Om Länkar och Trängsel

Proppfullt var det på Gustav Adolfs Torg igår när Göteborgare protesterade mot det ”Västsvenska paketet” (vilket namn för övrigt!).

Jag sitter med goda vänner och diskuterar. Eldar upp mig en smula, som de på torget.

 

 Torget före stormen

 

Jag tycker att det är osmakligt att hen som bor i fina innerstan kan prutta runt hela dagen i fina bilen och trängas bäst en vill utan att skatta en krona för det.

Medan hen som bor i ett ytterområde och jobbar på andra sidan stan t.o.m. kan få extra skatt för att lämna barnen på dagis.

 

Fördelningen av betalstationer är ytterst ojämlik, menar jag.

 

Svaret kommer snabbt: Det där är ändå inte riktigt sant. För är man så fattig åker man kommunalt.

 


Fattigmansbil?

 

Ja, vad säger man. Liknande åsikter luftas när folk upprör sig över uteliggarnas mobiltelefoner.

 

Tänk efter: Vad är viktigast för den som inte har?

 

Jag menar att det mest grundläggande, det som du inte sparar på är kommunikation. Virtuell och IRL. Om dina kontakter, och du själv, inte kan färdas snabbt – då är det ridå för den sista framtidsdrömmen. Då havererar din vardag för gott. Kontaktvägarna är bland det sista du gör dig av med.

 

Och tyvärr fyller inte Lokaltrafik behovet.

 

Sen kanske Västlänken är just en sådan kontaktväg. Kanske Göteborg i framtiden kommer att förvandlas till en fattig avkrok om vi inte säkrar upp den. Det har jag ingen kunskap om.

 


Göteborg anno 2030

 

Jag menar bara att hen som har lite mer kan betala lite mer för Göteborgskalaset.

 

 


Julbaket

Nu har de börjat, de sena kvällarna med köksbestyr.
Lika ovant varje år, åtminstone sedan de små skaffade eget.
 
Lite tidigt också, men vad gör man inte när väninnorna ska komma på glögg?
Varsågoda! Ta gärna två!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Yoga en kvart om dagen

Av Ulrica Norberg, Fitnessförlaget 2014.

 

Undrar du över yoga? Vill du ha en grundläggande bok med fokus på instruktioner, positioner och hälsoeffekter? Några korta pass med lite olika fokus att pröva själv?

 

Då rekommenderar jag yoga en kvart om dagen av Ulrica Norberg.

En enkel och bra bok. Ett extra plus tyckte jag är att den samtidigt ger vägledning till yin-yoga och hur denna skiljer sig från den mer muskelfokuserade yogan.

 

Ett bra val för dig som vill veta mer om yoga!

 

 
 
 

 


Bilar och anatomi

Har idag varit på Gran Turismo Expo. En stund av drömmar, ouppnåeliga men underbara. Gräddan av världens bilmärken visar topphalvan av sina sportmodeller i en stor hall. Man fick provsitta och, av någon ountgrundlig anledning, provprutta.

  • Väljer man bil efter motorljud…?

I alla fall. Här fanns skönheter som nästan satte hjärtat i brand. Jag hade kunnat lägga mig i baddräkt ovanpå om någon hade frågat.

  • Vad har världens vackraste bilar gemensamt?

Jag svarar: Konsekvens. En formskön utvändig design som följs upp av en sittskön invändig sådan. Vacker, bekväm, välgjord utifrån och in!

 

  • Sen finns det de som har gjort sina missar.

Det här med baddräkt och bilar har ju en unken sexismstämpel på sig. Jag kan bidra med något som jag tycker är värre: Tendensiös bilsätesanatomi.

 

Smala längst in vid ryggen och vidgande sig framåt för skrevande ben?!

Man undrar. Har de inte lagt märke till att halva världens befolkning inte ser ut så, och inte sitter så??

  • Skönhet börjar med omtanke
 

 


Två lika!

Jag har förfasat mig över vissa mäns klädköpsstrategier.

 

Hur de kan gå in i en affär, prova ett par jeans och sedan komma ut med en hel packe av samma plagg. ”Så behöver man inte handla igen på länge”.

 

?

 

Är det inte roligt att köpa nya byxor? Är det något man önskar inte behöva?

 

Eller den seriella varianten.

Livets nionde par Eccoskor är utslitna och då går man till samma affär som sist och köper sig ett nytt identiskt par.

 

Denna strategi är faktiskt omöjlig för den som använder damskor. Samma modell finns helt enkelt inte i produktion under så lång tid.

 

Men idag har jag gjort det. Voliá: två Saint Tropez-tröjor av samma modell:

 

 

Olika färg visserligen. Det får för fasiken vara gränser.

 

 

 


Nå-ja

Vad är en varg i skogen...
jämfört med en tiger i Paris?

Foto: Mannen
 
Tigern på bilden har inget med inlägget att göra.
 
 

Ett ögonblick bara

Bara ett ögonblick i de djupa skogarna.  Spår av älvdans, kanske gråben tassade förbi?

En magisk årstid, flyktig som en älva.

 

Foto: Mannen
 
 

Far

Igår var det Fars dag.

En dag som inte fick firas på 70-talet, för att den var skapad av köpmän och kapitalet. Och mors dag sen! Den var ännu värre. För den var ju äkta ju. Som om mödrar bara skulle ha rätt till en dag om året? Så hopplöst förborgerligat!

 

Jag tycker att vi kan fira både far och mor för att de är de de är. För att de betyder allt för oss.

Min far lärde mig att det fanns många synsätt och värderingar.

Han tog med mig på små resor. Visade hur språket förändrades i serietidningar köpta på andra sidan sundet.

 

Jag funderade mycket på det. Det var en sak att orden var annorlunda. Men Rip, Rap og Rup -så hette de ju faktiskt inte! Eller…? Att upptäcka möjligheter i olikheter. Viktig kunskap att ha med sig, allra mest idag.

 

Jag hoppas att alla fäder hade en fin dag igår!

 

 
Jag får bjuda kapitalet och borgerligheten på det.
 
 

 


Klimatförändring?

Eller vad gör annars denna blomsterprakt på kajen i november?
 
 
 
 

Oväntad skönhet

 
 
 
 
 
 
 
 

Så mycket bättre…

är ju en lysande programidé. Många fina och oväntade versioner av hits har skapats tack vare det programmet. Det ÄR spännande att höra om artisternas liv – så länge historierna kan kopplas till låtskivandet och karriären.

 

Det blir så mycket sämre när vi får se kända människor lämna ut något privat. Jag tycker i alla fall inte att det känns OK.

 

Visst finns det kärlek i programmen, och omsorg som berör. Men den är inte för mig.

Det är inte den sortens press jag vill lägga på mina älskade idoler.

 

Låt artister få verka som artister. Och låt oss vara rädda om det som är ömtåligt.

Äkta kärlek är ibland att inte se.

 

Det blir så mycket bättre TV.

 

 
 
 

Roligt!

 
Ingen helg väcker så mycket indignation som Allahelgon. Ja, eller Halloween då.

Vi ska minsann inte ha några amerikanska influenser i vår stillsamma värdiga högtid.

 

 

Inga monster och spöken raglande på våra gator.

Gärna godis men absolut inget bus.

 

Jag säger: Varför inte?

 

 

Jag vill också minnas frånvarande vänner i stilla frid.

Tända ett ljus, se tillbaka, gråta och vara tacksam.

 

 

Men det är ju inte alltid så. Alla frånvarande var inte vänner.

Kanske otrevliga tankar smyger sig på. Kanske vaknar det dåliga samvetet.

Kanske är det lätt att föreställa sig hädangågna på återtåg, för att göra upp en gång för alla.

 

Det är många känslor att hantera.

Jag säger: Varför djuploda över huvud taget?

 

Det är roligt att klä ut sig, roligt att få vara ful och skrämmas! Roligt att göra gröna tårtor med spindlar på! Jätteskoj att hälsa o- och inbjudna gäster välkomna med grinande pumpor!

 

 

Roligt för barnen.

Skyller jag på.

 

 

 

 


Billy berättar: De oönskade

De oönskade, Lene Kaaberböl & Agnete Friis, 2010, Albert Bonniers förlag – Bokklubben Svalan

 

En röd-svart bok med två pojkar som går på en ruin. Boken handlar om sjuksköterskan Nina som upptäcker att ungerska romer som uppehåller sig i Köpenhamn blir oförklarligt allvarligt sjuka. Samtidigt sker mystiska våldsdåd.

 

Det är en spännande deckare, mitt emellan detektivroman och hårdkokt thriller. Nina chansar på ett sätt som omgivningen inte kan acceptera. Men det är inte sitt eget hon söker.

 

De människor hon kämpar för tecknas med grovt ritkol. Deras motiv och personlighet blir ibland hängande i luften. Maktutövandet i våldshandlingarna framstår däremot i detalj. Det här skapar en lurighet – särskilt i skildringen av romerna där ingen kommer riktigt nära. Det blir lite för mycket av självsäkra flin och starka familjer – efter inledande berättelser om diskriminering och orättvisa livsöden.

 

En mix där det är svårt att urskilja ingredienserna, svårt att avgöra vad den faktiskt smakar.

En mycket spännande bok, som jag inte är riktigt säker på vad jag tycker om.

  • Detektivroman och thriller
  • Spännande
  • Osäker smak

 

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?


Kvinnor i stretch?

Varför är det stretch i alla byxor nuförtiden?

Åtminstone dambyxor.

Ogillar skarpt.

 

 

Javisst, stretchen är skön - precis så länge man står i provhytten.

Utanför affären tappar byxorna formen steg för steg tills du tappar dem.

 

Ja, det kan faktiskt sluta med en oavsiktlig moonshine på helt fel tid och plats.

 


Rätt tid och plats.
 

Inte har de denna märkliga stretch i herrbyxor?

Dags för boyfriend-jeans på riktigt!

 

 


Vintertid!

Någon håller envist fast vid TV:s funktion som folkbildande medium. En liten reklamliknande trudelutt om att vi byter till vintertid har roat och retat oss den senaste veckan.

  • Jag är så lycklig!

Hela veckan lång får jag nu stiga upp i rätt tid. Se tidigare inlägg, t.ex. här.

 
 
Men när reklamen talar om vintertid, väcks magiska barndomsminnen till liv.

 

Såhär års började man vänta.

Vänta på en morgon med en särskild stillhet.

Dämpade ljud från vägen utanför, tysta småfåglar i träden.

 

Att glänta på gardin och – javisst! – hela världen inbäddad i ett vitt mjukt täcke!

 

 

Så dags var snön inte kram, inga pojkar kunde bombardera en på väg till skolan. Inga historier om barn som fått isbitar i ögat. Bara den världsvida tystnaden och ljuset och förväntan. Doften av apelsiner, pepparkakor och sterinljus från en nära framtid.

 

Det finns inte längre.

  • Jag saknar vintern!

 

Men barndomens lyckokänsla bär jag med mig på vägen.

 


Foto: Frida
 
 
 

Om

Min profilbild

Maria

Hej och välkommen till min blogg, som jag delar med Billy. Billy är en ganska träig och spåntorr vän med ett rikt inre. Hoppas du ska trivas här hos mig! PS. Öppen blogg - alla kommentarer kan läsas av alla

RSS 2.0