Gott Nytt År!

... önskar jag alla kära bloggläsare!

 

Hoppas att ni har det bra. Jag har äntligen fått avnjuta GP:s berömda fyrverkeri, på tiden efter mer än ett halvt liv i Staden.

 

 
 

Jag har även avnjutit nyplockad persilja från odlingslotten. Ja, nyplockad på nyårsafton!

 

 

Persiljan har blandats med riven Västerbottenost får att drapera en ugnsbakad oxfilé. Ett gudomligt recept.

Tack Barbro!

 

 


Det blommar!

Mannen har varit på odlingslotten medan jag, gamla tant, tentaläser.
Han kom hem med en blomma....
 
 

Mer Jul

Är det fint att vara trött på julen?


Inte i år. Foto: Mannen
 
Har julklapparna spelat ut sin roll? Många som jag känner köper bara en liten sak till Julklappsspelet. Och varför inte? 
 
Julklappsspelet är roligt. Och tid tillsammans med de vuxna, att spela bordsspel*, står nog högt upp på många barns inre önskelista. Och föräldrars.
 


Klappfri tomte ….

 

Trött kan man bli när affärerna julpyntar redan i oktober. Jag gör på ett annat sätt – jag går helt enkelt inte in i affärer under hösten – inte före första advent. Då handlar jag julklappar, för det har jag inte tröttat på.

 

Paketen är allra bäst innan de har öppnats. Hemligheter som någon har tänkt ut. Vackert papper och snören.

 


Tips 1: Var inte ute i god tid!

 

Nej, jag har inte tröttnat ännu.

Inte ens på gran, trots att jag är allergisk.

 

Det blir en dansk Kungsgran, på den inglasande balkongen. Glittrig. Olika tema varje år, man behöver ju inte vara traditionell in absurdum.

 

I år skulle det varit silver, men just det pyntet har kommit bort i förrådet. Så det blev silver, med svart bas och guldtopping.

 


Tips 2: Håll granen utanför, om det finns möjlighet.

 

Maten kan man ju tröttna på. Femti shades of gris. Men vadå, lägg till en sallad och finsk kålrotspaj, kanske en spenaträtt. Man måste ju inte ta av allt. 

 

Just denna skinka var ett misstag, som fick ersättas under paniska former…. Men den gör sig på bild!

 

Pyntet finns det minnen i. Jag har en kulljusstake av trä som bär upp alla barndomens jular. Föräldrar na gjorde ljusmanschetter av silkespapper, men jag vet inte hur man gör.

 


Finaste kulljusstaken

 

Viktigast är tallrikarna, gedigna i stengods. Har funnits så länge jag kan minnas. Julmat smakar som allra bäst på dem.

 


Jultallrikar från barndomen

 

Och så svagdricka till förstås, inget starkare. Snapsen hoppar jag gärna över.  Julen ska vara stjänklar, inte dimmig.

 


Julens stjärna. Speglingar i spårvagnsspåret från fönstren ovanför.

 

Julevangeliet är sig precis likt, men kanske förstås det på olika sätt över tid.

 

Vad du än tror, och hur du än tänker, håller du kanske med mig om en sak. Varje barn är ett underverk.

Skörheten och kraften i ett barnskrik, generositeten i det första leendet.

 

Barnet som inte kan göra något själv, har kapacitet att leda dig om du finns nära. Det stora i det lilla. Eller tvärt om.

 


Julens kärna. Fri återgivning runt mitt originalverk från träslöjden.

 

Det är den Goda Julen. Resten är upp till oss.

 

 

*) Bordsspel = Det som på 70-talet kallades "spel", ett sådant som alla satt runt ett bord och spelade, helt ovirtuellt. På 70-talet var det inte viktigt alls vem som vann, men det har ändrat sig.

 

 

 


God Jul!

 
Nu får Jesusbarnet flytta in till krubban.
 
 
 

Gothromantisk fotbollsplan

Julstämning på träningen idag?


Fel ljus

Det har börjat bli en tradition att vakna nån gång före julafton med svullna ögon och nästäppa. När det händer, då vet man att hasseln blommar.

I december!

Förr räckte det med allergitabletter en månad på våren. Som tur är har de blivit receptfria. För nu får man ha ett litet lager hemma till jul också.

Nog är det skumt?

Kanske är det ljuset som skapar noceboeffekt. För ljuset är alldeles fel för säsongen. Vårlikt.

Vi har en del att vänja oss vid.

Vinter?!
 
 

Ljusdrottning!

Vi har varit i Wasakyrkan på det anrika firandet av och med Göteborgs Lucia.

 
Det är fantastiskt att vi fortfarande fäster vikt vid Luciatåg, överför traditionen till våra barn, behåller den ganska intakt. Trenden i år tycks vara extra traditionell och stillsam.
 

Jag behöver faktiskt se åtminstone ett Luciatåg den här dagen.

På jobbet, i kyrkan eller varför inte på bussterminalen eller någon annan lite stökig plats där skolbarn tågar in med musik och blinkande tomteluvor.

 

För medan Lucia förblir svalt traditionell har tomtarna gjort en tidsresa.

 
Några värdegrundsanpassningar har dock Lucian genomgått. Ingen vill att barnen ska få uppleva gamla tiders skönhetstävlingar, där fröken skrev upp alla flickors namn på tavlan med streck för varje röst vid sidan.
 

Det var inte så kul att stå utan streck på svarta tavlan. Eller med ett streck och alla visste vem den dubbelt olycklige pojken var.

 

I år röstade vi på sångröst. Det gillar jag inte heller. Skönhet är en gåva, precis som rösten. Det är inte fult att vara söt. Så tycker jag – vad tycker du?

 

Men årets Lucia uppbackad av Härlanda kyrkokör var skönhet för alla sinnen. Och med en solist som inte ens hämtade andan inför den sista höga refrängen i Adams julsång!

 

Då är det jul på riktigt.

 

 


Vit jul

Blir det någon vit jul i den här landsändan i år?

Såhär såg det ut i Dalsland för bara några dagar sedan.
 
Foto:Mannen
 
Nu har det regnat bort, precis som på Framsidan..

Men visst får vi hoppas! Vädret gör sig allra bäst i våra drömmar. Och på väderleksrapporten.
Snart vet vi.

 

Kantarellpaj

Kantarellpaj med Västerbottenost fick jag en gång på ett glöggparty.
Nu ska jag testa samma sak.
 
Synd att jag inte hade något recept – men den ser rätt OK ut.
 
Vi får smaka på lördag!
 
 

Pepparkakspedagogik

Det årliga pepparkaksbaket är genomfört!


...vi har levererat, om uttrycket tillåts

 
Till pepparkakor ska det vara margarin, annars blir degen för "kort"
 
Som alltid när jag bakar minns jag min barndom - du med?
 
Hela familjen var engagerad. Den rationella mor hade skojiga små rollers som satte rader av blommor och stjärnor i degen. Rrrrrt , rrrrt, rrrt!
 


Den glada bagaren

 

Vilket gav en tidig geometrisk insikt, för formen som var inpräglad i rullarna såg ju inte alls ut som formerna som tryckts ner i degen.

 

Far hade en enda men avgörande uppgift, att sitta vid ugnsluckan med Stoppuret och klocka av exakt 8 minuter per plåt.

 


...Detta hade aldrig hänt om Far varit här!

 

Vi barn bakade med vanliga formar.

 

Lillasysters var alldeles för tjocka, kunde storasystrarna överseende konstatera. De blev inte alls färdigbakade på 8 minuter.

 

Mellansyster gjorde ”mjölbomber”. De liknade lillasysters tjocka, men var fyllda med vetemjöl. En riktig nitlott till adventskaffet.

 

Storasysters var förstås jämna och fina! Men, mors effektiva rollers fick inga barn röra.

 


Väl disponerad deg

 

När jag tänker tillbaka på pepparkaksbaket var det otroligt mycket matte.

 

Volym relativt baktid, rollers och deras magiska avtryck, hur en deg kunde utnyttjas till sista kvadratmillimertern genom att formerna passades ihop, halvering och dubblering av recept.

 


Var fanns receptet? I den rutiga såklart!

 

Kanske är det inget fel på skolan? Kanske behöver svenska ungar helt enkelt baka lite mer?

 

 

 


Rädda Julen!


BILD julros från odlingslotten. Foto: Mannen

 

Är det någon mer än jag som irriterar sig på möbeljätten Mios julkampanj?

 

Måste julen räddas från de gamla vanliga möblerna hemma? Förr handlade julfint om att pynta med tomtar och glitter från lådan på vinden. Nu handlar det tydligen om en ny soffa och gärna ett köksbord också!?

 

Nej tänk om, snälla någon!

 


Duger i år också

 

Sitt i din gamla soffa och njut av ditt gamla pynt från förr. Så ska jag berätta om några som räddade julen utanför fönstret idag.

 

Förhistoria: Utegranen har slocknat

 

Historia: SMS-växling ur verkliga livet :

  • Mannen, 10:23: Gubbe som arbetar långsamt kollar granbelysningen. Undrar om det händer något?
 
 
Foto: Mannen
 
  • Mannen, 10:26: Nu kom ett antal gubbar som tittar, röker och pratar
  • Jag, 10:27: Fixar?
  • Mannen, 10:29: Nu fungerar det!!!!!!

 


Foto: Mannen

  •  Jag, 10:29: Fråga om de ställer upp med foto på min blogg så ska jag göra ett inlägg om när de räddade julen
  • Mannen, 10:30: De har åkt
  • Jag, 10:30: Ta iaf en bild på grsnen i dagsljus! Granen, inte grisen.
     
  • Mannen, 16:24: Nu fungerar ingen utebelysning och gubbarna har tagit helg
     
  • Jag, 16:45: :-D

 

Men när Mannen och jag kom hem i kväll, vad möttes vi av då? 

 

 

TACK alla gubbar och trevlig Advent!

 

 


Adventsfika i full sol

Idag blir det en minnesbild :-) från den gångna adventshelgen:
Lussekattsfika på mysiga Lungbergs café, och så en vårsol genom rutan!
 
 
 
 

Advent!

Händer något i dig när du hör det ordet? När du ser stjärnor i fönstren, julpyntade butiker eller ett tänt ljus på köksbordet?

 
 
Hos mig skapas en fantasyliknande, skimrande förväntan.

Varje gång. Varje år. Ett eko från förr rakt in i vår nutid.

 

Fastän vi är många som har mer nu. Oändligt mycket mer grejer än i barndomen på 50-60-70-talen.

Mer fysisk plats, mer handlingsutrymme, fler erfarenheter att utbyta.

Plus ett myller av jobbiga små valmöjligheter som invaderar våra paddor, mobiler och liv.

 

Behöver vi något mer? Ja i alla fall inte fler krav.

 

En adventstradition kan vara kravlös. Välbekanta sånger, en stjärna, ett ljus. Balkongdekor som det stora nya. Ganska institutionaliserad den också.

 

 

Vi är tyvärr också många fler i vårt land som har mindre nu, än på 50-60-70-talen. Så pass lite att själva skillnaden gör ont.

 

Så hur kan advent bli kravlös för alla?

 

Jag har inget bra svar. Men om advent får bli stilla och förväntansfull, så skapas också tankeutrymme.

 

Och tankar kan växa sig stora. Precis som känslor.

 

 
 

Glad advent!

 

 


RSS 2.0