Man har inte roligare än man gör sig

Många menar att Halloween inte har i svensk tradition att göra. Det känns viktigt att bevara Allhelgona vacker och värdig. Mitt vuxna jag respekterar den hållningen. Absolut.
 
Samtidigt som den lilla flickan i mig fullkomligt älskar Halloween. Att få spöka ut sig och skrämma grannarna.
 
Så jag försöker balansera. Helt enkelt smyg-halloweena lite.

 

Den lilla butternutpunpan är dessutom överlägsen till paj.

 
Bus eller godis? Tihi.
 
 

För finare form

Höstens förkylningar gör det svårt att hålla igång.

 

Efter 50 ska vi kvinnor byta ut ett kondispass i veckan mot styrketräning, har jag lärt mig. Så vad kan väl vara bättre än det här en kulen höstkväll när orken kommit tillbaka?

 

En hel del kanske. Men ändå.

 

DVD:n Styrka för 50+ köpte jag förra året via M-magasin. Före 50-årsdagen kändes det pinsamt att inte orka med hela passet. Men nu är det helt OK.

 

Här ska laddas med matta och hantlar i olika storlekar. Exe-tuben har Bonus-Bullen tuggat sönder. Fullt förståeligt om man är hund. För friska tanter finns inga ursäkter.

 

Det är dags!

 

 


En oväntad vänskap

Jag har sett den franska filmen ”En oväntad vänskap”, regi Olivier Nakache och Eric Toledano. Den handlar om relationen mellan aristokraten Philippe och hans personlige assistent - den nyligen frigivne Driss, med bakgrund i en helt annan verklighet.

Det franska språket i dialogen är i sig en njutning! Innehållet är desto bättre. Replikskiftet hoppar som en pingpongboll, studsar elegant, tar oväntade vändningar.

Det är oerhört skönt att slippa vinklingen ”olyckligt lottad kille tar tag i sin situation och förändrar sitt liv”. Istället berättas en enkel historia om en vänskap som växer när det ena ger det andra. Personligen hade jag dock gärna hoppat över dansscenen, man har sett överklassen dansa rock/hip-hop/soul/swing förr. Men den är snart förlåten.

Jag läste en gång en dikt om en förtvivlad mor som frågar sin avståndstagande son vad mer hon kunde ha givit honom. Han svarar ”Likgiltighet, bara en smula likgiltighet”. Jag minns inte vem som skrev det (berätta gärna så lägger jag in det här).

Filmens Philippe väljer Driss som assistent för att få både likgiltighet, sarkasmer och brutal humor – att bli bemött som en människa av en annan människa. Hans val får oväntade konsekvenser.

Det är tänkvärt. Gå och se själv! Det här en feelgood-film som man mår bra av ;-D 


2012-10-28 Rätt tidszon

Äntligen har de ändrat tiden tillbaka! Nu får vi få äta, sova, dö på rätt klockslag. Den aviga jetlagkänslan är borta. Titta så ljust det var klockan 7 i morse:

Så uppiggande. Och när man ser på klockan ligger hela dagen framför en. Varje gång.

 

Jag firar detta med att hänga upp min 50-årspresent, från min fina norska väninna. Två fönsterlyktor från fräcka Black Design

 

Såhär såg lyktorna ut på dagen:

.

 

Och såhär ser de ut på kvällen:

 

Ett mysljus att varva ner i, för att sedan vakna helt utvilad i rätt tidszon.

  • Måndag morgon – att se fram emot.

Bull-fest med kaffe

Bonus-Bullen är på besök med husse och matte, och vi är inbjudna. Ett kärt återseende! Här ska hälsas, klias, gnagas tuggring, gömmas skor, kollas i påsar och gosas vid kaffebordet. Visst verkar han en aning överraskad?


PS. Har du röstat i vårt vägval? Låt dig inte påverkas av detta inlägg….
 
 
foto: Mannen
 
 

Insjöfisk

Hälsö fisk må sälja det bästa från havet. Men när nyuppdragna gäddafiléer från Vänern skymtar bakom fiiinfisken, då är saken avgjord.

 

Hördes det ett förvånat sus från tjejerna längst fram i kön? Höjdes omärkligt ett par ögonbryn även bakom disken?

 

Hah! Ilfart till odlingslotten i sen timma. Det finns ju lite pepparrot kvar!

 

Härligt att bejaka sin kultur.

Festlig fredag på er alla!

 


Billy berättar: Elisabeth

Lesley Pearse, 2008, Bonnierförlagen – Bokklubben Svalan

 

En vit bok med en kvinna i svallande röd klänning som täcker mer än halva omslaget.

 

En sekelskifteshistoria om ett fattigt syskonpar som utvandrar från Liverpool till Amerika, där den kvinnliga huvudpersonen försörjer sig på sin fiol.

 

Den här berättelsen har jag svårt att smälta. Jag är kanske inte tillräckligt historiskt bevandrad. Men det känns inte sannolikt att en engelsk skomakardotter på 1800-talet ägnar sig åt fiolspel, hur framgångsrik fadern än är i sitt yrke.

 

Och jag tvivlar på att ett syskonpar med den tidens värderingar kunde försörja sig på musik, kortspel och bartenderjobb i sekelskiftets USA.

Och att en otränad violinist, med okända medmusikanter, på ett ögonblick kunde förföra en publik. Med eller utan rullande höfter.

 

Sådana saker ställer sig lätt i vägen för läsupplevelsen. Berättelsens allvarligare partier passerar mig nästan obemärkt, trots det lättflytande språket.

 

Läsningen ger kanske viss underhållning för stunden, om man inte ställer för många frågor.

  • Lättläst
  • Svårsmält
 

/Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?


Vilken vovve(!?)

 
Vår tid med Bonus-Bullen blev kortare än väntat. Allt har ordnat sig till det bästa för vår lille gäst. Han är numera stockholmare på heltid med matte och husse.

 

Det är mycket som ska klaffa innan vi kan skaffa en egen fyrfota vän. Under tiden kollar vi raser.

 

I helgen förde efterforskningarna oss till Tjörn. Efter några härliga timmar gott sällskap (på både två och fyra ben), har vi fallit pladask –igen!

 

Hur går vi vidare?

 

  • Ska vi satsa på en bufflig, kärleksfull och intensiv fralla med sinne för practical jokes
    24-7?

 

 

   Modell: Bullen.                    Foto: Mannen

 

 

  • Eller en distingerad, djärv och trofast shiba med nästan överjordisk utstrålning och grace?

 

   Modell: Xantos                    Foto: Mannen

 

 

  • Vad säger ni –gentleman eller clown?

 


2012-10-23 Uppdatering av höstgarderoben

Priserbjudande på D.O. Jag köpte tre fina tröjor från MonRow.

 
Välsittande, men bevarar alla hemligheter. Det bästa är att de båda översta har lite ull i sig. Så de kommer hålla värmen ända fram till jul. Vill krypa in i dem genast!

Bredbent strategi

 
 
 
Brukar ni åka buss? Alltså, en buss är ju ganska snålt tilltagen med utrymme och så. Sätena är ju inte världens bredaste. Och så kommer någon och sätter sig bredvid!


Då finns det två sätt att tackla situationen:

1. Du makar åt dig, dvs. sitter nätt på spetsen av sin bakdel, lutar max en skuldra mot ryggstödet och samlar ihop kläderna tätt runtom dig. Ger minst en dm extra marginal.

2. Du breder ut ändalykten över sätet, lägger hela ryggtavlan i bakstödet och trycker bicepsen utåt sidorna, SAMT skrevar med benen över hela härligheten. Ger max 50% av avsett utrymme till grannen.


OK, är man stor så är man. Inget fel i det. Men det verkar inte vara där sätet klämmer.


Jag tycker mig se en könsskillnad. Men varför, i så fall? Har hälften av oss uppfostrats till att maka åt oss och den andra till att ta plats? Praktiskt, två sidor av samma mynt. Eller så är det bara jag som ser det jag (inte) vill se. En skenbild, om man gör statistik av det.


Vilken strategi väljer du?
 

2012-10-21 Odlingslott i höstskrud

 
Passerade vår odlingslott på höstpromenaden. Rent osannolikt att det faktiskt kan blomma i rabatterna såhär sent på året!
 
 
 
 

Samtidigt bereder sig jorden för vila. Jordgubbslandet står i raka rader, fjolårets hallonskott är nerklippta och landen är rensade.

 

Områdets egen monstergrävling har krafsat upp några tulpanlökar. Annars är allt i ordning för nästa vår.

 

Längtar redan!

 


Trettio år av Vänskap

Kvinnors vänskap. Jag tror inte att den är annorlunda än männens. Men det pratas så mycket sk*t:

"Kvinnor konkurrerar, baktalar, kan bara vara två - och helst tillsammans med  'fula väninnan'."

 

 
Catarina, Maria och Nibia. Foto: En vänlig danska

 

Titta på det här! Trettio år av vänskap. Höga skratt en fredagkväll över två mineralvatten och en apelsinjuice. Är det två personer på bilden? Finns där någon ful väninna? Nä, just det.

 

 

Tack, starka modiga vackra tjejer, för de här trettio åren!

 

Tack för vänskap som håller i alla väder, under isande vinterregn och brännhet sol. För att vi kan turas om i olika roller, precis som små flickor som leker på skolgården. 

 

 

Långvarig vänskap är en vetskap och en trygghet genom år av äventyr, förluster, kämparglöd och trötthet. Vänner ser varandra som de är - men också som de en gång var. Nattens partyprinsessor tonar över i tanter som måste rota fram glasögonen för att med möda kunna läsa menyn i värmeljusets sken.

 

 

Kvinnors vänskap är nog inte annorlunda än männens. Men en sak är säker, när kvinnor är på krogen pratar de inte så mycket om män. Det finns andra intressanta saker:

 

Litteratur, vetenskap, samhällsanalys, hälsofrågor, att förverkliga sina planer för nästkommande trettio år....

 

Är någon förvånad?

 

 

Skönhet kommer inifrån.


Superstar

Helgen den 13-14 oktober innebar en kulturell utflykt till Huvudstaden. Lugnt och fint med tåg.

 

 
 

Stockholm visade sig från solsidan. Från Hotell Scandic Anglais såg vi ut över Humlegården. Men för kvällen hade vi andra utsikter.

 

 

Jesus Christ Superstar på Göta Lejon. Fullsatt och medryckande. Det här är rock! Men moderniserad, undergångsstämning, skrämmande dekor. Fokus ligger på Hypen Jesus. Om att få fram ett budskap när omgivningen redan bildat sin uppfattning.

 

 

Själv hade jag nog velat ha lite mer 1970-talskänsla. Lite mer hopp och love and peace forever. Musiken, typiskt 1970-tal, står för sig själv. Eller som Mannen sa, lite mer 0-tal hade också fungerat.

 

Men föreställningen var stark. Sånginsatserna fantastiska. Nyöversättningen (Ola Salo) trovärdig. Maktens herrar var kraftfullt gestaltade, humorn sparsamt portionerad. Glitter och glamour förstärkte känslan av låsta maktpositioner.

 

Den gestaltning som grep mig mest var Judas (Patrik Martinsson). Det skapades en relation till honom på scenen. Judas’ öde väcker frågor. Uppgörelsen med Jesus under nattvarden körde nästan slut på mig. Tur att Maria Magdalenas ( Gunilla Backman) vardagskärlek var så vacker och så självklar. Lika mycket vila för oss i publiken som för Jesus i dramat.  

 

 

 
Ola Salos nedtonade Jesus fastnade på näthinnan. Återkommer i tanken. Som musiken jag nynnar på. Eller ett telefonklotter, medan jag pratar om annat.

 

 

Göta Lejon är sig en upplevelse. Med Göteborgska referensramar hamnar den mitt emellan Aftonstjärnan och Operan, med inslag av Bergakungen. (=Intim, storslagen, avskavd med middagsservering).

 

Smart att publiken fick ta bilder under tackapplåden – ingen störde den täta stämningen och alla fick med sig ett minne hem!

 

 

 

 

”Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: ’Fader, i dina händer lämnar jag min ande.’ När han sagt detta slutade han att andas.”/Luk 23:44-46.

 
 
 

Inget nytt

Intrycken från en Stockholmsresa sitter i. Mer om det i morgon. Idag har jag inget nytt att förmedla:

 

Vi har en fantastisk värld att vara aktsamma om. Och det finns ingångar som indikerar att Jesus verkligen var en superstjärna. 

 

 


Sommaren blev kort: På Marstrand

Ibland vill man se tillbaka och minnas. Den korta sommaren hade sina poänger. 

 

Marstrand! Och Ebba skrev inlägg efter inlägg i juli utan att nämna att Status Quo spelade på borggården. Billys fanns ju inte då. Men här kommer en sammanfattning i backspegeln.

 

  • Äntligen en publik som var jämnårig
  • Äntligen lite ”riktig” musik som skrällde mot murarna
  • Äntligen gitarronani med intro och trumsolo
  • Äntligen en smula brittisk attityd.

 

Fast, ja, publikkontakten var sådär. Mellansnacket kändes högdraget. Någon mer som kom på sig med att längta efter tungmetall, ja, t o m punk?

 

Men när statusarna lämnade fästningen i en vit bil, gled nerför kullerstensvägen mitt bland den hemstrosande publiken, då kom de nära. Då blev det rock som den ska vara.

Rock on!

 

2012-10-11 Sol idag

Klar luft, guldgul sol och frostnupet gräs – idag var Lokaltrafik en ren förmån!


Billy berättar: Torka aldrig tårar utan handskar – 1. Kärleken

Torka aldrig tårar utan handskar – 1. Kärleken, Jonas Gardell, 2012, Nordstedts

 

En mörkt grå bok med ett svartvitt foto av en man med ett par armar runt sig.

 

Boken är första delen i en trilogi där återstående delar ännu inte är utgivna. Den handlar om människor som levde i Stockholms gayvärld på 80-talet, under begynnande frigörelse, synliggörande och acceptans – och hur hiv och aids slår ner som en splitterbomb, medan omgivningens attityder förvandlar mardrömmen till något ännu värre.

 

Det är verkligen en roman, en kärlekshistoria mellan två unga män mot en fond av vänner i ett stort nätverk. Gestalterna är levande och personliga. Många kritiker har redan lovordat ”fjollan” Paul, men jag vill inte heller glömma birollerna, mammor och pappor därhemma i olika familjekulturer, en värd från RFSL på gayklubben, en hastigt uppskissad lillasyster. Allt är skickligt animerat och avundsvärt enkelt. Enbart uppräkningen av julgodis för läsaren tillbaka dit och då (om hen är tillräckligt gammal).

 

Omständigheterna beskrivs i detalj. Inte konstigt att Tv-produktionen följer så nära, med ett sådant manus!  Möjligen kan detaljeringsgraden och mängden fakta göra läsaren en smula passiv. Det blir liksom ingen poesi. Däremot en högst angelägen prosa.

 

Nu tänker jag vara orättvis. Även om skildringen hade varit sämre, hade boken fortfarande varit mycket stark. Ett gott hantverk uttrycker respekt – det är självklart. Men för läsaren blir ändå budskapet allt.  

 

Någon har sagt att dumhet är farligare än ondska. Här ställs vi inför en verklig samhällelig dumhet som var styrd och underblåst av rädsla. Som läsare får jag en möjlighet att göra upp med mig själv. Det är faktiskt svårt att låta bli. 

  • Lättillgänglig
  • Välskriven
  • Brännande

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

 


2012-10-09 Tisdagsprojekt

 
Fyndade en läcker italiensk handväska för ett tag sedan. Svart skinn, med enkla detaljer i guld. Det var bara ett problem: ingen axelrem. Fair enough – det var just därför det var fyndpris.
 
 
Väska utan axelrem.

 

Om det då verkligen var ett fynd, lämnar jag åt ekonomerna att filosofera över.

Hur som helst: Clutch är inget för mig. Idag var det dags att få ordning på min väska.

 

 

Jag fick god hjälp på läderavdelningen på Wasséns. Tack!

 

 

Inköp: Fyra skruvnitar i guld, svart läderrem, hålgörare 4 mm. Allt tillsammans 224 kr.

 

 

Verktyg:Hammare, skruvmejsel, skärbräda och sax. Skruvmejseln byter jag sen till en bredare.

 

  • OBS! Viktigt för oss kvinnor: Ordentligt tung hammare, tillräckligt bred skuvmejsel!

 

Jag slår två hål i läderremmens ytterkant. Avståndet mäter jag upp så det passar väskans design. Därefter viker jag remmen dubbel och markera med hålgöraren genom de färdiga hålen. Viker upp och slår ut. Trär in remmen i fästringen och skruvar i nitarna.

 

 

Avståndet mellan nitarna passar väskans design.

 

Sen måttar jag ut remmens längd på axeln. Struntar i centimetrar, det ska kännas bra.

Klipper remmen, och gör om proceduren med de två återstående nitarna.

 

 

Kollar in resultatet i spegeln.

 

Därefter skruvar jag upp nitarna igen, en i taget. Jag skjuter in en droppe smyckelim och skruvar ihop igen. Detta för att inte nitarna ska gänga upp sig. Smyckelim är tillräckligt starkt, men går ändå att besegra om man måste öppna någon gång. Dessutom blir det osynligt när det har torkat.

 

 

Väskan är klar! Medräknat dagens inköp är det fortfarande fyndpris.

 

  • Tisdagsprojektet är härmed avslutat och utvärderat.

 

 


Höstfint på balkongen

Kryssen har börjat ge upp i mörkret, och chilipepparn har plockats ner. Det är bara att inse att hösten är här. Tid för förändring både inne och ute.

Och visst blev det fint på vår balkong, med ljung på räcket och prydnadskål på röda mattan?

 

 
 
 
 
 

Kanske ska man våga sig på en kopp kaffe utomhus i alla fall.

 


Svensk Wasabi

Det är viktigt att följa med sin tid. Våga pröva allt nytt och ompröva allt gammalt. Ta till sig, förändra, förnya. Men ibland är det skönt att vila på traditionen. T ex när man har fått en planta av grannen mitt emot.

 

Det är dags för skörd. Ska vi kalla den svensk wasabi, eller ska vi helt enkelt kalla den pepparrot? Fram med den gamla kokboken!

 

 

 


2012-10-06 Arbetsdag i odlarföreningen

Igår kväll visade Bästkusten upp sig från sin vrånga sida. Det var kallt, det var grått, regnet vräkte ner. OK, det var inte styv kuling, men ingen kunde tro att kommande arbetsdag i Lindholmens Odlarförening skulle bli en hit!

 

Men Överraskningarnas Stad väckte oss i morse med sol över hustaken. Tillsammans med Lindholmens välsignade mikroklimat bjöd den oss på en underbar brittsommardag.

 

Alltid lite varmare på odlingslotten:

 

Det är mycket med det jordiska på hösten. Det gäller att luckra och gräva ordentligt.

Grannen bredvid tar ännu ett spadtag - jobbar på bredden:

 
 

Grannen mitt emot går på djupet - Beijing nästa:

 
 

Det är också nu man ska ta vara på den sista skörden. Den här magnifika pumpan har en medodlare lyckats få fram efter sen sådd i juli - redo för Halloween:

 
 

Den prunkande pepparrotsplantan som vi har fått, får stå tills i morgon:

 
 

Drömmen om vårens rabatter får oss att gräva upp och flytta om. Mannen hämtar kraft från ovan och en försummad pion kan ta plats i solen:

Liv och rörelse! Det här är en riktig arbetsdag som känns i tjänstemannakroppen (om man nu har en sådan). Samtidigt som kroppen ömmar får sinnet frid och förväntan stiger inför nästa vår:

 

Många tittar förbi och kommenterar hur fint vi har det på våra odlingslotter. 

Snyggt och prydligt:

 
 
Vill du läsa mer om odlingslotten här på Billys berättelser, välj då kategori odling till höger!

 


Billy berättar: Som en drömbild

Som en drömbild, Nora Roberts, 2009, Albert Bonniers förlag – Bokklubben Svalan

 

En ljusgrå bok med en vit brud i halvfigur snett bakifrån på väg nerför en trädgårdsgång.

 

Boken är första delen i en romansvit om en amerikansk bröllopsbyrå, driven av fyra väninnor. Fokus ligger på den sportiga och professionella fotografen Mac, som inte vill binda sig, pga erfarenheter under en otrygg barndom.  En blyg professor som valt bort karriären (!) och en gräslig självupptagen mamma kryddar storyn.

 

Tja. Som skildring av kvinnlig vänskap duger den gott. Visst är den lite mysig att umgås med, den här boken.  De sedvanligt heta sexscenerna låter vänta på sig. Länge. Männen är vad "alla" önskar sig, både som älskare och vänner. Men kvinnornas karaktärer är lite för stereotypa för någon djupare inlevelse. Och få människor är väl sig lika sedan tidig barndom? På så vis blir det lite av 5-bok över den här romanen.

 

Ändå ska det bli spännande att läsa nästa. Kanske kommer sig personskildringarna, och väninnorna blir möjligen intressantare än huvudpersonen i den här boken. Intressant är det i alla fall att få en inblick i amerikansk bröllopshysteri. Det som nämns i förbifarten är ofta det mest givande i en sådan här roman.

  • En hängmattebok
  • Sällskap på hotellrummet
  • Du glömmer den fort

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?


2012-10-04 En kväll i en blink

 
Lite flärd är ett sätt att lätta upp hösten. Denna eftermiddag har jag fått fransar och bryn fixade av Berit på Lotus Flower hair & body care. Trots att jag kom för sent – tack!!
 
Hann nätt och jämnt till träningen efteråt. Ett svettigt IW-pass, utan rinnande mascara :-)
 
Avslutar kvällen med att titta till de stackars balkongväxterna. De ser spöklika ut i mörkret. Snart dags för ljung och kanske en ljuslykta. Men än så länge kämpar kryssen på. I en blink är kvällen över.

 
 
 
 

2012-10-03 Familjebild

Vår familj i TV-soffan. Jag till höger.
 

Billy berättar: Vardagsyoga för ökad kraft och återhämtning

 
  Vardagsyoga för ökad kraft och återhämtning,
Ulrika Norberg, Bonnier Audio 2012
Bokklubben Svalan
 

En ljudbok med en andningsövning och tre korta yogaprogram, med Ulrika Norberg som instruktör. Hon har ett sakligt och tydligt sätt att instruera, som lämpar sig väl för en ljudbok. Idén är enkel och smart, korta program med olika karaktär som kan användas var för sig och tillsammans.

 

1. Andning och närvaroträning: Här hade jag önskat ett lite lugnare tempo, så att man hinner känna in sitt andetag ordentligt.

 

2. Yoga på stol: Ett 20-minuters program för kontorsstolen. Relativt krävande för musklerna – i övrigt krävs bara avskildhet och en stol. Jag tycker att övningarna ger betydligt mer än de ”pausprogram” som många arbetsplatser erbjuder vid datorn. Klart på en fikapaus!

 

3. Yoga i flöde: Känns som ett helt miniyogapass! Här tycker jag att det var svårt ibland att förstå instruktionerna (känns inte helt tydligt med vad som är höger och vänster). Det lilla häftet som medföljer ger bra vägledning. Skönt och dynamiskt.

 

4. Yoga i närvaro: En serie sittande och liggande övningar. Intruktionerna hjälpermig väldigt bra att fånga känslan på djupet, att hitta utmaningen och avspänningen i varje övning.

 

Ett smidigt upplägg som ger många möjligheter till yoga i vardagen!

 

  • Praktiskt format
  • Användbart innehåll
  • Ger flexibla möjligheter att pröva/träna yoga
 
 

/Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?


Göteborg i regn :-o

 

Ska det vara såhär?

 

Passerar Göteborg på väg från jobbet till yogan. Himlen hänger blytung strax nedanför takåsarna. Dagsljus är en överdrift. Fukten kryper in vid kragen.

 

Diktaren Dan Andersson har skrivit om sin tid i Göteborg att "Envar som bor och är skriven i Göteborg skall säkert finna, hurusom hans dagar här äro som en långsträckt skugga utan slut."

 

Vänner och och bekanta är fulla av åsikter och goda råd. Men nej, jag tänker inte acceptera det jag inte kan förändra och förundras över mina egna reaktioner. Jag tänker inte acceptera att leva i en blyertsteckning. Eller i en tallrik havregröt för den delen.

 

Efter yogan har mörkret sänkt sig, men tillvaron känns lite ljusare. Kvällen avslutas med en kopp kryddigt grönt té. I morgon ska jag möta dagen med att tända upp ordentligt. Inte helt miljövänligt, men in i Norden nödvändigt, ni förstår? Snart får vi vrida klockan rätt igen!

 

 

Hur gör ni för att fixa hösten?

 

 


RSS 2.0