Inte en katt

Såhär dagen-efter-valet väcker jag liv i en liten snackis som just tystnat.

 

Du ser det lilla ansiktet  med morrhår på min pyjamas? Det är Hello Kitty förstås. Och vet du vad? Hon är inte en katt. Hon är en …flicka…

 

Det här tillkännagivandet från upphovshennen har t o m gett eko i kulturnyheterna. Inte en katt? Världen är inte vad vi trodde att den var.

 

Nä just det.

 

Titta omkring dig. Alla är inte vad du tror att de är. Morrhår betyder inte automatiskt katt t.ex.

 

Titta lite djupare i ögonen, fråga lite mer. Gå inte på din första uppfattning om andra. Världen rasar inte samman när du ändrar dig. Den blir bara mer spännande att leva i.

 

Såhär dagen efter.

 
 
 
 
 

När du har bestämt dig

…för att inte bli fet. Kommer ni ihåg den reklamen för ett lättmargarin?

 

Det var nog den första i ordningen av uppmaningar, som liksom antydd att det handlade om att bestämma sig. Ta kontroll över sin hälsa. Ta kontroll i största allmänhet.

 

Morgondagens val handlar inte om att ta kontroll. Det handlar istället om att ge förtroende. Något vi är ganska ovana vid idag.

 

Vi som inte litar på någon och ändå blir besvikna när denna någon sviker.

 

 
 
En del av debatten handlar om att vi ska bli feta. Vem som bäst kommer att förvalta vårt förtroende så att vi kan få mer och mer och mer. Våra beslut ska vara lönsamma, åtminstone på sikt.
 

Då, men bara då, tycker jag att pratet om öppna hjärtan har sin plats. För jag vill inte bli tilltalad som en enbart rationell varelse med EQ. En som använder tankar och känslor i syfte att själv bli fet.

 

Samtidigt kan uppmaningen att öppna hjärtat få en skugga att växa fram. I skuggan lurar förväntningar om att det ska bli problem, istället för spännande och bra.

 

Vissa saker gör man bara, tycker jag. Som att ta emot andra som har det svårt.

 

 

Jag är väl gammal men jag skulle faktiskt vilja slå ett slag för plikten. Den som vi bör följa oavsett om det blir spännande och bra eller om det blir problem. Den som har sina rötter i vår ideologi.

 

I det sammanhanget måste jag credda upp terapeuten, som fick mer ur våra partiledare när det gäller den frågan, än vad de efterkommande utfrågningarna har gjort.

 

Jag skulle gärna själv fråga honom en sak:

  • Vad händer med våra ideologier när vi inte litar på någon?

 

Jag tror att vi ska vara rädda om våra besvikelser. Och lägga vårt förtroende tillsammans med sedeln i valkuvertet.

 

När vi har bestämt oss för att inte bli feta.

 


Viryayoga

 
Äntligen har Viryayogagruppen startat efter mer än ett halvårs uppehåll.

Jag upplever Virya som en kraftfull och aningen standardiserad yogaform. Den ger bra muskelträning, mentalt fokus och känns skonsam för lederna. Ett bra val i perioder när du inte har plats för någon annan träning än yoga i ditt liv.

De här bilderna är dels från utomhusyogan i somras och dels från förra året, när jag fick lust att öva på Örnen hemma.


 
Hoppas komma åter med lite riktiga Viryabilder, så att ni får se!
 
 
 
 

Valfrågans Lokaltrafik

Såg delar av en debatt där politiker från samtliga sittande partier gick loss på varandra ifråga om hur mycket de tänker höja taxorna på Lokaltrafik.

 

Nog blir man en smula förvånad.

 

Ja, taxan är jätteviktig. Men borde man inte också beskriva vad vi ska få för pengarna? Jag har nu flera dagar i rad antingen stått eller suttit på ett trappsteg på en överfylld buss.

 

Varje vecka är det någon som ropar att chauffören startat INNAN de fått kliva av.

 

Farten är så hög att den är kontraproduktiv. Endast de yngsta klarar av att parera krängningarna så pass att de kan gå fram till dörren INNAN bussen har stannat, varför varje stopp blir längre än tidigare.

 

Golv och ibland säten är nedkladdade av godis och diverse som jag inte vill identifiera.

 

Och mitt i alltihop kommer en prognos som visar att västlänken INTE kommer att leda till att fler åker tåg istället för bil. Nähej nej.

 

Nog finns en del att diskutera UTÖVER taxan?

 

 
Bussen på bilden har inget att göra med den i texten.
 
 

 


En hörna att landa och andas i

En liten hörna för stillhet på den inglasade bakre balkongen.
 
En buddafigur från Indiska vägs andligen upp av en rafelsk betongkerub. En gardin och några yogamattor. Vårens växthus har fått nytt liv med några blockljus.
 

Visst blev det fint?

 

 

 
 
 
 
 

 


Valet och kvalet

En städad valdebatt. Få personangrepp och få angrepp på motståndarens politik när de båda statsministerkandidaterna möts. Ganska befriande, tyckte jag, efter de sönderhackade partiledarutfrågningarna.

 

 

Här gick det att urskilja vilken politik kontrahenterna vill föra. Visst spelade sittande en smula allan, medan utmanaren behövde återerövra initiativet några gånger.

 

Lite kul att vi människor är så primitiva att den fysiskt kortare måste stå på en låda. Som Redford i kärleksscenerna. Vi tänker som hästar ibland.

 

I stort var debatten jämn och ganska informativ, enligt min uppfattning. Välskött av programledaren också. Men jag håller med den kommentator som hade önskat mer ideologi.

 

Det måste man kanske vara terapeut för att få fram idag?

 

 

 


Rött eller vitt?

På senare tid har vi blivit varnade för att äta alltför mycket rött kött.

 

500 g per vecka motsvarade betydligt fler portioner förr än idag. I de kokbäcker från 70-talet som jag har tittat i är 150 g kött, färs eller korv per person och måltid ett riktmärke.

 

Om vi vill äta mindre rött kött, så behöver vi äta mer grönt, fisk eller fågel.

 

Idag hittade vi ett alternativ till rotmos och fläsklägg:

Mos på nyskördade palsternackor med ärtor, sallad och basturökt kalkon.

 

Inte illa!

 

 
 
 

 


Billy berättar: Augustiresan

Augustiresan, Anna Fredriksson, 2013, Bokförlaget Forum – Bokklubben Svalan

 

En blå-sandfägad bok med en brädgång ner mot havet någonstans på Skånes östkust. Boken handlar om en nyseparerad kvinna som tagit ledigt från ett prestigefyllt jobb för att cykla på Österlen med tre väninnor.

 

En relationsroman som jobbar på tre områden parallellt – partnern, väninnorna och jobbet. Allt krisar. Det är nog svårt att skriva en sådan historia. Resultatet blir inte riktigt bra.
Fokus ligger på jobbet, en skildring av missunnsamhet och utfrysning. Intressant därför att det är en chef som står i fokus. Kan en chef vara mobbad? Är det mindre synd om en chef?

 

Viktiga frågor som missar målet. Boken känns inte tillräckligt vederhäftig. Inte kan det gå till sådär? Och om det skulle göra det är väl inte huvudpersonen så dum att hon inte skulle märka att något var allvarligt fel? Storyn känns helt enkelt för tunn.

 

Jag blir mer engagerad i relationerna på hemmaplan. Och det som sker mellan väninnorna hettar bitvis till. Här saknar jag dock en fördjupning. Vad händer egentligen på cykelturen?

 

Tänk om fokus legat på väninnorna istället, med en hastigare skiss av händelserna på jobbet. Jag tror att jag hade uppskattat boken mycket mer då.

  • Relationsroman
  • Känns  för tunn

 

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

 

 


70-talsnostalgi

Varför slutade vi med varma mackor? Så enkelt, gott och värmande en småkylig sensommarkväll. All 70-talsmat var inte brun!

 


Den rödgula maten
 
 


Örtkryddor old school

 

 


För småfåglar till jul … tre bokstäver

Vintertemat fortsätter, bokstavligt skrivet.

I det sköna Dalsland förbereder man den kalla årstiden genom att binda… julkärvar, skulle jag väl säga.

 

Det säger man inte i Dalsland. Och tack vare många långa lördagsmorgnar med korsord vet jag faktiskt vad de kallar dem.

 

Tre bokstäver – vet du? 

 
 
Foto: Mannen
 
 
 

     

 


Vit het och blå

En mästare har lämnat jorden nu i sommar. Lika progressiv som blytung drev han på oss genom ungdomen mot vuxenlivet. Fick oss att längta, hoppas, sträva efter något mer. Hendrix var död men Winter levde, bluesens älskade adoptivson från Texas.

Jag lyssnar igen, och faller in i det där bakgunget som inte finns idag - nu är musiken liksom fyrhjulsdriven istället. Man kan tvista om vilken version av Johnny B. Goode (Berry 1958) som är den riktigaste – men när jag som 17-åring döpte min undulat efter låten hyste jag ingen tvekan.

Go Johnny go.


Foto: Mannen
 
 

Finstickat

OK prognoserna har ändrats. Ingen summer-rebounce nästa vecka.

Jag misströstar inte. Mer om det senare i höst.

 

Tills vidare har jag laddat upp på märkesoutlet:

En finstickad tröja och dito kofta + en lite tjockare men fortfarande nätt kofta.

Minimal bohemfaktor för en balanserad höstgarderob.

 


God morgon! Figursvängd kofta i merinoblandning från Hunky Dory.
 
 

Lysande utsikter. Tröja med volang i nederkanten. Merinoblandning från Hunky Dory.
 
 

Enkel matchning. Korallrosa kofta i ylle-viskos från Noa Noa. Den gröna varianten ser du här.
Sjal Indiska, nagellack HD.

 

Modefotograf: Mannen


Vemod

Sista ringblommorna från odlingslotten....
 
 
 

Har du också fallit för pås-trenden?

När jag var barn var det absolut no-no att visa sig med en kasse från mataffären. Om man inte just kom därifrån förstås.

 

Motreaktionen lät inte vänta på sig. Lillebrorsgenerationen gick pliktskyldigt till skolan varje dag – med böckerna i matkasse. De fina skolväskorna låg oanvända under sängen.

 

Trenden idag handlar inte om matkassar utan om finpåsar. Har du varit på fina gatan ska det synas, genom en statuspåse eller två i bokhyllan.

Jag har hört att påsarna t o m säljs på nätet utan varor i, men jag har inte kollat om det stämmer.

 

Kanske handlar det inte om skryt utan helt enkelt om Synd att Slänga. Påsarna är ju så välarbetade. Ett stycke design i sig själva.

 

Min påse är av modestare märke, men visst gör den sig där den står?

 

 
 
 

 


Bravo Amelia!

Vill du unna dig något gott till fredagsmyset? Tycker du att alkohol är överskattat?

Då vill jag tipsa om Amelias alkoholfria rosé. Det är riktigt välsmakande och den frostade flaskan är lyxigt elegant. God exempelvis till kraftig vit fisk, som havskatt och kummelrygg.

Jag sparar lite på min, så att det blir skillnad mellan vardag och fest.

Mycket roligare så!


 
 

Om

Min profilbild

Maria

Hej och välkommen till min blogg, som jag delar med Billy. Billy är en ganska träig och spåntorr vän med ett rikt inre. Hoppas du ska trivas här hos mig! PS. Öppen blogg - alla kommentarer kan läsas av alla

RSS 2.0