Billy berättar: Förlåtelsen

Förlåtelsen, Hanne-Vibeke Holst, 2011, Albert Bonniers Förlag – Bokklubben Svalan

 

En smaragdgrön bok, med en kvinnofigur bakifrån, innefattad i en ram av knypplad spets eller är det orientalisk mosaik?

 

Huvudpersonen är operachef. En relativt kylig person men svårgripbara relationer till sin familj och en helt strandad sådan med dottern. Familjemedlemmarna får sina historier berättade växelvis. Allt vävs ihop till en släktsaga.

 

Den handlar om makt. Vad annars när det är Hanne-Vibeke Holst som skriver? Som alltid en precis, dissekering av de innersta strukturerna – samtidigt som en spännande historia i nutid rullar på. Det är mästerligt och underhållande.

 

Det privata i fokus.  Makt och maktbalans i familjelivet, kraften i att undanhålla information, rätten att bestämma över en annan människas öde. Ändå har jag ibland svårt att förstå vad som skulle vara så oförlåtligt. Släktsagan är en intressant berättelse, men knappast dramatisk.

 

Samhällets maktspel i fonden. Från andra världskriget och Tysklands ockupation av Danmark till dagens konstnärliga konflikter kring yttrandefrihet och islam. Här finns djärva formuleringar. Jag menar att både texten och storyn här balanserar på slak lina, men till skillnad från ”Tyst i klassen! ” tappar de aldrig fotfästet helt.

 

Jag hade önskat mer värme och drama. Det som sker i nutid är helt fasansfullt, men känslor och reaktioner står inte i paritet med den djävulska intrigen.

 

En spretig recension.  Jag tycker att boken är som bäst i samhällspartierna, bakgrunden till den egentliga storyn. Människorna är däremot alltför frusna i sina roller för att verkligen engagera. Stilistiskt kan jag bara buga för det lättsamma men oändligt kompetenta hantverket.

  • Privata maktstrukturer
  • Samhällskonflikter
  • Kylslaget men spännande

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?


Krokus i stället

Det var kanske för tidigt.

 

Mina färgglada primulor slutade dricka vatten, böjde ner sina stjälkar och dog. Bara den ljusrosa har överlevt bakom glaset.

 

Jag gör ett nytt försök att locka våren till min mörka balkong. Krokus på lök kanske trivs bättre härute? Jag håller tummarna!

 

 
 
 

Sopor

Jag visade en sophink i ett inlägg nyligen. Bilden var avsedd  som  illustration av miljövänlig kompostering.

 

Fulheten är i betraktarens öga. Absolut. Att döma av reaktionerna har jag varit provocerande.

 

Så: Är ni redo för mer?

 

Are you ready?
 

Sopor är äckliga. De består av sådant som vi redan ratat, och de straffar oss med att bli ännu äckligare när vi har slängt dem. Sopor är inget man visar upp.

 

Därför känns det tryggt med en modern sopsug som håller rent.

 


Sugen?

 

Sopor är roliga. Just för att de är så äckliga.

 

Barn uppfattar laddningen instinktivt. Två en gång mycket små människor i min närhet kallade vätskande sopor för ”sopsaft”. Och skrattade så att magarna hoppade.

 

Men även vi vuxna är fascinerade av renhållningverk och kompostering.

 


Festigt och kul

 

Sopor är privata. Ingen vill visa sina sopor. Lek med tanken att sätta en genomskinlig påse i sophinken, och sedan gå ner på gården och slänga påsen inför ögonen på grannarna!

 

Värre än modehusens handväskor i genomskinlig plast. Inga jämförelser i övrigt.

 


Privat sfär

 

Sopor är moraliska. Vi skäms för våra sopor, inte för att vi slänger dem utan för att vi någonsin har ägt dem. Det är ett problem.

 

För egentligen borde vi inte slänga så mycket. Matsvinnet är alldeles för stort i Sverige. För att inte tala om alla fungerande möbler och tekniska apparater som kasseras.

 


Svinn

 

Kläder brukar vi ge bort. Är det någon som har känt ett svep av skuld över bortskänkta, omoderna plagg? Värt att fundera på.

 

Den som ger idag kan behöva ta emot i morgon. Livet skiftar. Och kanske skiftar modet alldeles för snabbt.

 

Vad får jag och vad ger jag ?

 

Sopor är regelvidriga. Väldigt mycket kastas på fel ställe. Men det är inte alltid så lätt.

 

Tro mig, en ensamstående mamma utan körkort har ganska svårt att bli av med t ex en trasig sängbotten från IKEA. Då kan frestelsen bli oövervinnerlig. Och hemmet blir prydligt igen.

 


Vad finns bakom luckan?

 

Sopor väcker krav på lag och ordning. Bland annat brukar röster höjas för kameraövervakning i soprummen. I förebyggande syfte har jag slutat att smyga ut i nattlinnet med skräpet på morgnarna. 

 

Säg hej till publiken

 

Så kära läsare, dags att hata mig en smula. Det äckliga inlägget är slut.

 

Slut på läsningen.

 

 

 


Längtan till landet

Gårdagens rödlök har väckt odlinglusten på allvar.

 

Jag tar en promenad i det isiga vårvintervädret, bort till odligslotten som vi hyr genom Lindholmens Odlareförening.

 

Blomsteraffären skyltar med vårgult på kajen. Kanske skulle man…

 

Nej. Det är för tidigt. Isarna ligger än.

 

Och här är vår lott i livet!

 

Ska man lämna perennriset över vintern eller inte? En ständigt pågående meningskiljaktlighet med mannen.

 

Den lilla bomsterkullen råder jag över...


 

... och Mannen regerar över landen.

Bara vårt kala plommonträd sticker upp.

 

Trädgårdsstolarna inbjuder ingen.

 

Men titta på vinbärsbuskarna!

Kanske blir det likör i år också? Än är det tid att drömma.

 


Rödlöken

Idag börjar jag med ett bibelcitat.

 

Folkets knorrande i Tabeera och Kibrot-Hattava:

”Vi komma ihåg fisken som vi åto i Egypten för intet, så ock gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken.”

(4 Mos. 11:5, 1917 års översättning)

 

 

Vi har inte behövt sakna, ännu. Vi ska precis njuta av pytt med den allra sista rödlöken från odlingslotten 2012.

 

Sen börjar det bli tid för saknad. En minnesbild från förra sommaren:

 

Längst bort sticker rödlöken upp, i förgrunden prajdar vår underbara junipion.

 

Blir det lika fint i år?

 

 

 

 

 


Chilirapport

De växer till sig. Inte för korta, inte för smala.

4,5 cm.Tacobuffén hägrar.
 
 

Festlig kycklinggryta

Den här grytan går att variera med billiga ingredienser, den tar en timme att göra och är riktigt god.

 

Här använder jag:

  • Kycklingdelar med skinn, några med ben: två lår med ben och två låfiléer utan ben
  • Salt, svartpeppar
  • Stekfett: Några matskedar olivolja
  • En ask färska champinjoner
  • 2 morötter
  • 1 vitlöksklyfta
  • 1 stor gul lök
  • Örtkrydda: Färsk timjan och ett torkat lagerblad
  • Vin: 2 dl rött
  • Vätskebas: En burk konserverade körsbärstomater, Lite kycklingfond
  • Smaksättare: 1 tsk honom, 20 g rökt sidfläsk
  • Kryddgrönt till servering: Färsk persilja

Stekpanna, stekgryta

 

Gör såhär:

1.  Skölj och torka kycklingdelarna. Skinn och ben är viktigt för smaken. Gnid in med salt och svartpeppar.

 

2.  Skala och skiva morötterna grovt, skala och grovhacka den gula löken. Skala vitlöksklyftan och skiva tunt. Tvätta och skiva champinjonerna.

 

3.  Hetta upp stekfett i pannan. Välj ett stekfett som passar till din valda vätskebas. Raps- eller olivolja är nyttigt och gott.

 

4.  Bryn kycklingdelarna runt om. Lägg i stekgrytan. Vaska ur pannan med hett vatten. Torka och hetta upp nytt stekfett.

 

5.  Bryn morötter och svamp. Kasta i vitlöksskivorna på slutet. Lägg i stekgrytan och lägg örtkrydda ovanpå (mycket om den är färsk, mindre om den är torkad). Hetta upp mer  fett i pannan och sänk värmen.

 

6.  Stek löken mjuk och genomskinlig. Slå över vinet. Välj rött till klar västkebas, vitt till krämig vätskebas.

 

7.  Låt ånga en stund så att vinet blir koncentrerat runt löken. Häll i stekgrytan.

 

8.  Välj vätskebas och smaksättare efter ett balans-tänk. Syrlig tomat balanseras med honung. Salt sidfläsk balanseras med lätt- eller osaltad buljong/fond. Har du mycket ben i kycklingdelarna behövs kanske inte fonden. Grädde balanseras med soja, kokosmjölk med lime eller currypasta. Osv.

 

9.  Aldrig krämig bas till rött vin eller krosstomat, det ser hemskt ut!

 

10. Sätt stekgrytan på hög värme under lock. När det börjar bubbla, sänk värmen till medel. Lyft bort locket på slutet. Sammanlagd koktid 40-45 minuter.

 

11. Koka ris eller pasta samt sallad.

 

12. Läs en bok.

 

13, Klipp över kryddgrönt och servera. Följ gärna upp med samma vin som i grytan.

 

Receptet i bilder:

 










 

 

 

 

 

 


Billy berättar: Döda talar inte

Döda talar inte, Ann Cleeves, 2011, Bonnierförlagen – Bokklubben Svalan

 

En rödgrön bok, med en handväska under ett buskage, författarnamnet i rött och titeln i vitt. En Vera Stanhope-deckare om ett mord på ett finare badhus i en engelsk medelklassmiljö mitt emellan landsort och småstad.

 

Storyn är en rak pusseldeckare, ingen thriller men heller ingen klurig gåta. Här ligger svagheten, pusslet blir en aning tråkigt när berättaren passar in alla bitar på tusen olika sätt. Tempot går förlorat i turerna, och informationen är otillräcklig för att läsaren själv ska kunna räkna ut lösningen.

 

Svårigheten att försona sig med mörka händelser i sitt förflutna, är ett genomgående tema. Berättelsen visar också på hur småsinthet och förtal kan göra stor och livslång skada.

 

Vädret och naturen spelar en framskjuten roll, som i alla Cleeves deckare. Cleeves är en god miljöskildrare, och har också ett snabbt öga för människor. Det gör också att kringhistoren stannar längre på näthinnan än själva mysteriet.

 

Inget fel i det. Detektiven Vera Stanhope är en personlighet, men något svår att få grepp om. Jag ser fram emot att lära känna henne bättre i kommande deckare, men samtidigt saknar jag Jimmy Perez från Jersey-kvadrologin något oerhört. Och delar andra den saknaden, så är det ett gott betyg åt författaren.

 

Jag rekommenderar den här deckaren, men inte till dig som söker gastkramande spänning eller ett intellektuellt utmanande pussel. Uppskattar du däremot en mångbottnad roman med levande gestalter och miljöer – då är det en bok för dig.

  • Klassisk pusseldeckare
  • Inte gastkramande
  • Mångbottnad berättelse

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

 


Citatet

”Envar som bor och är skriven i Göteborg skall säkert finna, hurusom hans dagar här äro som en långsträckt skugga utan sol.”

Dan Andersson


Enkel fredagssupé

TGIF! Och den vill man inte slösa bort vid spisen. Men maten ska ju smaka, så klart.

Lösningen på problemet heter Hälsö fisk. Där får du det allra bästa:

 

Sparris från Peru (Hmm, inte klimatsmart. Gör om gör rätt):

 

Laxfiléer färdigfyllda med ost, paprika och persilja. En skvätt vittvin i botten på en form, ner med laxen och in i 180 grader:

 

Komplettera med potatis Melody från Ica Maxi, eller snarare från Olssons lantbruk (kompostera skalen, det var bättre):

 
 
Allt fixat på 30 minuter!

 

Addera lite romantik... eller På spåret med Luuk. Ni väljer.

 

Trevlig helg!

 

 

 


Var rädda om varandra

♥ Idag är det Valentin, eller Alla hjärtans dag.

♥ Valentin själv dog martyrdöden sägs det, men historien är oklar.

 

♥ Seden att fira Alla hjärtans dag i Sverige känns ganska kommersiell.

♥ Möjligen är den istället  inspirerad av amerikanska TV-serier och filmer.

 

Bordsfontän inhandlad på Belysningstjänst,dekorerad med täljstenshjärtan

 

♥ Men vad gör det? En liten gåva eller omtanke till någon man ha kär är väl bara trevligt?

 

♥ Jag citerar Lill-Babs i TV-serien Vem tar vem:

- Var rädda om varandra ♥

 

 

 

 


Uppstickare

Jag hann inte avsluta det förra blogginlägget innan de visade sig.

Gröna små stänglar spirar i mina chilikrukor! Fröerna är betydligt snabbare än de brukar.

 

Hoppas nu att de verkligen är chiliplantor. Jag ställer upp miniväxthuset i ljuset, så får vi se!

 

 

Fettisdagen, ja. Makterna har försett mig med  inte mindre än två semlor idag.

 

Därför blir mitt planerade semlebak (OBS neutrum!) inte av. Inte heller det planerade inlägget med recept och allt.

 

Jag bjuder på chili.

 

 
 
 

 

 


2013-02-11 Ingen grodd

 

Ingen chilipeppar har grott i krukorna ännu. Helt normalt, anser jag. Även om det lär finnas fröer med snabbare grodd. För mina brukar det ta minst två veckor.

 

Chilin är en gammal växt som vill ha tid på sig.

 

 


Allvarligt talat

 

 

Vi var säkert många som såg Uppdrag Granskning om näthat i veckan som gick. Ungsomskravallerna i Göteborg och deras upprinnelse undgick heller knappast någon.

 

  • Vad är det vi håller på med?

 

Eller inte håller på med.

 

Jag tror nog att de flesta av oss som följer kändisbloggar eller läser kommentarsfält på nätet ser de här kommentarerna. Kränkande, hotfulla, vidriga i sin fantasilöshet. 

 

 

Sen finns det andra kommentarer. Sådana som insinuerar tillkortakommanden som förälder, moralisk tvivelaktighet, personliga icke önskvärda egenskaper.

 

Och vi läser, skakar på huvudet, scrollar vidare.

  • Kan vi göra något bättre?
  • Hur ska vi få slut på den otäcka tonen i vårt offentliga rum?

 

 

 
 
  • Kan vi skapa ett klimat så att alla vågar växa och bidra?
 

 


Viktigast

Under ett års tid har Billy fyllts med många, nya berättelser.
Men fyra stycken sticker ut som viktigast just nu.
 
 
Tillsammans målar dessa böcker upp en fyllig fresk av hur det var att växa upp i Folkhemmet under 60- och 70-talet.
 


Hur det kan komma sig att Jesus, Shiva, UFO:n, vetenskap och vänsterpolitik hör samman.
 
Vad det egentligen betyder att göra – och att ha gjort en klassresa.
 
Vem som dominerar språket i det offentliga rummet. Vilka som sätter gränserna för god smak och vilka som tillåts att spränga dem – och vilka som förblir begåvade ”vildmarksförfattare”.

Att godhet och vardag också ryms i den mest våldsamma, till synes normlösa tillvaro.
 
Att ondska och fantasilöshet med lätthet kan stänga garderobsdörren om allt och alla som verkar störa folkhemmets upprättade harmoni.
 
Vilka vi är.

 
  • Läs allihop!
 

Kontraster

Vem skapade dessa bilder? Mänsklig förutsägbarhet i kontrast mot Naturens lagar. Tillsammans med Tillvarons geniala beståndsdel, Slumpen. Ett resultat så vackert som något. Se och njut!

 
 
 
 

Ett annat liv

När vänner och bekanta kommer tillbaka från semester, solbrynta och med axlarna sänkta, då drömmer jag…

Man kanske borde ha gift sig med en kamelbonde på Kanarieöarna. Eller varit en?

 

 Foto: Mannen Titel: ”Vem är vem?”

 

 


Nej se det….

Snöyra mot markspot vid trädstam och vissen buske
 
Det singlas och det virvlas. Februari kan vara påfrestande. Om man inte är liten, förstås.
 
Vilket påminner mig om en då mycket liten människa som satt och klippte papper i små små bitar och kastade ut över hela golvet.
På min förtvivlade fråga:
   -Vad gör du? svarade den lilla människan:
   -Det snöar.
 
Jag flydde väl fältet och återvände någon kvart senare. Då satt samma lilla människa och kastade nya pappersbitar, denna gång mödosamt färglagda med vaxkrita.
Och förklaringen kom med omedelbar självklarhet:
   -Jag sandar.
 
Hoppas nu kommunen är lika omtänksam i morgon!
 
 

På övertid

Trots all bling-repair börjar den  ge sig. Jag lagar en sten, och nästa lossnar. Snart trillar hela garnityret ut. Min fina Pilgrimsklocka, inköpt på flyget, lever på övertid.

 

 

Det är ju mycket reor nu. Många prisvärda armbandsur, men de är antingen blingade eller stålhårda. Otydlig urtavla. Metall mot huden irriterar.

 

Jag skulle bara titta. Istället fastnade jag! Axcent of Scandinavias nya vintage-serie har lyckliga färger, ger liten metallkontakt, är enkla och rena.

 

I bakgrunden: Billy

 

Expediten har övertalat mig att testa ett mönsterpräglat armband. Sååå mycket 70! Men syrligt och vårlikt. För visst är gult vårens färg?

 

Den nya tiden. Vad tycker ni?


Primula

 

Helgens planteringsiver resulterade även i tre primulor på balkongen, i glada färger som för tankarna till ett varmt Indien. Hoppas de klarar sig härute!

 

Vattenkanna från Indiska
 

Billy berättar: Tyst i klassen!

Tyst i klassen! Björn Ranelid, 2012, Albert Bonniers förlag – Bokklubben Svalan
 
En rosa tjock bok med vita textrader och några trähus i nederkant.
 
En roman med biografiska drag, som handlar om mor och dotter, deras familj och livet i de fattigaste delarna av Malmö.
 
Ett slags hjärtats melodram, en hyllningssång till den kämpande och självutgivande kvinnan i högspända ordalag. Jag är förvånad, inte över högspänningsledningen, men däremot över den uppriktiga empati och sympati som präglar varje ord och punkt och komma.
 
En sannsaga. För här finns så mycket att känna igen för oss som vuxit upp på 50-70 talet i Sverige. Jag tror på vartenda ord för jag har sett det. Och plötslígt förstår jag mer om vad som kan ha dolt sig bakom händelser och öden som slogs in i barndomens omgivande väv.
 
Två sorters kärlek står i centrum; den milda självuppoffrande och den tuffa stridbara. Här ställs filosofiska frågor om äktheten – berättaren tycks tvivla mer på den stridande än den lidande kärleken. Men tack och lov ges inga enkla svar.
 
Och så kärleken till Malmö. Denna kärlek, som jag delar, får sitt utlopp genom texterna. Du som förstår vad jag menar kommer att bli lika förtjust. Där har jag varit! Och där! Ja, så såg det ut!
 
Men boken har en stor svart fläck. De sista avsnittens beskrivning av kvinnor i Rosengård är mycket olustig. Jag kan bara se fördom, förakt och brist på empati. Det är som om de smarta formuleringarna missbrukar sin kraft.
 
Det hjälper inte att de beskrivs som tankar i en av romanfigurernas huvud. Nej, det hjälper inte alls.
 
Den självutgivande kärleken har nått sin gräns och dör. Utan att berättaren gör det minsta för att kasta ljus över saken. Varför?
 
Det finns mycket mer att kommentera. Språket är märkligt, mäktigt, överdrivet och kommunikativt. Vissa partier är så otäcka att man nästan inte uthärdar. Annat är så vackert att man svävar. Trots min stora besvikelse över sista delen, kan jag inte annat säga:
 
Läs den!
• Högspänd
• Sannsaga
• Om kärlek


//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?


2013-02-02 Chilipeppar

Chilipeppar måste sås i februari, annars hinner den inte få frukt förrän dagarna blir korta. Det är en gammal, långsam köksväxt.

 

En perfekt dag för årets första odlingsarbete.

 

 

Gamla torkade fröer har jag sparat i en burk. Jag började med kärnor från en lagon stark chili köpt i mataffären. Därefter har jag sparat från fruktgivande plantor.

 

Chilin gillar inte att bli omplanterad och inte att bli petad på. Jag laddar därför krukorna med tre lager:

 

  • Såjord på topp
  • Krukjord
  • Lecakulor i botten

Sedan vattnar jag och strör fem kärnor i varje kruka. Krukorna är inte jättestora, chilin vill stå i varm jord.

 

Jag stoppar om med lite såjord.

 

Ställer krukorna i mitt miniväxthus från Indiska.

 

Växthuset få stå i fönstret, i svagt ljus bakom frostskiva. Varmt element underifrån. Änglavakt.

Visualisering:

Chilipeppar 2012
 
 

Hemåt i natten

 
 
Det var namnet på en liten statyett som jag såg en gång, kanske var det Hake, jag minns inte säkert.

Men frasen rann upp i mitt huvud på väg genom staden efter en kväll med väninnorna.

Vi som vill mer, som inte har lust att sitta still. Som i timmar har dryftat nya projekt och våra senaste mål i livet. Och som nu har brutit upp…

… för att återvända hemåt. Längs nattsvarta gator och blänkande vattendrag, där drömmar och realiteter vilar sida vid sida.

 

RSS 2.0