Älv-älvor

Hittade den här bilden i min kamera. Barndomens berättelser om älvors danslek på ängen, och vita damer vid hemgrävda brunnar kommer tillbaka. Billy står lite tom utan dem.

Vart tog de vägen?  Är de borta eller bara utlånade en tid?

 

Till någon som med hisnande förtjusning ser sig över axeln, kikar under stenar, pillar på en spik under sängen...

 

Se på bryggan med barnets blick.


Kan du höra viskningar och fniss i vinden? Är du helt säker på vem som har knutit röda band i granris och tänt tusen stjärnljus på våra balkonger?


Billy berättar: Femtio nyanser av mörker

Femtio nyanser av mörker, E L James, Nordstedts 2012
Originalets titel: Fifty Shades Darker
 
En midnattsblå bok med en dekorerad mask på framsidan.
 
Boken är andra delen i en trilogi. Den ganska vanliga, kvicktänkta amerikanska tjejen låter sig snabbt dras in i en förnyad relation med den rike, lynnige mannen. Han visar sig nu uppriktigt förälskad och beredd att avstå från BDSM. Runt paret spinner sig både ett konventionellt nätverk och en mörk väv av intriger och hot.
 
Ja vad säger man? Den förälskade mannen är mindre trovärdig än den kontrollerande mannen. Den bakgrund, som ska ge förklaringar, lämnar mest frågetecken. Då och då blixtrar obehaget till, och romanen lyfter. Svårast är det att tro på gestaltningen av flickan. Hon beter sig som en klent begåvad filmhjältinna i ett spökhus.
 
Trist är det också att ta del av myten om kvinnan som ska lösa mannen från det beteende som i förlängningen drabbar henne själv. Börjar inte den kännas en smula daterad?

Språket är lurigt att kommentera i en storsäljare som den här. Som läsare gör man inga högflygningar och det gör knappast intrigen heller. Blir någon förvånad över det stora avslöjandet, bokens klimax?

Förhoppningsvis är det helt andra klimax som attraherar bokens stora läsekrets. De detaljerade sexscenerna har sina poänger, även om de ibland känns mer sökta än utsökta.

• Luddig intrig
• Detaljerad erotik
 
//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

Höstpion?

Odlingslotten vilar sig. Växterna har dragit ner sin energi, bara några spretiga hårtufsar tittar upp över jordtäcket. Jordgubbslandet kämpar fortfarande på i sina rader – bladen går i gult och grönt. Plommonträdet spretar naket över det bruna potatislandet.

 

Vad är då detta? Den lilla pionen som i stått i skuggan av sin storasyster fick ju en egen plats på blomsterkullen under arbetsdagen.

 

Tydligen tar hon chansen att bräcka alla sina rivaler med blommor till advent!

 

Eller finns det något som heter höstpion?

 

 


2012-11-25 Veckans brott

 

Idag är det söndagen före advent. I det kristna kyrkoåret står den för Domedagen. Tanken är att Gud en dag, när jorden går under, ska döma alla människor – både levande och döda.

 

Det finns bara två domslut - friad eller fälld. De fällda (getterna) straffas i evig eld, de friade (fåren) följer med till evig gemenskap med Gud.

 

Bilden är en illustration. Getter är oskyldiga.
  • Gammaldags?

 

Definitivt, så länge vi inte problematiserar. För vad handlar berättelsen om Domedagen egentligen om?  

 
  •  Vilka brott skulle vi vara anklagade för?

 

En del religiösa ledare pratar gärna om synd. Det gör vi andra också ibland. Men vad menar vi med synd?

 

Livsaptit?

Rent mossigt blir det om synden förknippas med livsaptit, glamour och sensualism.  Enligt min mening är det snarast en synd att avstå.

 

Äventyra hälsan?

De flesta är nog med på att man kan synda mot sin egen kropp – äventyra hälsan med den där extra kakan eller en öl för mycket. Så långt känns synden lite spännande och rolig.

 

Någon annan sitter emellan?

Lite mer problem blir det om någon annan sitter emellan. Otrohet på firmafesten är kanske fortfarande kul, men tappar sin charm när partnern får veta.

 

 

 

Titta på TV?

1.       I höst har vi påmints om hur vårt land hanterade AIDS-katastrofen under 80-talet

2.       I veckan har TV åter uppmärksammat oss på klimatproblem och global uppvärmning

3.       Ikväll visar SVT första filmen i det internationella projektet Why Poverty?SVT.

 

  • Kan vi se de här programmen som redogörelser för brottsmål?

 

Brottsoffer: människan, djuren, växterna och vår egen jord. Vem är fri och vad krävs för att bli friad?

 

 

 
  • I rest my case

 

 

Himmelsk kummel

Bästa fisken finns på Hälsö fisk. Bästa tipsen också.

 

Snubblar förbi en kummelrygg och ber om färdig vitvinssås. Handlaren beskriver rödvinssås med fikon. Fikonen ska slås bort efter kokningen. Såklart jag vill pröva.

 

Färdiga såser från Hälsö fisk är som om du lagat dem själv. De enda som passerar nålsögat. I övrigt är färdiga såser en styggelse.

 

Väl hemma väcks skaparlusten. Det är omöjligt att följa ett recept, inte ens från en expert! Jag bestämmer mig för att steka fikon med hemodlad rödlök, och reducera såsen ovanpå.

 

 

För att ångkoka kummeln hämtar jag inspiration från pinnekött – morötter får bli pinnar.

 

 
Grönt grönsakshack till och en halvfyllig rioja. Himmelskt!
 
 
 

 

Vill du ha receptet finns det här:

  • 2 personer
  • 400 g färsk kummelrygg
  • salt
  • 6 halvstora morötter
  • ½ msk fiskfond
  • 1 Lagerblad
  • 1 burk rödvinssås från Hälsö fisk (traditionell svensk köttbuljongsås)
  • 2 rödlökar från odlingslotten
  • ½ paket torkade fikon
  • smör och smakfri matolja
  • 1 färsk grön grönsak (t ex squash)
  • god potatis från din hembygd

 

Skölj hastigt kummelryggen, torka och salta ganska mycket. Lägg på ett fat.

Gör i ordning potatisen och slå på plattan.

 

Skiva rödlök och dela fikonen i mindre bitar. Hetta upp smör och olja i en stekpanna och fräs tills löken mjuknar. Slå på såsen och låt koka ihop en stund. Dra pannan åt sidan.

 

Klyv morötter på längden och lägg ut i en fiskpanna. Slå koncentrerad fiskfond vid sidan.

Torka saltet från kummeln med hushållspapper och lägg ut den på morötterna.

 

Fyll försiktigt på vatten (använd pipkanna) så att fiskens undersida precis är i kontakt med vattenytan. Lägg i ett lagerblad och sätt på plattan på ganska hög värme. Lägg på lock.

 

Reglera värmen när vattnet i fiskpannan kokat upp. Fisken ska bli ångkokt. Det kan ta kanske 10 minuter – kolla med glesa mellanrum.

 

Hetta upp såsen igen. Späd med lite vatten om den är för koncentrerad, men den ska vara ganska stark. Dela den gröna grönsaken, gärna i fyrkanter eller någon annan kantig form.

 

När potatis och fisk är klara, slå såsen med fikon och lök i en värmd ugnsfast form.

Dela kummeln i fyra delar och lägg ovanpå såsen. Dekorera med grönsakshacket på kummeln.

 

Servera med potatis och ett glas rioja eller alkoholfri merlot.

  

 

2012-11-23 Sushi till lunch

Så vackert, rofyllt och gott. Nästintill beroendeframkallande.
 
Het misusoppa och en stor mugg grönt té värmer kroppen inifrån. Det söta mirinet i risbollarna piggar upp. Ingefäran ökar förbränningen och wasabin bränner bort allt det gamla och dåliga.

 
Klara dina tankar.
Res dig från bordet med full kontroll.
Andas ut. Andas in. Känn ditt inre leende.
Lägg märke till skönheten runtom dig.
Sushi är en hel måltidsupplevelse.

Vinternattens leende

 

Det är utmärkt att man kan skapa nya tänder om de gamla gått förlorade. Implantat eller ”skruv” räknas väl som den främsta metoden. Tyvärr alltför dyr för att vara rättvis. Det är inte OK.

 

Mycket av den information som finns är positiv, bortsett från priset. Riskerna verkar vara relativt små.

 

Men det finns en vardagskonsekvens som inte många talar om.

 

När den nya tanden är på plats måste den skötas minutiöst. För den som tidigare haft problemfri tandvård blir skillnaden enorm.

 

Här är nyinköpt  kvälls-set  – jämför med vanlig borste och tandtråd innan operationen.

Mycket extra tid, varje kväll, hela livet. Minsta slarv straffar sig direkt. Och då är det fara för de friska tänderna.

 

Visst är jag tacksam för att jag hade möjligheten. Men med facit i hand hade jag kanske ändå behållit både gluggen och de ihopsparade pengarna. Med det sagt:

 

Nog är den lilla keramiktanden ett konstverk (nr 7 från vänster)? Handgjord - respekt!

 

 
 

 


Fortfarande höst

 

Trots att det börjar bli råkallt märks det knappt på balkongväxterna.

Kålen har rodnat en aning, men annars är det sig likt på balkongen.

Snart är det dags att adventspynta. Hoppas ni på snö?

 
 

Bling Repair

Jag älskar min blingade klocka från Pilgrim. Problemet är bara att stenarna ramlar ut efter hand.
 

Tandlöst garnityr

 

Med hållbart sinnelag väljer jag att reparera. Det behövs redskap och material:

  •  Smyckelim, Panduro – blir glasklart när det torkar
  •  Små griptänger, Panduro
  •  Swarowski-kristaller, Panduro
  •  Tandpetare
  •  Tvingar
  •  Geléhallon
  •  En tidning
 
 

Först rengör jag hålen med tandpetare, och därefter pluppar jag i lim. Det här blev för mycket, använd tandpetare! Den minsta kristallen är för stor, men får duga. Greppas med tången och sätts på plats med tandpetare.

Därefter kläms det hela ihop med tving. Varning: Använd inte tving med hål i greppytan – stenen fastnar och du måste lägga papp emellan.

 

Efter ett dygn ler tiden emot mig igen:

 

 

Och geléhallonen?  Lindrar ilska när allt hoppar fel för femte gången. 

Du har nämligen läst äntligen-hemma-versionen.

 

 

 

 

Restaurangresa i tid och rum

Efter Skyfall (filmen) avslutades lördagskvällen med ett besök på restaurang Puta Madre.

 

Mycket lyckat! Med min referensram är miljön en fantasieggande blandning av Art Déco och Mexikansk Västern. Besök av Clintan eller Josephine Baker känns lika sannolika. Mexikanska bordellmammor från 1918 vet jag för lite om.

 

Figurin Ormtjuserska, troligen från Royal Dux. Flöjt saknas. Fotograf: Mannen

 

Maten är mörkt och mustigt mexikansk. Jag åt kamben, grillade med mole negro-sås (miljoner aromatiska örter och choklad), serverade på mörkgrönt bananblad. 

  • Bittert, mystiskt, mört. En höjdare!

Till efterrätt en lika hög tårta. Tyvärr orkade jag bara hälften eftersom jag inlett med en försvarlig portion guacamole.

 

Jag och Björn börjar bli mycket mätta. Fotograf: Mannen

 

Att vara på Puta Madre är att resa i fantasin. Raspig 20-talsmusik, dekorativa föremål, svartklädda servitriser med pannband och fjädrar, fladdrande röda ridåer.

 

Mannen lurar i mörkret på andra sidan bordet

 

Viss risk att överskrida sin måltidsbudget när allting känns som en lek.

  • Jag rekommenderar varmt att ta den risken. Men boka i tid!
 

Billy berättar: Doft av rosor

Doft av rosor, Nora Roberts, 2009, Albert Bonniers förlag – Bokklubben Svalan
 
En svagt lila bok med en kompakt brudbukett full av rosor i lila toner, ackompagnerad av grön mimosa
 
Boken är andra delen i romansviten om en amerikansk bröllopsbyrå, driven av fyra väninnor. Nu handlar det om den sensuella och romantiska floristen Emma och hennes obegripligt långa romans med vännen Jack innan de på allvar bestämmer sig för varandra. 

Nja. Jag har oerhört svårt för gestaltningen av Emma. Kan inte riktigt se hur mixen av erotik och romantik går ihop. Båda böckerna lever på de ingående skildringarna av kunderna och de storslagna bröllopen. I den tidigare recensionen menade jag att dessa nämns i förbifarten. Nu börjar jag ana att de är avsedda som kärna i berättelsen.
 
Men. I de här böckerna tar kvinnor för sig. Testar sex – med flera! – och bygger karriärer före relationer och äktenskap. Huvudpersonen har en lycklig familj med mexikansk mor och nordamerikansk far. Ett bröllop med två brudar ägnas några rader.
 
Sådana detaljer är möjligen inte oviktiga av en författare som toppar listorna i Nya Världen och i ett otal länder jorden runt.

• Lite långtråkig
• Fantastiska bröllopsbestyr
• Intressanta detaljer


//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

Rätt ska vara rätt

Idag lyste solen faktiskt på västkusten. Från klar himmel. Som att dricka en vitaminshot med ögonen. Varsågoda! 

 
 

September till maj?

Det börjar bli rejält ruggigt nu. Göteborgsfukten kryper ner vid halsen, sprider sig över huden, tränger in i ben och märg.

 

 

Då gäller det att vara rustad. Det tog mig nästan trettio år i staden innan jag kom på hur jag skulle göra. Och då tack vare tips från infödda Birgitta.

 

Det går inte att hänga upp sig på (eller hänga på sig) sofistikerade mjuka ullkappor i Skånemodell. Eller traditionsmättat stickat norrifrån. Fuskpälsklädd fake-mocka går fetbort.

 

Här är det utesportkläder i funktionsmaterial som gäller. Undra på att göteborgaren blivit korad till Sverigebäst på casual.

 

 

Min älskade Fjällrävenjacka från Natukompaniet håller mig numera varm, vindskyddad och torr. Barnen påstår att jag bär den från september till maj.

 

Det är en överdrift. Snarare handlar det om månader med ”r”. För övrigt den tid då musslor bör avnjutas.

 
 Some like it hot

 


En oöppnad present

Olivolja och vinäger från Olivojla etc står på diskbänken. Fint inslagna i cellofan tillsammans med grissini och litet grovsalt. En mini-förrätt eller kanske ett tilltugg. Till vad och med vem återstår att bestämma.

Visst är det något visst med ett oöppnat paket?
 
 
 

Billy berättar: Femtio nyanser av honom

Femtio nyanser av honom, E L James, Nordstedts 2012
Originalets titel: Fifty Shades of Grey
 
En mörkt gråblå bok med en mönstrad slips på framsidan.
 
Boken är första delen i en trilogi. Den handlar om en ganska vanlig, kvicktänkt, ung amerikansk tjej som träffar en rik, lynnig charmerande man som tycker om BDSM. Sexscenerna är vad även en svensk läsekrets skulle kalla ”explicita”. Däremellan dialog, bl.a. via e-post.
 
Det är svårt att tycka till. Boken är så omskriven. Sexet är bitvis hårt, och visst – medryckande om uttrycket tillåts. Skrivet för kvinnor. Å andra sidan gör t.ex. Nora Roberts ett lika bra författarjobb i sina oskyldiga blomsterböcker. Det är detaljerna, slipsar och smisk, som skiljer.
 
Är detta vad kvinnor vill ha? Det känns inte som den största frågan. Den handlar mer om vad huvudpersonen offrar för att få allt detta.

Det som sker utöver sexet känns nämligen djupt obehagligt. Boken har blivit kritiserad för bristfällig dialog och personteckning. Jag håller tyvärr inte med. Jag blir ganska övertygad av denne djupt kontrollerande man som tar sig rätten att (med humor!) säga: ”Det kliar i mina fingrar”, som reaktion på diverse initiativ från en fri och självständig kvinna.
 
En man som tar sig rätten att veta bäst, och en kvinna som med slagfärdig humor alltmer spelar med. En kvinna som snart ska fråga sig ”Vad har jag nu ställt till med”, när den tjusige mannen plötsligt blir arg.

Jag tycker inte att Herr Grå är det minsta tjusig. Han får gärna hålla på med sina kinky träningspass i sovrummet. Men han ska ge f*n i vad flickvännen äter! Det är faktiskt ganska frånstötande, även om det är en fantasihistoria.

• Läs för att tycka till
• Medryckande sex
• Frånstötande dialog
 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?
 
 

2012-11-11 Grattis på Fars Dag!

Idag ska vi tänka extra på våra pappor.

 

Det har blivit mode bland svenska unga flickor att låta pappa föra dem till altaret och den väntande mannen, när de gifter sig. T o m kronprinsessan lär ha tänkt tanken. Det väckte rabalder.

 

Den svenska seden, där paret går tillsammans uppför mittgången, ska vara ett tidigt uttryck för jämställdhet.

 

 

Bukett i salong Hair and beauty, Kungälv

 

Min pappa lärde mig att inte ge upp mitt efternamn. Då var jag tio år och vi såg en gammal film. Hjältinnan har äntligen gift sig och ska skriva in sig på hotell. Hon börjar skriva sitt flicknamn, ändrar sig, och skriver sitt nya – hans – efternamn. Fiolspel och The End.

 

Det störde mig, och min pappa förklarade att namnbyte är en gammalmodig sed som markerar att mannen äger kvinnan. Den dagen bestämde jag mig för att behålla mitt namn, (Som visserligen är min pappas. Förändringar tar tid)

 

 Far och dotter. Fotograf: modern?

 

Altaret då. Om man ser seden ur ett annat perspektiv. Fäder och döttrar. En speciell relation. Jag tror det är den som gör att så många flickor vill anamma den amerikanska seden.

 

Och därför säger vi Grattis alla fina pappor på Fars Dag! En hel värld av blommor! Den vanliga världen vore mycket tråkigare utan er.

 

 

Bild från Klocktornets blommor i Kungälv. Tack för att ni är så fantastiska på att förmedla buketter över hela Sverige. De blir precis som det var tänkt!

 

 


Oglamouröst

Sjukgymnastik. Definitivt läkande för kroppen. Och betydligt tuffare, jobbigare, mindre töntigt än för tjugo-trettio år sedan.

 

Men varför måste det vara så oglamouröst? Varför är alla tillbehör så grå, eller ännu värre – ljust hudfärgade? Är det verkligen dyrare med lite färg?

 

Sjukdom, och dess behandling, borde inte vara en fråga om gammalkyrklig moral.

 

Småbarn kan ju få glitter på sina hörapparater. Varför finns det inte glammiga kryckor? Till dess vägrar jag. Det kanske inte är ett löfte, men definitivt ett hot.

 

Sjukgymnastiken då. Tänker du att resonemanget ovan bara är en ursäkt? För att inte?

 

Här kommer bevis. Addat en nypa glamour. Salut!

 
 

 

 
 

Lyftkraft och lyskraft.

 

Lyftkraft och lyskraft, intryck och avtryck. Och i slutänden hur väljarna bedömer det hela.

 

 

Ett stort val har precis avslutats. Visst påverkas vi mycket av det stora landet i Väst. Men samtidigt kan man förundra sig över engagemanget här, så långt ifrån händelsernas kärna.

 

Kan det bero på att vi känner igen de brännande frågeställningarna? Vill vi bredda, fördjupa, förklara, som våra mest ambitiösa journalister försöker få oss att göra?

 

Eller är det själva spelet som tjusar? De reaktioner vi inte förstår?

 

Saken är ju klar nu.


Men valet är en prolog. Hoppas att de ambitiösa journalisterna hänger i, hjälper oss att följa med i berättelsen. 

 

Och påminner oss om att den är verklighet. 

 


Genom rutan

En bussresa.
50 nyanser av grått.
Överraskande vackert.
Se själv!

För ett år sedan, ungefär

Passerades en milstolpe. Nåddes halvtid, krönet på ålderstrappan.

 

Traditionell 50-årspose med rosor från Mannen…

 

Här firar jag med familjen på Trattoria Tralalêro i Genua. Mat i min smak: Italiensk husmanskost, minutiöst vällagad utan ”exter”. Om en timme kommer personalen att överraska med champagne och tårta.

 

Valet av restaurang har en tragisk bakgrund. Genua har drabbats av katastrof.  En översvämning från bergen har tagit liv. Paradoxal vattenbrist har stängt vårt förbokade ställe, och vi går på hotellets goda rekommendation.

 

 

Ett mer vardagligt oväder, i kombination med häpnad över tidens gång, har tidigare väckt liv i min eskapistiska sida. I fyra dagar har vi varit på kryss i Medelhavet.

 

…”där små citroner gula de växa uppå strand”…(ur Längtan till Italien, Birger Sjöberg )…. Om det nu ÄR citroner

 

Fyra historiska städer. Värme, kultur och grönska. Däremellan hisnande upplevelser till sjöss med MSC Cruises. Inte minst som vi har blivit uppgraderade till lyxiga yacht club – jag undrar fortfarande hur det gick till.

 

 

Oförglömligt oförklarligt.

 

Champagnen är urdrucken. Naturligtvis blev det en fest också. Men det är en annan historia.

 

Idag finns bara en sak att säga: Välkommen 50+

 

Tack, alla fina!
 
 

 


Om träd

Det planerade trädutbytet i Vasaallén har väckt protester. Så pass kraftiga att man avvaktar en tid.

 

Tydligen har människor en egenskap att etablera relationer med träd. Eller relatera till dem, beroende på religiös åskådning.

 

 

Här hemma pratar vi om (med?) träden utanför vårt hus. Lägger märke till förändringarna. Tack och lov är det unga träd som inte ska fällas på länge än.

 

Jag funderar över varför träden har så olika faser.

 

Titta på de här båda! I oktober var det ena gult, det andra grönt.

 

Och nu i början på november har det gula tappat alla sina blad, medandet gröna fortfaranade är ganska grönt.

 

Det är samma slags träd. Samma växtplats. Samma vårdare och samma grannar.

  • Har det ena trädet en livskraftigare grönska?
  • Svarar det senare på naturens signaler?
  • Finns det något i omgivningen som skiljer dem åt?
  • Vilket träd blir framgångsrikast i längden?

 

Många frågor. En sak är säker: Den dag som Park- och naturförvaltningen kommer hit med sågen är det jag som går ut och kramas. 

 

Får dem att avvakta en tid.

 

 


Pumpapaj

Sa jag att butternutpumpan är utmärkt till paj? Här är resultatet av allt som jag gröpte ur lyktan, och lite till:

 
Receptet kommer från G-P, för många år sedan.
 
Du behöver en matberedare, vass kniv och en pajform med avtagbar kant (mindre storlek).
Gröp ur en butternutpumpa, gör en ljuslykta, släng kärntrasslet och ta vara på det hårda fruktköttet. Eller fuska och köp två pumpor, en till lykta och en som du skalar och tärnar.  
 
 1.  Koka pumpabitarna i lättsaltat vatten tills de blir mosiga (15-20 min)
 2.  Mixa under tiden 3 dl vetemjöl, 125 gr smör, lite salt och 5 msk vatten
 3.  Klä pajformen med degen. Hela botten och en bit upp på kanten
 4.  Diska matberedare och knivar med hett vatten
 5.  Mixa den kokta pumpan med 2 ½ dl socker, ½ tsk salt och 3 ½ tsk färdigblandad pepparkakskrydda
 6.  Låt svalna. Byt bunke om matberedaren är liten
 7.  Kyl ner med 4-5 dl mjölk och blanda därefter i 4 ägg
 8.  Häll allt i pajformen.
 9.  Grädda i 200 grader, ca 1 timme. Pajen ska kännas geléig
10. Skär runt kanten med en smörkniv och lyft försiktigt bort formens kant.
 
Dekorera efter humör. Ät med glass.
Lite glögg till ger försmak av jul.
 
 

Metamorfos

Kvällen tillbringas på trivsamma, proffsiga Hair & Beauty.
 
 
Fräck inredning.
 
Jag kommer med en idé om en röd slinga. Bästa frisören Rebecca omvandlar den och tar den till nya höjder. Själv tycker jag alltid att man ska pröva – annars vet man ju inte vad man tycker!
 
Rebecca i färglabbet.
 
Vi hinner diskutera aktuella ämnen, såsom nysvenska ordet Hen och dess upphovs....
Ett livligt åsiktsutbyte.
  • Jag är Hen-vän. 
     
En av poängerna med att klippa sig är att det tar tid.
 
Vi är överens om filmen En oväntad vänskap, se vad jag tyckte här. Se den!
Under tiden har en ny kvinna tagit form.
 
Ny form.
 
Den tidigare assymetriska linjen har utvecklats i en ny riktning med framtidsperspektiv.
Rebecca trollar fram en 30-tals-våg, och visar hur man gör.
  • Framtid, nytt och retro

 

Pricken över i: Ett reseset med Bamboo-produkter.
 
Snyggt i badrummet.
 
  • En perfekt torsdagskväll.
 
 
 

RSS 2.0