Billy sover…

 

… och natten är ljus.

 

Det är midsommarafton och det har varit jättekallt.

Men traditionsenligt firande med stång, sång och sill och jordgubbar har gått av stapeln ändå.

 

Billy, han sover vidare, men till hösten är han tillbaka på allvar.

Full med nya berättelser.

 

 

Glad midsommar!

 


6 juni

Ros, eukalyptus, syren. En kryddig blandning av dofter slog emot mig tidigt i morse. Tjuvade blomster i vaser ”suddade ut gränsen mellan inne och ute”, som det står i inredningstidningarna.

 

 
Jag skulle hellre se det såhär: doften skapar en länk till ett annat jag, närmare naturen, för längesedan.
 

För längesedan var 6 juni svenska flaggans dag. Vi var inte tvungna att vara lediga, inte tvungna att fira storslaget. Det räckte med det lilla, och jag saknar det.

 

Syrener i dricksglas på borden. Samling på kontorets tak klockan två, eller på skolgården, eller torget. Världens längsta rulltårta med grädde. Kaffe med körsång: Båtar, maskrosor och krattor gestaltade våra känslor.

 

 

Kanske ett tal av någon i sammanhanget prominent person.

Flaggan.

Det var vackert, högtidligt, vardagligt och delat.

Det räckte så.

Då.

 


Tofflor till pynt?

Hittade dessa fantastiska träskorsrepliker från Calou.
 
 
Nästan som Hasbeens men med en gummiaktig sula som fångar upp en ond höft som på en moonwalk.
 
 
Tänk om man hade haft sådana som ung!
 

Mina första platåskor var träskor med dubbelhög sula av asp.

Jag lyckades förhandla mig till dem med argumentet att de inte skulle slitas så fort.

Det var visserligen sant, året därpå använde ja dem som vanliga träskor. Men första sommaren, Å! Då var jag cool.

 

Oceaner av tid har flytt. Dessa små rosa skönheter väcker minnen.

 

 

Men NÄR ska jag få använda dem utomhus?

NÄR kommer VÅREN?

 

 

 


Kristi himmelsfärd

Den vackraste av alla helger. Så många minnen.

Barndomens tidiga morgonpicknick när daggen fortfarande fuktade skor och filt.
Tonårens kanothajker med bland bävrar och nyfikna kor. Samtal och skratt långt inpå småtimmarna.
Småbarnstidens efterlängtade andningshål med saft på gården och definitivt rimligare utflyktstider.

Idag strök solen över bleka ben och bringor nere på bryggan. Uteserveringar och nedcabbat. Unga skator ruvar för första gången i trädplanteringen utanför fönstret.

Men just idag saknar jag skogen, gläntorna, korna och den svarta åns hemlighetsfulla djup. En fisk på drag, kanske tillräckligt stor.

Reflexerna av den första vårvärmen, den som aldrig kom till Valborg.

Alltid sol på Kristi himmelsfärd.



Trädgårdsflicka!

Foto: Mannen
 

Trädgårdsmässa på Liseberg. Karin säljer kläder för Garden Girl.

 

Praktiska trädgårdskläder av god kvalitet. Kanske lite för gulliga för min vanliga smak, men den gröna nyansen är perfekt!

 


Välgjorda detaljer

 

Här ser ni väst, byxor och scarf för långa eftermiddagar på Lotten.

 


Redo för stordåd. Foto: Mannen

 

Det bästa av allt: Den teddybjörnsmjuka fleecetröjan som ligger i tvättmaskinen. Den luddar nämligen när den är ny.

 

 

Hoppas den torkar snart. Kyla och grårusk har sänkt sig över staden.

 
 
 
 
 

Konkurrens på gatan

I tidningen står att läsa om hur en mängd gatutidningar poppat upp och utmanar den första. Försäljarna konkurrerar med varandra. Det påstås att marknaden kommer att mättas. Det gäller nog knappast munnarna.

 

I artikeln kommenteras några av konkurrenternas dåliga språk. En sorgsen röst i mitt inre viskar att gedigen kvalité mycket sällan står på segerpallen. Den brukar däremot vara först på plan. De ”vanliga” dags- och kvällstidningarna presenterar inte något särskilt gott språk nuförtiden, vad jag kan se.

 

Människor är människor. Samhället finns överallt, det bygger vi själva. Frågan är var vi hämtar modellerna till våra konstruktioner? En ekonom skulle kanske säga att konkurrensen mellan gatutidningar följer en naturgiven mänsklig utvecklingsmall, precis som bina bygger sina sexkantiga celler i kupor som liknar varandra, generation för generation (tills de dör ut, förstås).

 

Jag tror istället att vi följer våra förebilder. Den som är streetsmart kopierar framgångskoncept och gör dem lite sämre för att vinna tid, och kanske pengar. Det sker i alla branscher. Ibland kallas det för effektivisering. Men effektivisering måste inte vara ett ideal, och kommer inte alltid att vara det. Nya förebilder kommer att ersätta de gamla.

 

Framför allt: Låt inte den här diskussionen skymma sikten! Snälla! Företag må vara hänt, men människor ska inte behöva satsa sin existens på marknadskrafter.

 

 
 
 
 
 
 

Hälsning från Halloween

 

Minns ni?

Ända sedan dess har pumpafröna de legat på ett fat uppepå Billy för att torka.

 

Idag sattes de i pallkragen.
 
 
Kommer de att gro?
Mannen säger nej. Jag säger ja.
 

 

  • Vad tror ni?

 

 


Min(a) nya kjol(ar)

Den här kjolen fick följa med hem ifrån Yoga Games.

 
 
Den kommer från Kjoltyget och passar ”alla” eftersom den knäpps med tryckknappar i midjan.

 

Jag tycker nog att den är en aning för kort, och så är skärningen inte riktigt gjord för timglasfigur. Bäst sitter den nedkasad på höften.

 

Men så glad!

Vändbar för den som tröttar fort.

 

 

Och med en fin väska att häkta på.

 

 

Rättvis handel är det också.

Extra många blommor på Lotten och mig idag!

 

 

Gästfotograf: Mannen

 


Yogalekar 2015

Trött och nöjd efter en heldag på Yoga Games.

 

 

Visst kan det kännas lite ”business” med en yogamässa. Men kvalitet har det varit rakt igenom. Och vilken spännvidd – från medicinsk forskning till meditationsteknik och frigörande dans.

Just dansen tar jag med mig, det var riktigt roligt!

 

Jag är jättenöjd med mina fina mässfynd också. Kolla t.ex. min nya Devi Onepiece från Saprema of Sweden.

 

 
Har även köpt en ekologisk resematta från manduka, tunn och klistrig, som funkar ovanpå min tjocka favoritmatta som tyvärr är lite hal. Båda mattorna får plats tillsammans i väskan! Den mörkare gröna är den nya.
 

En lärorik dag på alla sätt.
Det enda jag tycker att jag får se upp med är att det kan bli lite för självcentrerat och inåtvänt ”på min matta”.
 
Ibland behöver vi vara flera också. Mötas och förena våra krafter för att ändra på sådant som inte är bra.
 
 
 
Namaste Amen

 

 

 


Jag vill opp...

Nej jag fortsätter inte. Barndomsens ramsa, författad av Elsa Beskow, glöms inte av någon som en gång hört den.

 
Bilden är helt kontemporär. Och min egen.
 
 
 
 

Billy berättar: Skuggorna

Skuggorna, Katarina Wennstam, 2014, Albert Bonniers Förlag – Bokklubben Svalan

 

En mörkgrå bok med ett gråblekt foto av en flicka med ansiktsmask.

 

En spännande deckare, där man parallellt följer förövare, offer och rättsväsende. Offren är män som tidigare har dömts för misshandel av kvinnor – nu har de blivit misshandlade på exakt samma sätt.

 

Berättelsen väcker frågor. Sympatiserar jag med den som tar lagen i egna händer? Är det alltid moraliskt fel att göra det? Tycker jag synd om de vettskrämda offren, när de smakar på sin egen medicin?

 

I utkanten skymtar olustiga historier. Misslyckade relationer, sex där våldet lurar under ytan. Dammig syn på kvinnor och på män. Maktkamper som hindrar människor att nå fram till varandra.

 

Och samhället förändras. Här är bokens viktiga fråga som jag ser det. Vad sker med samhället när fruktan sprids? Varför har kvinnor så länge ensamma fått bära denna fruktan? Vad kan det ha gjort med kvinnorna? Och vad sker när andra tar över idéer och ideal och omsätter dem på sitt eget vis, utan att ursprungskraften går förlorad? Jag vill inte säga så mycket mer, för:

 

Var och en som läser denna bok har en upplevelse framför sig. Texten vilar på ett fundament av vrede. Och visst kan du även skymta en gnutta humor mellan raderna? Jag hade bara önskat ett bärigare slut med ännu mer fördjupning av samhällstemat. Kan det bli en ny bok?

  • Ett fundament av vrede
  • Spännande deckare
  • Väcker frågor

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

 

http://www.bokklubbensvalan.se/


Dead woman walking

 
 

 

…neeej!….inte igeeen!…. Detta manipulerande av vår värdefullaste bristvara:

Tiden

 

 

 

 

 


På din dag…

Grattis goda gulliga krulliga krok!
 

Gapet

Såg ni PLUS i veckan? Där kunde man få lite påfyllnad om Sport-BH:ns historia och dessutom ett test. Härliga tjejer med former och lust till träning, det reportaget förmedlade verkligen glädje med kroppen!

 
 
Mindre glädje med kroppen uttrycktes i Lets Dance igår. Åter säger en känd kvinna att hon är främmande för att vara sensuell. Jag vet inte riktigt vad det där handlar om. Kan det finnas risk för att en kvinna som hittar sitt sensuella uttryck sedan inte tas på allvar i en yrkessituation? I så fall är det sorgligt!
 
Ungefär som när kvinnor får lära sig att fördjupa röstläget för att få auktoritet.
 

 

Jag vill minnas att Camilla Thulin hakar upp sig på det där med att kvinnor inte vill uppfattas som kvinnliga. Rätt eller fel - den enda klänning jag har från henne, förenar ett sensuellt uttryck med strikt auktoritet. Den kommer jag att bära ofta!

 

Riktigt trist är det när kroppsglädjen ska villkoras.

 

Jag har läst om ett fenomen som heter ”thigh gap”. Att det skulle vara viktigt att det bildas ett gap mellan låren när man står med benen ihop.

Snälla nån! Det får jag trixa till ordentligt för att få!

 


 

Omöjligt. Har faktiskt aldrig haft det. Och det har gått utmärkt för mig ändå, jag försäkrar. Både i och utanför Camillas klänning (på bilden en ullklänning från the White Company).

 

Ibland får man bara stänga öronen. Kroppsglädje hör ihop med frihet.

 


Yogiskt thigh gap. Foto: Mannen.

 

 

 
 
 

 

 


Ett litet stycke klädhistoria till sopstationen

Här är Ericas sport-BH. Kan den vara 15 år gammal? Nu går den i soporna, men fram till alldeles nyss höll den fortfarande formen både på sig själv och på behagen.

 

 

Sport-BH är klädhistoria.

Lika avgörande som en gång Coco Chanels stickade rörelsefrihet för kvinnor. För även om sportisen är lite av en tvångströja öppnar den möjligheter för riktigt tuff träning.

 

Innan sport-BH:n kom kunde t.o.m. brösten användas som argument för att ”kvinnan” inte skulle ägna sig åt idrott.

 

Ungefär lika välgrundat som att kvinnor inte skulle tåla tryckförändringen i cockpit under menstruationen och därför inte kan bli piloter (?!)

 

Det går nämligen bra att köra fyspass även utan sport-BH. Men det blir bekvämare med den på. Och i vår kultur mindre utlämnande. Därmed ett hinder mindre för oss kvinnor att vara med i matchen. 

Att visa att vi kan, vill och ska.

 

 


Om

Min profilbild

Maria

Hej och välkommen till min blogg, som jag delar med Billy. Billy är en ganska träig och spåntorr vän med ett rikt inre. Hoppas du ska trivas här hos mig! PS. Öppen blogg - alla kommentarer kan läsas av alla

RSS 2.0