Midsommar 2016

Vi är någonstans i nordöstra Skåne över högtiden. Pensionatet serverar sill och potatis till lunchen. En ättikströmming, så mild att den smälter i munnen.

 

Jordgubbar. Hembygdsföreningen ordnar dans och därefter lekar för barnen.

 

 

 

 

Strålande sol. Pensionatets sena middag är kanske inte den bästa, eller om man säger såhär: Definitivt något för Historieätarnas 70-talsavsnitt. Men desserten, en parfait på vit nougat, är gudomlig.

 

Liksom kvällen, trolsk, varm och oändligt lång.

Barnen leker fram till midnatt.

 

 

 

 

Midsommardagen bjuder på lika delar skönhet och vemod.

Den som har lyssnat till Magnells "Ungmön dansar" vet vad jag menar.

 

 

Nu vänder det, men framför oss ligger juli och augusti i all sin prakt.

 

Och vi är åter på kajen.

Glad Sommar!

 

 

 

 


Jordgubbar

Vi plockar dem på Lotten, en stor skål varje dag. Här anar du dem bakom midsommarbuketten.

 

 

När jag var barn sa man att man fick ont i magen av jordgubbar. Det är kanske för att de är rika på järn och fiber – viktigt att dricka ordentligt. Samtidigt innehåller de ju mycket vatten i sig själva. Jag får då inte ont i magen!

 

Finns det något godare? I år har de blivit fantastiskt söta. Sol och regn måste ha kommit vid precis rätt tidpunkt.

 

I affärerna säljs en massa sura sorter, de lär vara lättare att odla. Det är en sak jag inte förstår.

 

Som de flesta i min generation tjänade jag extra som jordgubbsplockare efter skolan. Äldste grabben på gården hämtade upp oss i gryningen i en folkabuss. Men inte var gubbarna svårodlade? Det var ju aldrig mask eller ohyra eller mögel på dem. Bara oändliga rader med lysande bär.

 

 

Det var pinsamt med raderna, för man såg precis vilka som var snabbast att plocka. Jag insåg snabbt att jag inte hade någon framtid i yrket. Trots att det var mysigt i bussen.
 

Men på Lotten odlar jag numera mina egna jordgubbar. Plockar utan prestationskrav. Allra helst äter jag dem precis som de är utan något till. Det känns så lyxigt med den röda färgen!

 

 

 

 

 

Blir det några över så går de till sylt. Då blandar jag helst upp dem med köpta sura gubbar. Då blir sylten frisk i smaken.

Och i morgon är det midsommar. Vad föredrar du: Naturella bär eller kanske jordgubbstårta?

 

 

 

 

 

 

 


En liten solglimt

När solen tittar fram vill man inte gå hem. Idag blev det sushi på kajen!
 
 
 

1-0

Fotbollen är inte kul, såhär efter matchen.

 

Kanske är det på samma sätt som med min oversize denimklänning, inhandlad på rean på M-Sign Fashion. På medföljande etikett deklareras i ganska oblyga ordalag att den italienska produktionen garanterar plaggets kvalitet, och att sådan kvalitet denna endast möjliggörs av italienskt kunnande på området.

 

Jag är inte rätt person att uttala mig om fotboll. Kanske inte om textilt hantverkskunnande heller.

 

 

Men klänningen älskar jag redan. Etiketten sparar jag som en påminnelse om vad självförtroende kan möjliggöra.

 

 

 

 

 

 

 


Istället för

Idag hade jag sett fram emot att avsluta med lite NIA movement på bryggan. Men tyvärr, som så ofta i Götet slog vädret om, och rikligt med regn har gjort varje brygga värd namnet såphal.

 

Istället blev det styrka 50+ med en träningsDVD. Ojojoj stark är man inte. Långt kvar till något som kan liknas vid Victoria-armar. Men så är man inte kronprinsessa heller.

 

Gymmet är ju för alla, men jag tycker att det är svårt att kliva in där som en liten, svag tant. Även om de stora grabbarna och tjejerna är snälla och hjälpsamma, så känns det knepigt.

 

Jag rekommenderar dig som känner som jag att skaffa en tränings-DVD. Den bör ha ett ganska kort program som är anpassat för din ålder och dagsform. Komplettera med hantlar i olika storlekar. Träna sedan upp kontrollen med fjärrkontrollen hemma i lugn och ro.

 

En vacker (eller gråmulen) dag känns det bra att gå till gymmet igen. Slå världen med häpnad och må som en prinsessa.

 

 


”Spread your wings and fly away…”, Queen (J. Deacon) 1978
 
 

Tre Gubbar i landet??


Idag har jag lärt mig

...att blåvalens tunga väger lika mycket som en elefant.

 

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den kunskapen.

Ändå känns den värdefull.

 

Vi lever på jorden, växter, djur och svampar. Alla underbart sköna. Alla fulla av mysterier att upptäcka och avtäcka.

 

På lotten simmar inga valar. Där betar heller inga elefanter. Men lärdomarna den ger tar aldrig slut.

 

 
 
 

 

 ...

 


En gång om året

 


Efteråt, i grönskan. Foto: Mannen.

 

 

Det kan finnas människor som du pratar med nästan varje dag, som du ändå inte känner.

 

Vart leder dig tanken inför ett sådant påstående?

 

Tänker du på dem som varje dag gömmer bitar av sig själva? Som inte vågar visa hela sig för dig, för även om ni pratar ofta, så känner de dig ändå inte?

 

En gång om året finns det ett förberett sätt att visa var du står. Kliva in, ta plats, gå i en Prideparad. Eller vara publik och heja på.

 

Vara stolt för att du vill ha en glad värld där alla kan vara sig själva.

 

 


Mångfaldiga naglar. Foto:Bloggaren

 

 
 
 
 

 

 

 


Billy berättar: Du

 

Du, Caroline Kepnes, Forum 2014

 

 

En blåsvart pocketbok med en hand hängande i en dekorerad snara.

 

En kuslig historia. Det här är en bok som vänder på perspektiven. Du blir överraskad och får skärpa sinnet mer än en gång under läsningen.

 

Språket är spänstigt. Vardagligt och ändå målande. Övertygande och lättsamt. Ett språk och en berättelse en gärna tar till sig: kanske är det därför som det känns lätt att ta bokens gestalter och all deras kärlek och alla deras tillkortakommanden till sitt hjärta? Det börjar med ett möte mellan kund och föreståndare i en bokhandel. Ett enkelt och skämtsamt samtal, fullt av underströmmar. Finns kärlek vid första ögonkastet? Och är det såhär den ter sig i så fall? Kärlekshistorien utvecklar sig på ett både välbekant och obekant sätt.

 

Men det är ju en thriller. Och därmed finns också en förskräcklig historia mellan bladen. Så skickligt berättad att du bara vill veta mer om den. Detta är inte en bok som är lätt att lägga ifrån sig.

 

Boken är genial och underhållande, men…. Jag ser ett tjatigt tema innanför temat. Måste tjejer som tar för sig bli uppläxade? Jag säger inte att den här boken försvarar något slags tingens ordning, tvärt om skulle jag tro. Men det hade känts fräscht att slippa ställas inför det.

 

 

• Skickligt berättad

 

• En kärlekshistoria och en thriller

 

• Genial och underhållande – men...

 

 

//Detta var mina tycken och tankar. Kanske tycker du något helt annat?

 

 


Nationaldagen

 

 

 

 

Jag firar! Jag firar tillsammans med alla gäster och nytillkomna i vårt land. Jag firar med de gamla, vare sig de ”byggde Sverige” eller inte. Jag firar med bebisar, med alla hen och han och hon.

 

Ja, idag firade jag t.o.m. med fem chihuahuor och deras tre mattar en stund. Ett hundhjärta, så litet och snabbt, tätt intill mitt eget.

 

Jag firar! Jag firar att jag idag hade förmågan att lugna en levande varelse. Kände tyngden i famnen, och de silkesmjuka öronhåren stryka över kinden.

 

Något att fundera vidare på framöver.

Idag firar jag!

 

 

 

 
 

 


Bönor, bär och blomster

Idag bjuder Billy på en bildkavalkad från Lotten 18d.

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 

 


Feber

Ännu en varm kväll efter en solig dag. Butikerna i stan har haft erbjudanden till följd av Håkan-feber. Unga tjejer har synts i randiga tröjor och sjömansmössor. Killar i små svarta hattar. Låtarna spelas på alla uteserveringar.

 

Vi som inte är så febriga fångar ändå något av stämningen.

Havet glittrar i grönt.

 

 

 

 
 

 

 

 


Ljumma kvällar

Är det inte fantastiskt med värme?

 

Foto: Mannen, i bearbetning av bloggerskan

 

Här har jag fått tag i en luftig kaftan på rea – inte trodde jag att den skulle åka på direkt.

 

Himlen är orubbligt blå och solen glöder långt inpå natten.

Sommar - och det har precis blivit juni.

 

 


Silveröga

Kajan. Konrad Lorenz´ favoritfågel. ”Fåglarna med silverögon” vill jag minnas att han sa, men kanske förgyller jag – förlåt, försilvrar – i efterhand. Det är i alla fall inte mitt uttryck. Men det kunde ha varit det.

 

Kajan är vänlig, lojal med de sina och fantastiskt intelligent. De kan ty sig till människor, be om hjälp som hundar gör – men utan att vara särskilt tama.

 

I flocken hjälps de åt. Vads som fascinerar mig mest är att de kan inta olika roller. Hur 17 kan ett djur  gå med på att vara ”vaktposten” medan de andra äter?

 

En gåta. Kan fåglar älska varandra?

 

 


Foto:Mannen

 

 

 

Kärlek är det lätt att känna till den här magnifika medlemmen av kajsläktet. En riktig skönhet, välputsad och välnärd som det anstår en fågel med eget café.

 

Det mest överraskande är att hon förstår vad man säger. Jag lovar, jag har testat. När vi sitter mitt emot varandra på caféet håller hon sig inom hörhåll. Så säger någon av oss: Nej nu börjar det bli dags att dra sig hemåt.

 

Vips! Är hon där med alla sina kajkamrater. Innan vi har börjat plocka ihop eller skrapa med stolarna.

 

Vilket språksinne, Silveröga!

 

 

 

 


Tillfälligt avbrott

Billy har paus några veckor i maj. Den 1 juni är han tillbaka - förhoppningsvis med nya krafter.

Ses vi då?


Foto: Mannen
 
 

Om

Min profilbild

Maria

Hej och välkommen till min blogg, som jag delar med Billy. Billy är en ganska träig och spåntorr vän med ett rikt inre. Hoppas du ska trivas här hos mig! PS. Öppen blogg - alla kommentarer kan läsas av alla

RSS 2.0