Engelska knoppar

Min engelska hortensia, som snällt övervintrat på den inglasade balkongen har långsamt skjutit i höjden. Den disiga, fuktiga, halvljumma miljön måste vara perfekt för en inflyttad engelsman, tänkte jag.

 

Den svenske Mannen har varit skeptisk. Efter dödförklaring kom diverse nya artbeteckningar.

Men nu står det klart:

Det finns inget som heter "Bladhortensia".

 

 

Min engelsman knoppas rikligt, lagom till Valborgsmäss.

 

 


Chilli update

Chilipepparn har vuxit till sig. Nu får den komma ut på balkongen. Om det är en solig dag.

 

Även ICA-basilikan har fått ny jord kring fötterna och sol på näsan.
 
 

Billy berättar: Pojken som slutade gråta

Pojken som slutade gråta, Ninni Schulman, 2012, Bokförlaget Forum – Bokklubben Svalan

 

En orange bok med rester av en brand och ett nerbrunnet hus på framsidan.

 

En deckare, den andra med Magdalena Hansson som huvudperson.  Småputtrig vardagsrealism bryts när en serie otäcka bränder härjar i bygden.

 

Björksly i Torsby? Miljöskildringen skaver en smula. Inte det Värmland jag känner till, med djupa skogar och stilla tjärnar. Men jag bör nog vara ödmjuk. Författaren lär vara hemmastadd i trakten. Jag får åka och kolla i sommar.

 

Personskildringarna är från och till mycket levande. Men jag har svårt att skilja de båda huvudpersonerna, journalisten och polisen ifrån varandra. De har båda ett slags Tintin-neutralitet.  Jag tycker nog att det hade räckt med en kvinna att identifiera sig med.

 

Storyn är enkel. Gåtan är lösbar på förhand. Berättelsens återvändsgränder och förvecklingar ger en upplevelse av déjà-vu. Men greppet med de kursiverade dialogerna är ovanligt elegant genomfört. Och visst ger boken förströelse för stunden.

 

Ett avsnitt sticker ut. En skildring av ett övergrepp är otäck på riktigt. Här lyfter berättelsen. Jag hoppas att författaren gör något mer av sin förmåga att skildra makt och vanmakt, i en annan bok.

  • Enkel story
  • Förströelse för stunden
 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

 

 


Avslappnad fredag

Idag har jag klätt mig för både jobb och fritid, kravlös men beredd på allt.

 

Dagens outfit: Mjuk byxa i 70-talsmodell Indiska, blommig blus Esprit, persikorosa tröja MonRow, matchande sneakers Mjus, mjuk halsduk i ull The White Company och parkas Twist & Tango. Modefotograf: Mannen

 

Helgen kan börja!

 

 

 

 

 

 


Vinddriven

Rätt ska vara rätt. Göteborg kan också. Se mina tidigare insinuationer här.

Vid änden av den funktionellt sköna Angeredsbron står ett litet vindkraftverk.

Naturkraft i naturskön miljö. Heja, Angered!

 

 
 

Öppen planlösning

Hur känner du inför öppen planlösning?

 

Jag har fallit för den. Ja, inte planlösningen direkt utan ljuset som skapas.  Alla fönstren kan ju bli ett problem förstås. Insyn. Dags att köpa ny morgonrock?

 

 

Öppna planlösningar beskrivs ofta som något nytt, fräckt och på senare tid t.o.m. en smula passé. Men de har ju faktiskt funnits ganska länge. Inte bara som Storstugan, utan även på senare tid.

 

Från 70-talet minns jag hur kamrater flyttade in i nya tegelfasadvillor. De låg mitt på fyrkantiga minitomter i samhällets växande utkant. De nya hemmen var spännande lekplatser.

 

Enplansvillorna hade träklädda öppna källarvåningar, ”gillestugor”. För mig är gillestugan förknippad med tjejgäng framför ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. Brasse var sötast! Nej, Magnus! Och Eva var ju bara… hon var ju vi.

 

Tvåplansvillorna hade ett öppet ”allrum” högst upp under det halvpappade taket. Två minimala barnrum i kortänden. I ”allrummen” övades bugg till hårdrocksbandet Kizz. Man måste vara beredd på allt. Sweet pain översatte vi lite obestämt till ”vetebröd”.

 

Hårdrock?
 

Det sägs mycket om dagens ungdom och deras bildning. Ska man klaga, får man nog hoppa över engelskakunskaperna i jämförelsen.

 

Från 90-talets huskataloger minns jag nyversioner av  ”prästgårdar”. Av någon anledning ritades dessa med ett öppet mittparti, med dubbel takhöjd invändigt. En jättelik fågelmobil kunde flaxa där. Sakralt men knappast prästgårdslikt. Ett sådant hus stod länge på min önskelista.

 

Hur är det egentligen att leva i öppen planlösning? Trendtyckare anser att den är på väg ut då vi önskar oss en privat sfär i kontrast till allt bloggande ;-) osv.

 

Det där tror jag inte mycket på. Jag såg att det nyligen fastslagits i ett antal domar att man har rätt att gå naken i sitt eget hus. Även om det syns från utsidan. Tack för det! Morgonrock bortskänkes.

 

Morgonrock?
 

Nej, om något kan sänka den öppna planlösningen  – för denna gång- så är det väl ljudet. Det blir ganska jobbigt med en mix av TV-nyheter, matlagningsslammer, BonusBullens pipleksaker och Bandit Rock i längden.

 

Vissa saker, som att deklarera eller blogga blir svårare. Därför satte vi snart upp en skjutvägg som avdelare i vårt öppna rum. I glas förstås, så att ljuset får flöda fritt.

 

Det kanske var ett riktigt pre-trendigt grepp?

 

 


Vackra Dalsland

Ikväll bjuder jag på en dalsländsk solnedgång. Vacker, eller hur?

Lägg märke till vingarna i fonden. Här tar man vara på vinden. Skämmer de? Knappast.
Något för oss västerom att tänka på. Vi som har så mycket mer vind att omsätta. Inte blir vi fula för det.

Skönhet kommer inifrån, säger man inte så?

Foto: Mannen

Nytt liv

Påskens ”liljor” har vissnat.
 

 

Nu är de jordade på vår odlingslott.

 

 

Au revoir!

 

 

 


Trollskog mitt i stan

 

  Välkommen med på en förtrollad söndagspromenad.

 


Det magiska nappträdet.
 
Dammens väktare.
 


Ännu sover Hydran med alla sina espingar...

 


...men Grodprinsen har vaknat!

 


Kan du höra skogen tala?

 


En apa som liknar mig?

 

Gästfotograf, hela inlägget: Mannen


Vårfint på odlingslotten

Vilken tur! Våren kom precis i tid till arbetsdagen i Lindholmens odlareförening.

Här kommer några bilder för dig att njuta av – och njutit, det har vi verkligen gjort idag.

Även om det känns i kroppen efteråt…

 


Vår ordförande har kallat oss till arbetsdag
 
 
 
 

Dags att pausa. Visst blir det fint?

 

 


Instängda tankar

Ibland kan man känna sig instängd i allt som måste göras.

 

Samtidigt är det lätt att tappa lusten att ta sig ut i det dystra, mäktiga nyhetsflödet. Otäcka händelser i samband med ett maratonlopp. Och en högtidlig begravning av en makthavare vars gärning i alla fall jag ställer mig tveksam till.

 

Jag minns ju hur antalet hemlösa som jag kunde se i London ökade mellan varje besök i staden.

 

Hur jag gick ner under en tunnel en morgon. Gick förbi när en man sträckte ut armen ur en pappkartong-med-filt och stängde av sin väckarklocka.

 Det kändes som att trampa in i någons sovrum – vilket jag ju faktiskt gjorde.

 

Sedan dess har ju antalet synliga utesovare ökat härhemma också. 

 

Inte lätt att förstå.

 

Men det verkar i varje tid finnas en ström av uppfattningar och synsätt, ett flöde som det är enklast att ansluta sig till. Om vi ska kunna ställa frågor så måste vi ruska av oss den där känslan av instängdhet.

 


 Andas fritt igen. Inte vara upptagna hela tiden.

 Jag tror i alla fall att det hänger ihop

 


Aningen ljum

Kväll i Götet. Nej, jag är ju ingen vän av sommartid, se mitt inlägg här.

Men just ikväll är det något med ljuset.

 

Något löftesrikt, fast klockan är kvart över åtta pm.

 

Ett annat ljus, och en annan luft. Mindre klar. Mer mättad, söt och krävande.

 

Någon har kommit på besök. En liten brudnäbb som förebådar naturens pampiga bröllop.

Några blomsterblad har hon inte kunnat hitta i de köldslagna parkerna.

 

Men lite glitter har hon strött ut i kanalen.

 

Och kvällen är aningen ljum.

 

 


Tårtkalas!

 
 

Försvinnande god chokladtårta från Snövit blir det när vi gratulerar Björn...

 

 

 

Jubilaren själv provar en av sina presenter, ursnygga sneakers från Gram.

 

 

Det här är riktiga vårtecken. Nu kommer säkert värmen också.

 

GRATTIS, BJÖRN!

 


Billy berättar: Torka aldrig tårar utan handskar – 2. Sjukdomen

Torka aldrig tårar utan handskar – 2. Sjukdomen, Jonas Gardell, 2013, Nordstedts

 

En svart bok med en svartvit ansiktsbild av en ung man.

 

Boken är andra delen i en trilogi där tredje delen ännu inte är utgivna. Däremot har TV-filmatiseringen av samtliga tre delar visats. Den handlar om människor som levde i Stockholms gayvärld på 80- och 90-talen, och hur deras nyvunna frihet beskärs när HIV och AIDS drabbar dem och ett vettskrämt samhälle.

 

En rapsodisk berättelse med många återblickar och hopp i tiden följer på första delens kärleksroman. Ändå är den bättre berättad eftersom karaktärerna nyanseras och fylls av liv. Medkänslan finns där hela tiden, också med de djupt religiösa föräldrar som tror sig vara tvungna att förskjuta sonen Benjamin.

 

Den som älskar sitt Bohuslän har inget att hämta. En förfärlig skildring av ett konservativt och ensligt samhälle med ett väder gråare än grått. Ett liv som en flämtande låga. Berättelsen av Reine från Bohuslän är svår att förstå. Kanske utgör den en form av upprättelse.

 

Varför slog vi på dem som redan låg? Det är ett obegripligt budskap och samtidigt otvetydigt sant – det vet vi som var där i tiden. Varför ska den som drabbas av sjukdom straffas? Varifrån kommer en sådan tanke? Hur får den fäste?

 

Jag ler inte längre åt den försiktige, åt den som inte berättar. Tystnad är en signal.  Vårt samhälle bygger vi tillsammans.

  • Rapsodi
  • Medkänsla
  • Obegripligt sann

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

 


After Work Outfit

Working outfit med andra ord. Passar lika bra på jobbet som ute på stan med väninnorna! Fast på jobbet använder jag min sjal för att täcka lite av ringningen.

 


Genombruten tröja: Culture. Under ett vårgrönt träningslinne: Game ID (köpt på Friskis & Svettis). Byxor: Lindex. Sneakers:  Bianco Footwear. Strumpor: Woolford. Örhängen: Guldfynd. Övriga smycken privata.
 
 

Solöga

Solnedgång. Visserligen en timme för sent i den klara, kalla vårluften. Men nu är det dags.
Ser du solens öga?
Kan det vara kamerans?
Är det mitt eget öga som speglas? Eller skönheten i ditt?

Angelägna möten

”Vi är romer – möt människorna bakom myten” är en utställning på Göteborgs stadsmuseum som borde vara obligatorisk. Den känns väl genomtänkt.

 

Först musikinstrument med ägarlängder. En ljusspegling av hjulsymbolen spinner på parkettgolvet. Två små pojkar hoppar mellan ekrarna – förstår att det är svårt att låta bli!

 

Historiska fakta återges i rummet till höger. Många förfärliga uppgifter om förföljelse, vandringsvägar över jorden, språket och dess släktskap med indiska språk.

 

Till vänster den del av utställningen som jag tycker bäst om. Olika romers röster. På film och i skrift berättar människor om sig själva, sin barndom och sina ambitioner. Enkelt och spännande. Så nära möten man kan komma. Om man inte verkligen möts, förstås.

 

Jag minns Katitzi-böckerna från skolan. Minns hur vi barn satt med sinnena vidöppna för frökens tveklösa gestaltning. Berättelserna var ju så spännande!

 

Utställningen är en hjälp för oss som inte vet så mycket. En hjälp att se människan före kulturen, och att se kulturen före vår uppfattning om den.

  • Besök utställningen! Jag rekommenderar den varmt.

 

 
 

 

 


Konst och musik

Helgen har bjudit på upplevelser!
 
 

Premiärkväll med Olle Ljungström på Lorensbergsteatern. Ljungström spelar för en fullsatt salong. Stämningen är på topp och den medelålders publiken ropar till mannen på scen. Olle är omgiven av ett fantastiskt band, i vissa partier bär det hela föreställningen.

 

Första låten går sådär men sedan tar konserten fart. Gripande och skört. Svidande och sant. Det orepeterade mellansnacket förstärker intrycket, avsaknaden av scenshow likaså. Ofullkomligt är skönt. Det ger rum för sången, tid att bli berörd.

 

 

 

 

  

Helene Scherfbecks konst går bara att rekommendera! Det är inte görligt att klä de konstnärliga intrycken i ord. På Göteborgs konstmuseum får vi följa en utveckling, se något av kvinnan bakom. Naturtroget, stramt återhållsamt, fokuserat karikerat, gråbrunt och partiellt flödande av färg (nu försökte jag iaf :-) ).

 

För en kvinna med konstnärliga ambitioner på den tiden var det nog nödvändigt att förbli ogift. Hoppas det har förändrats, men ibland undrar man.

 

 

 Oavsiktlig? konst på utsidan

 
 
 
//Hela inlägget är mina personliga tycken och tankar. Kanske tycker du något helt annat?
 
 

 

 


Vårens första humla?

 
 
 

Naken gren i solens sken

… Men inget spring i bara ben

 

Hur länge till?

 

 

 

 


Testat Våren

Idag kom jag ut i en vårligare outfit, bara för att testa hur det kändes.

Scarf The White Company, Bomullsanorak & torgvantar Twist&Tango, skymt av svart trikåklänning med tunn kjol RoseBud, ullstrumpor Twilfit, sneakers Mjus läs mer och väska fynd&fixat läs mer.

 

  • Det kändes kallt!
  • Men ändå.

 

 


Billy berättar: Little Bee

Little Bee, Chris Cleave 2008, Brombergs

 

Ett foto av en liten flicka. I bakgrunden en strand. En recesionskommentar att det är ”svårt att värja sig”. Så sant.

 

Boken handlar om en ung flykting som kommit till England från Nigeria. Halvt slumpartat släpps hon ut från sitt trista liv i förläggningen. Hon har ett mål, att söka upp den engelsman vars visitkort hon har sparat sedan ett möte.

 

Det här är en riktigt otäck historia. Jag har svårt att förstå de recensioner som talar om upprymdhet och att hopp. Boken behandlar dig som en känslokall våldsverkare. Pratar bort dig som en lustig och klok Dam från Detektivbyrån och hugger ner dig framifrån när du är som minst beredd.

 

Den är kanske värd det. Jag hyser inget tvivel om det goda syftet. Medkänslan är stark för Little Bee, så här upphör min metafor. Författaren är påläst, och som läsare vaknar man upp till en annan verklighet. Det går inte att krypa ur sin del av skuld och ansvar.

 

Du lär dig mycket. Visserligen har berättartekniken sina brister. Det känns nästan skönt att konstatera det. För de fasansfulla partierna är inget annat än just fasansfulla. Dramaturgin är skickligt framdriven. Och eftersom berättelsen rör sig på så många plan från personlig etik till nutidshistoria, så är den berikande, oavsett vilken förförståelse man har.

  • Otäck
  • En annan verklighet
  • Berikande

 

/Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

 

 


Passage

Påsken går mot sitt slut. Första dygnet med sommartid har lämnat oss mer eller mindre påverkade. Kristus är enligt uppgift uppstånden och våren tvekar mer än den brukar göra.

 

Frånvaron av aprilskämt svarar mot en loj helgdag. Såväl sniglar som spårvagnar passerar obemärkta (ref. dagens GP). 

 

Jag hoppas att du har haft några dagar av återhämtning, samvaro och kanske en löptur eller promenad i solljuset. Kanske nya tankar att bära med in i vardagen?

 

Och här kommer en hälsning från vårt underbra kajstråk.

 
 
 
 
 

RSS 2.0