Gåsen

En gås som har fångat en ål simmar på vattnet.

 

Den håller den slingrande ålen i näbben, skakar den, biter nya tag, doppar den under vattnet, länge.

Kommer upp igen med den fortfarande slingrande ålen, skakar den, biter tag, doppar. Igen och igen.

När ålen blivit stilla, sväljer gåsen den hel. Från huvud till stjärt.

 

Ifall ni går och undrar.

 


Det var gott! Synd att man inte har teleobjektiv…
 
 
 
 
 

Yoga igen

Ledig måndag, och utomhusyoga i Trädgårdsföreningen.

 

 
Härligt att kunna vara med! Yoga utomhus ger en särskild känsla av samhörighet med naturen, och värmen gör oss mjukare i kroppen.

 

Vill du med nästa måndag, så kom ihåg vatten och solglasögon – om vädret håller i sig.

 

 
 
 
 
 

Tomat!

Den första, orangeröd, lite knäckig i skalet, aningens sur.
Men samtidigt varm och solsöt.
 
 
Och den har sin historia:
 
 
 
 
 

Blåval

Jag har gått flera dagar och funderat på en låt.


Laleh spelade ju på Skansen härom kvällen. Jag såg konserten, men tyvärr bara från TV-soffan. Hon var riktigt riktigt riktigt bra.
 

Den här låten, Bjurö Klubb, Laleh Pourkarim, 2009; är ganska känd. Många hyllar texten. Jag tycker kanske inte texten är så bra när jag googlar fram den. Men ändå, vilket intryck den gör.

 

Den här blåvalen, som undrar vad det ska bli av dig. Du som går och ”viftar armar” på stranden.

 

Hur många av oss kvinnor har inte mött en blåval?
För vad ska det bli av oss som inte riktigt räcker till, som gör fel val i livet, är offer för vår uppväxt, har oanatomiska skor och hänger i ligamenten (inte går som en karl?).

 

Vi som inte är riktigt konstnärliga, är produkter av vår uppväxt och/eller våra hormoner, gör ytliga fotoporträtt istället för konstfulla uttryck, prioriterar fel (inte familjen) när vi studerar, inte riktigt tillför någonting med vår livsgärning?

 

Ja vad ska det bli av oss?

Bäst att sluta vifta och ta plats i munnen hos våra beskyddare.

 

Tack för mig, Blåval, och tusen tack för din låt, Laleh!

 

 

 


Skonaren Ingo

Vi har varit på halvdagstur med Skonaren Ingo, som f.ö. hette Ingo långt före boxaren äntrade ringen. 
 

Vi passerade världens nordligast belägna nurag.
 

 
Inget vindrufs. Bara en BHD, förevigad av Mannen

 


 
Tur med vädret, eller kanske inte... 


  

 Vindkraftverk! Så ska det se ut!
 
 
 Detaljbild, Skonaren Ingo
 
 
 
 

Tråkigt

Har du också upplevt att tempot varit så högt så att när ledigheten äntligen kommer blir det – tråkigt?

 

 
Jag är ganska säker på att det där är en varningssignal Modell Allvarlig.

Ett sätt att justifiera känslan är att göra något otvivelaktigt tråkigt.

 

Städa garderoben.

 

 

Eller the WIC (Väldigt liten men ändå).

 

 

Hälften av grejerna packas ner. De ska med på en liten resa.

Jag säger inte mer just nu.

 

 
 
 
 
 
 

Retrorunda i Insjöriket

 

Vi har varit på retro-runda Göteborg-Nossebro. En dryg halvdags biltur.

Många av de utannonserade ställena har semesterstängt. Det är ett minus, för när ska man åka på retro om inte under semestern??

 

Men några sköna avbrott bjöd resan på:

 

1. Brobacka kaffestuga nära Alingsås, väl värd ett besök! Sockrade våfflor med sylt och grädde i mysigaste miljön. Eller kanske en matjestallrik?

 
 
 
2. Ruskiga skyltar påminner om vikten av att hålla naturen ren:
 
Tur att jag inte är 45 år yngre. Då hade resten av resan gått åt till mina frågor…
 

3. En fantastisk liten handelsbod med museum hann vi passera. Minns du margarinreklamen ”Sol i maten” med en tecknad nanny och två barn?

 

4. Och så Gräfsnäs slottsruin:

 

 

5. Med den vackraste sjöutsikten:

 

 

6. Färden avslutades i Nossebro, med riktigt god shopping för den som gillar skor, kläder och antikviteter.

 

 


Första dan på sommarlovet…

Så känns det fortfarande. Semester och horisonten är oändligt långt borta. Dagen startade på bästa sätt, med Friskis&Svettis yoga i Trädgårdsföreningens Lagerhus.
 

Fantastiskt att titta ut mot rosenträdgården och känna in kropp och själ inför ledigheten.

 
After-yoga i Lagerhuset. Foto: Mannen
 

Lite vemodig var själen. Igår skrev tidningarna att Carin Mannheimer har avlidit.

 

En av våra allra största regissörer. Ingen kunde som hon lyfta fram vardagens dramatik och ge den ett innehåll. Skapa igenkänning. Lära oss något om oss själva i all vår enkelhet.

 

 

Den allra bästa serien, om ni frågar mig, visades bara en enda gång på TV.

Föräldrar var upprörda, lärarna rasande.

 

Men Lära för livet var det första TV-program som handlade om oss.

Svenska tonåringar, på riktigt.

 

På väg till skolavslutning i nian. Foto: Pe

 

I en svensk skola, på riktigt (Vad än lärarna sa).

 

Lite störande var det att en 20+are spelade huvudrollen.

Men annars, en TV-serie som såg oss, istället för tvärt om.

 

Namaste!

 

 

 


EXTRA EXTRA

Billys har stängt, men detta MÅSTE kommenteras:
Läkemedelsverket har stoppat Depends Gellack, enligt Aftonbladet igår och G-P idag. Lacket har tydligen gett hudbesvär. Det har sina risker att vara skönhetsskribent här på Billys!

Tur i oturen att jag tyckte att lacket hade dålig hållbarhet, besvär fick jag aldrig utom när jag droppat det direkt på huden och sen brände förstås... har man lackat modellfigurer i sin barndom så är just det ingen överraskning.

 
 
Åter stängt till den 14 juli.
 
 
 

Stängt

Billys har stängt pga. studier.
Öppnar åter den 14 juli.
Välkommen då.
 
 
 
 

Det växer fort

I år går tiden snabbare på lotten. Allt kommer upp så det knakar i jorden, blad vecklar ut sig och blommor står höga fast juni knappt har börjat. Salladen svämmar över sina bräddar.

 

Varsågoda, direkt från lustgården:

 

 
 
 
 

 


Nationaldagskväll

En regnig nationaldag sänkte sig över oss. För mig blev det inget officiellt firande, däremot en god middag på kvällen. Lika bra tycker jag. Jag är inte så förtjust i den här nya dagen.

Jag saknar den gamla Svenska Flaggans dag. Den firades på jobbet. Alla som kunde tog sig upp på taket klockan 14:00, där var långbord med långrulltårta, kaffe. Kören sjöng Alf Hambe och chefen talade.

Det är svenskt nog för mig.


 
 

Ljusnande framtid

Stan formligen kokar. Lastbilar, vuvuzelor, vita klänningar och stela kostymer.
 
Jag hoppas att alla studenter får en fin avslutning på sin skoltid. Jag vill inte lägga någon sordin på den här dagen´. Men jag tycker nog att det har blivit för mycket fokus på champangen och för lite på framtidstron - och avskedet som det ju också är.
 
 
 
 
På flaken står flickorna, stolt insvepta i flaggor. En ny tradition, fin och färgglad. Ni är värda att ha roligt ikväll, värda en ljus framtid, och värda ett vackert minne av er stora dag.
 
Och vi som är äldre vet en hemlighet: Det kommer fler stora dagar.
 
 
 
 
 

Dressed for success?

Känns det inte som om vindarna blåser bakåt, när klädkoder börjar diskuteras? Visst kan jag förstå att man inte vill möta en naken person i sin livsmedelsaffär (eller i köket). Men det har väl knappas med klädkod att göra?
 
 

...inga nakna gubbar i köket!
 
Att unga tjejer och killar sportar bar hud på stan sommartid är väl ändå inget att uppröras över? Tids nog kommer en dag när de vill ta på sig lite mer. Varför i hela friden ska jag störa mig på ungdom och livsaptit?
 
Och om banktjänstemannen sitter i linne en varm dag, så gärna för mig. Hen ger förmodligen precis lika goda råd om min ekonomi i linne som i dräkt. Kanske bättre, om hen har svårt för värmen.
 
 

 
På bröllop och begravning ska man tillmötesgå familjernas önskemål, tycker jag. Det är artigt att bejaka känslan som den som bjuder in vill skapa. Så länge det inte är krav på marginalen av vad min garderob och kassa förmår - i så fall tackar jag nej.
 
Men annars - Lev och låt leva.
Det handlar ju om synsätt. Är din medmänniska halvnaken eller halvklädd?
 
 
 

Stolt parad!

Festivalerna avlöser varandra på Västkusten. Idag var det prideparaden som fyllde upp staden.

Glädje, men också skärpa. Kampen för ett samhälle där alla får vara sig själva kan vara högljudd eller lågmäld. Men den måste ständigt pågå, som en ändlös parad längs avenyn.

I Trädgårdsföreningen framförde Landshövdingen sitt starka budskap, som en verkligt en stark man. Och på lotten mognar de första röda gubbarna.

 

 
 
 
 

Om

Min profilbild

Maria

Hej och välkommen till min blogg, som jag delar med Billy. Billy är en ganska träig och spåntorr vän med ett rikt inre. Hoppas du ska trivas här hos mig! PS. Öppen blogg - alla kommentarer kan läsas av alla

RSS 2.0