon för rättvisans skull

Nu väntar jag på min Fairphone 2. Det var ju inte så länge sen jag köpte 1:an, eller 1.2:an snarare.
Men det är ett par saker jag inte har varit så nöjd med.
 
 
SMS-hanteringen är lite konstig. Och så är det android-versionen som inte samverkar med min Divajs och en mängd andra appar. Kameran är lätt ofokuserad, som ni kan se ibland i bloggen när inte Mannen har fotograferat. Och mobilskalet tappade mer form än jag själv i det Soliga Spanien.
 
 
 
Så varför köpa en till?
 
Jo, för att Fairphone har alldeles utmärkata ambitioner när det kommer till rättvisare produktion och hållbarhetstänk.
 
Därför hänger jag kvar. Hoppas på den nya generationen. För en godare framtid och för rättvisans skull.
 
 
 
 
 

HÄR ska vi bada nakna

 
INTE på Sergels torg.
 
 

Billy berättar: Alfasyndromet

Alfasyndromet – om ledarskapochrangordning hos hundar, Anders Hallgren, Dogma förlag 2011


En orangegrön tunn bok med två hundar somkonkurrerar om en pinne.

 

Får en faktabok slinka med när Billy berättar? Själv har jag följt Sveriges (världens?) förste hundpsykolog Anders Hallgren sedan tidiga barnsben. Hans böcker om hur vi kan skapa och behålla goda relationer till våra -och andras- hundar har varit fängslande från start.

 

Alfasyndromet tar strid påett lågmält sätt. Jag tycker det är så skönt att höra en röst mot detta drillande och disciplinerande av hundar som dominerar i TV-rutan. För egen del har jag tidgare inte tvivlat på människofamiljen som en hierarkisk "flock" och på att vissa hundar vill klättra i den hierarkin. Däremot har jag undrat över varför alla förståsigpåare menar att mannen alltid är högst, och därefter hustrun - när honor leder flockar i det vilda?! Hallgren förfinar och fördjupar resonemanget och som läsare tvekar jag alltmer på att den hierarkiska flocken i traditionell mening alls existerar. En lång resa genom en tunn bok!

  

Så skönt att vovven kanfå busa lite. Det är inte roligt att möta en robotlik fyrfoting som inte ens försöker hälsa på mig. Och med en pompös människa i andra änden av snöret.

 

MIn idol när det kommer till hundhållning är min moster. Skälliga frisinnade taxar, en rufsig gränstestande spaniel och världens genom tiderna mest godhjärtade dvärgpudel levde i tur och ordning i hennes hem. Förtroendefulla och värdiga familjemedlemmar. En sån hund vill jag också ha! Men nu tog jag ordet frånBIlly...

 

Kända begrepp definieras. I tur och ordning dissekerar Hallgren begrepp som dominans, rangordning , aggression och ledarskap. Relaterat till djurvärlden förstås - men högintressant också för den som(ännu) inte är hundägare. Resonemang utan pekpinnar, som tar höjd för att både människor och hundar är olika. Men om någon vill kalla sig alfahanne kanske hen får lite inspiration till nya uttryckssätt?

 

Min enda invändning är ur genusperspektiv- jag tycker att tikarna får lite för lite utrymme i boken. Visst är en tik mer än "bara mamma"?

 

Låt dig utmanas till en ny ledarstil och en bättre relation till din hund!

 

• Lågmält stridbar

• Fördjupning av kända begrepp

• Resonemang utan pekpinnar

 

 

 

 

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?


Piggar upp mig

Det ÄR segt den här tiden på året. Känns som att alla depåer av allt man nånsin behövde är tömda.
 
Ett knep jag brukar använda såhär års är att gå in inågon butik där det finns en duktig dekoratör. Det är inte alls nödvändigt att köpa något,bara att fylla ögonen med färg och ljus och harmoni.
 
Jag har övertagit en fin duk av bästa norska väninnan. Den var för liten för hennes nya ekbord, men har perfekta mått för vårt lilla svarta.
 
Idag var jag bara tvungen att lägga till ett stilleben i rött och svart. Hade inga blommor så det fick bli lite av varje, nagellacket från IDUN t.ex.
 
Hundarna är salt- och pepparströare, dem har vi fått av en ung dam i vår närhet. Och servietthållaren med igelkott kommer från norska väninnan.
 
Kanske lägger jag till några tulpaner i morgon. Eller en ros?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

När ska det ske?

Min balkong ser fortfarande ut såhär. Igår blev den plötsligt så rätt med sina juliga ljusslingor, när snön föll och det vita täcket låg kvar en stund.

 
Idag har det varit vårlikt, med lätt allergikänning. Något pollenhaltigt rör på sig i buskarna.

Jag är nog ganska traditionell. När det kommer till våra högtider tycker jag det är viktigt att INTE söka tillfredsställelse för stunden. Med det menar jag att det inte är OK med semlor i oktober och julmust i februari!

Högtider är något mer än vi själva, och detta något mer ska visas respekt. Så tycker jag - skratta om du vill.

Men när det kommer till balkongen... hmmm...
Det blir ju så mörkt och trist när man tar bort de där slingorna. Helgerna går och jag vill bara inte

Eftersom traditionen är ny så finns det liksom ingen bondepraktika för häng upp och ta ner dina ljusslingor. Men det kan bara konstateras, vi är inte så många kvar nu med tindrande balkongräcken.

Vad tycker ni?
Är det dags att nermontera den sista lilla resten av jul 2015?
 

En ny säsong står för dörren men har den kommit tillbalkongen?
 
 
 
 
 
 

Kolla hänget

Ja, då menar jag inte Gäddhänget utan de nya vårkläderna med Gällivarehäng nyss inkomna på M-Sign fashion.
Vårlikt, ormlikt och ledigt.

En fläkt av det som komma skall... ta en tur förbi du också!'


 

Matkassar i gråväder

Slask och mörker. Januari-februari är inga höjdarmånader på kajen.
 
Inte som i min barndom, någon annanstans, då man såg fram emot kritvita vinterdagar med hög luft. Tysta granar. Långskidor och en termos med choklad. Det där särskilda februariljuset. Får vi se det här månne, eller blir det grått på grått?
 
 
När allt känns tungt kan det vara dags att pröva något nytt.
Har ni testat matkassar förhemleverans? Jag gillar att laga mat själv, men det kanske skulle ge nya idéer - och en kick att inte behöva gå och handla?

Vilken är bäst? Får se hur det blir. Jag återkommer.
 

Flyttfågel

Mannen lämnade mig och Billy ensamma ett par dar. Medan vi kurade över sista glöggen inomhus tog han sig en frukost på balkongen på Costa Blanca.

Nå, riktigt så varmt som det ser ut på bilden var det väl inte.
Men en dröm att se på i vinterrusket.

 
Mannen har redan återvänt.
 
 
 
 

Ikoniska fransar?

Mannen har varit påresa och kom hem med lyxmascara!
 
YSL är ju ett ikoniskt märke, men när jag var ung var jag inte imponerad av make-upen. Bliv vid edra ritbord och symaskiner hade säkert varit min rekommendation då - om jag hade haft chansen att ge någon.
 
Idag är YSL ett utmärkt make-upmärke med härlig lyxfaktor. För egen del har jag aldrig varit någon vän av "Less is more". Less is not the more that I want liksom.
 
Den här mascaran utlovar en alldeles naturlig lösögonfranseffekt - ett löfte värt att filosofera över.
 
Vad tycker jag om resultatet då? Mascaran är lite torr och svårarbetad till en början. Vi får se hur den artar sig när handlaget sitter! 
 
 
 
Jag har gott hopp. Och pryder badrummet gör den helt klart.
 
 
 
 
 
 

Svart stjärna

Som så många andra har jag sett till att införskaffa Blackstar, David Bowie 2015, Columbia Records, Sony Music Entertainment.

 

Jag älskar det konceptuella. Omslaget, svart text mot svart bakgrund. Matt. Absorberande. Bilder, dämpade som genom sotat glas.

 

Nu har jag lyssnat, och jag är imponerad. Jag hör ett mäktigt farväl med geniala oneliners, latinojazziga slingor, lite kärleksfulla lån här och där och en överallt svävande ikonisk röst.

 

Till lika delar skrattande och skrämd har jag också tagit del av Bowies officiella musikvideo till Lazarus, regi Johan Renck, 2016. Skaparglädjen och en Narniareferens ger mig tröst i det hemska, kanske tröstar de också för den knappögde, onåbara huvudpersonen. Sjuksköterskan står kvar med mina frågor.

 

Jag  kan ju läsa mig till att de är delar i ett större projekt, och jag förstår att här finns många blinkningar och referenser som jag inte förstår. Men det handlar inte heller om mig.

 

För egen del tar jag emot Blackstar som en gåva, en storslagen berättelse att återvända till.

 

 

Och nej, bilden nedan har inget med Blackstar att göra. Den uttrycker bara mina intryck.

 

 

 

 
 

 


Snötäckt upptäckt

Mitt aktivitetsarmband fortsätter att göra tjänst. Nu har jag upptäckt hur nyttigt det är att ta promenader när det är vitt på marken.

Jag går precis samma sträckor som vanligt, men utväxlingen i puls är betydligt högre! Lite lagom bakhala strumpor bränner tydligen på rejält. Dessutom krävs fler steg per sträcka. Fram för fler kalla vintrar!

 
 
 

Kramt och kallt

I morse var snön kram, luften lite mjölkig, stigarna tunggågna. Till lunchen dagsmeja och strålande sol. Så klipper det till igen - isande kallt och torrt, tack och lov inte riktigt så halt som man kunde vänta.

Någon mer än jag som känner behov av att träna balansen? Fram med pilatesboll och bästa posen! Och gärna ett djupsinnigt problem att grubbla på under tiden.

Inspirationsbild ur arkivet. The Eagle - Long time no see. Foto: Mannen
 

Kaosgryta

Snökaos kallas det i södra Sverige när bussar ställs in eller kommer på oförutsägbar tid och plats, spårvagnar står stilla, man tar sig fram meddelst pulsning, allt är tyst som i bomull och främlingar skrattar med varandra på gatan.

En sådan dag, en vacker dag, passar det bra med en gryta på fläskkött.

Vad sägs om den här?
 
 
  1. Bryn fläskköttet i smör och mild olja.
  2. Vrid över svartpeppar.
  3. Lägg i en form och salta lätt. Torka ur pannan.
  4. Bryn lite rödlök och några söta grönsaker (här skurna sockerärter) i paprikapulver och lite mer olja.
  5. Späd med en skvätt vittvin,en aning soja och lite kalvfond. Låt koka in.
  6. Häll blandningen över fläskköttet.
  7. Sätt i ca 200-220 graders ugn tills köttet är nästan färdigt.
  8. Släng över en näve vindruvor (eller två, av olika färg).
  9. Sätt in i ugnen max 10 min till.
  10. Servera med "blomkålsris" (=smulad blomkål) eller basmatiris.
 
Ät direkt och njut! En mörk lager sitter fint till (finns alkoholfri för vardagsbruk).



 

Vintervitt

Idag njuter jag och Billy på kajen!
 
 
...och Mannen förstås. Men fotot har jag tagit själv!
 
 

Vernissage

Jag har varit på vernissage på Galleri Arken idag. Gisella Koutsiou, vän och inspiratör, ställer ut 15-talet dukar.

 

 


Gisella Koutsiou (tv) och jag framför en av hennes målningar. Återgivet med tillstånd av konstnären. Foto: Mannen.
 
Det var en stark upplevelse. Arkens grå gammelmoderna korridorer exploderar i varma färger. Några muskulösa bortvänt blå hästar svalkar av men annars är det kryddigt, hett men inte alldeles behagligt.
 

Ansikten är i fokus, ögon följer mig, vaksamma, vaktande, utmanande, uppfordrande. Mest kvinnor, unga och kantiga, allt annat än behagsjuka.

 

Statistikern i mig ser en fyrfältstabell bakom flera av målningarna och jag börjar leta efter dimensionerna.

 
 
Intrycket kanar iväg från vänster hjärnhalva till höger; jag associerar till förändringens fyrarummare som jag lärde mig lite om på en kurs en gång.
 
Vid målningen Lot of Girls, Gisella Koutsiou. Återgivet med tillstånd av konstnären. Foto: Mannen.
 
Såhär minns jag det (alla teorifel skylles bara mig och mitt dåliga minne):
 
  • I övre vänstra hörnet ligger nöjdhetsrummet – där ska vi tillåta oss att stanna ett atg
  • Efter ett tag kliver vi ner i nedre vänstra hörnet, det är anpassningsrummet där vi anpassar oss för att det som var så nöjda med ska finnas kvar
  • Sen ramlar vi in genom en saloondörr till nedre högra rummet, då är det kris på allvar. Kaos
  • Så småningom kan vi klättra upp i det övre högra hörnet, där är inspirationsrummet där vi gör förändringar för att sedan kliva in i nöjdhetsrummet igen
  • I övre vänstra hörnet ligger nöjdhetsrummet – där ska vi tillåta oss att stanna ett tag
 
Plötsligt ser jag Gisellas målningar på ett nytt sätt, jag ser en rörelse motsols genom fyra fält, en utvecklingsspiral, djävlar anamma. Jag känner mig inbjuden ner i virveln av färg och form - inga vakande ögon stoppar mig nu.
 

Vid målningen A Lot of Girls, Gisella Koutsiou. Återgivet med tillstånd av konstnären. Foto: Mannen.

 

Jag lämnade utställningen med en varm känsla i kroppen – en välbehaglig kontrast i vinterkylan!
 
 

Om

Min profilbild

Maria

Hej och välkommen till min blogg, som jag delar med Billy. Billy är en ganska träig och spåntorr vän med ett rikt inre. Hoppas du ska trivas här hos mig! PS. Öppen blogg - alla kommentarer kan läsas av alla

RSS 2.0