Sushi på kajen!

 
 
 
 
 

I Vårsolens glans

Det är inte ovanligt att bussen är proppfull på morgnarna. Då slipper man balansera när den svänger och kränger. Man står stadigt som i en sillburk.

 

Men idag var trängseln liksom… ljus. Ljus av klänningar och skratt och fniss. Ljus av förväntan. Endast mössan verkade en smula besvärlig. En flicka konstaterade att 

1. vi passar i mössa, och

2. alla ser lika dumma ut i mössa. 

 

En logik lika solklar som vårljuset. Så jag tror att mössorna fick vara på.

 

Och precis när killarna avbröt genom att provtuta sina vuvuzelor, var det dags att stiga av. Kanske bäst så.

 

Sen blev det väldigt tyst. Men den ljusnande framtiden dröjde sig kvar en stund.

 

 
 

Dressat för Beach 2013

En av de opraktiska sakerna med att bli äldre är, att man inte ser så snygg ut längre i reafynd för 199:90. Särskilt inte i fjolårets trekantsbikini.

 

Och lågpriskedjans ”hela” baddräkt med fotoshoppad leopard kräver liksom utökad fotoshopping för att ens göra sig på bild. Med mig inuti vill säga.

 

 

När man blir äldre behöver formerna få lite fasthet utifrån. Bestämda figursömmar och skulptural design i stadig kvalitet.

 

Finns det sådana baddräkter?

 

 

Jag hittade den här av Paula for Twilfit.

 

En baddräkt som låter kroppen ta ut svängarna, inom mjukt rimliga gränser. Med breda axelband som känns aktuella efter år av spagetti och bara skuldror.

 

 

Och den är röd!

 

Den här ska jag bo i, när värmen kommer.

Vi ses på kajen!

 

 

 


Yogalekar

Yoga Games har precis varit i Göteborg. Men jag var inte där. När det nu var fint väder, kände jag mig mer yogisk i trädgårdslandet.
 
Det skulle visst sättas världsrekord i huvudstående också. För mig känns det lite apart. Yoga är väl så långt man kan komma från rekord och tävlingar och sånt?
 
 
Men de hade säkert kul. Själv testar jag i hallen. Inget världsrekord precis. Håller mig på första steget. Men en liten konst var det ändå att ta en bild på mig själv samtidigt. 
 
 
 
 
 

Mors Dag!

Idag är det Mors Dag.

En dag om året skulle Mor få vila, och övriga familjen passa upp. Var kommer den traditionen ifrån?

 

Kanske hade dagen samma funktion som de stora religionernas fastedagar?

Att avstå från omsorgerna, under begränsad tid - för att värdesätta dem desto mer.

 

Kanske sprang den ur en kunskap om återhämtning?

Under denna dag skulle Mor hämta kraft till de övriga 364.

 

 

Under första delen av 2000-talet var det nästan fult att visa omsorg.

 

Den som var utgivande intog martyrrollen och gjorde sig till ett offer. I det ljuset blir för övrigt också de kristna gestalterna nästan obegripliga.

 

Nu verkar det där svänga lite. Vi talar oftare om empati och om vikten av att visa omsorg. Det har blivit inne att vara snäll.

 

 

Och en mor kan vara snäll men samtidigt tuff och lite ”galen”.

 

Varje mor vet att man kan förvandlas till en varulv på en sekund om något hotar den lilla.

Det kan vara en verklig fara, eller en missad plats i laguppställningen. Mor ryter ifrån.

 

 

En mor kan också vara uppmuntrande och utmanande.

 

Visa att världen har fler perspektiv än det första du ser. En mor som hjälper dig att växa.

                                           En sådan mor har jag! Foto: Rolf

 

Grattis alla mammor på Mors Dag!

 

 

 

 


Stolt!

Idag har vi varit på Trädgårdsföreningen: Den stora kärleksdagen, i samarbete med West Pride.

 
  • Sex stationer redo för vigsel, kyrklig som borgelig
  • Par och gäster, okonventionell eller ledig klädsel
  • Buketter på plats
  • Champagnemingel och picknickmys

I riktigt hyggligt Göteborgsväder, som äntligen släppt fram tulpaner, syrén och kastanj.

 

Vilken genial idé! Inte sedan Make Love not war har jag hört om något så smart.

 

I lagerhuset kunde barn och ungdomar göra hjärtan och kärleksbrev. Pusshållplats och kramruta. Scenunderhållning och en (jättesvår!) tipspromenad. 

 

Bröllopsmagsinet på plats med fin goodiebag. Tråkigt att numret har så få par av samma kön. Ett plus dock för gratiskondomer.

 

Konstutställningen är värd en egen recension, som inte ryms här på Billys. Jag noterar bara att överdekorerade "fittor" fortfarande provocerar. Genom årtusenden?

 

Och caféet serverade såklart chokladkaka med hjärtan.

 

En kärleksdag som gjorde mig stolt. Hoppas att det blir fler!

 

Billy berättar: Huset ved Riverton

Huset ved Riverton, Kate Morton, 2006, Dansk copyright 2008, Lindhard och Ringhof Forlag A/S
Ja så blir det när man semestrar i Danmark och glömmer favoritboken hemma. Och detta inköp var ett lyckokast!

Ett riktigt engelskt familjedrama. Man ser kostymerna framför sig, hör de välartikulerade replikerna. Ja, det är nästan så att man uppfattar ser texten som subtitles medan man läser.

Vi möter en nästan 100-årig dam. Rättfram och snudd på obarmhärtigt ärlig, lever hon sina sista dagar på ett boende för äldre med pengar. Ett framgångsrikt yrkesliv bildar fond. Så vad döljer den annars så ärliga Grace? Vet hon det själv?

Det är krig. Grace förflyttar sig i tanken tillbaka till Första världskriget. Läsaren lockas in i en krigsroman, osminkat oromantisk och fri från närgånget våld. Samtidigt ger den en förklaring till hur krigsromantik kan uppstå.

Det är klasskillnad. Intrigen blir logisk endast utifrån ett fixerat klassystem. Med tillhörande moral och hederskänsla. Här möter vi ett systerskap förenat med ensidigt beroende. Skickligt och diskret tecknat – läsaren får själv dra sina slutsatser.

Det är könsmaktordning. Grace ser kvinnofällan slå igen om den livligt intelliganta Hannah. Inför tingens orubbliga ordning står de båda maktlösa. Kan man dö av leda?

Och det är underhållning. På högsta nivå! En listig story, skickligt gestaltad med ett flödande språk – vad mer kan man önska? Jag hade svårt att bärga mig till nästa läspaus – fast jag var på ett spa. Kunde lätt ha tillbringat hela semestern i fåtöljen. Köp eller låna och läs!

• Håller dig fast i fåtöljen
• Kostymdrama
• Listig story


//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

Nytt färgschema?

Är otroligt nöjd med min nyfyndade skinnjacka från Rock´n Blue.
 
 
Kan reapriset möjigen hänga samman med färgbeteckningen?
 
  • Color Pig nude
 
Sätt knorr på tillvaron!
 
 
 

Göteborgsvarvet 2013

Så kom den till sist, varvsdagen, med leende sol och band som smattrade i den vänliga vinden.

Jag höll mig strikt på åskådarsidan, med en kopp kaffe och en mandelcroissant utanför Baka på Eriksbergskajen. Förstatruppen svischade förbi i klunga, jag tror knappt någon hann se dem, än mindre heja. Mysko.

Första tjejerna fick desto fler glada tillrop. Jag är så impad av dessa systrar, med perfekt avvägda rörelser och så mycket vilja.

Tänk att man så länge har påstått att kvinnor varken kan eller vill!

 

De tidigaste kompisarna fick jag också se. Men de som startade framåt eftermiddagen fick tyvärr bada i hagel medan jag tryckte inomhus.

 

Bäste anhörig hann jag fånga i tropikhatt – den lär ha skyddat mot både sol och nederbörd.

Tack i alla fall, vädergudar och tack alla arrangörer, funktionärer och alla löpare för en härlig dag!

 

 


Rättelse.

Gårdagens inlägg Plommonblom illustrerades felaktigt med en bild på en magnolia. Redaktionen beklagar misstaget. Inlägget är nu rättat.

Plommonblom

Träden utanför har fällt sina vita blommor. Nu tar plommonen vid. Hoppas de blir lyckosammare än i fjol!



Plommonblom i försommarkväll. Foto: Mannen
 
 

Första försommarkvällen på Eriksberg

Den första värmande solen sänker sig i vattnet

 

och träden låter sina blommor snöa i den ljumma vinden.

 

Nu! Nu kommer sommaren till oss.

 

 


Maskrosor

I dagens Kungälvs-posten skriver krönikören Kadir Meral om maskrosbarn. Många kloka tankar om barn som behöver få vara barn. Jag rekommenderar varmt hans krönika!

 

Här spinner jag istället vidare på maskrosen som metafor.

 

Metaforen ”Maskros” kan föra tankarna till ogräs.

Det borde inte vara någon nyhet för mig som hobbyodlare.

 

 

Men jag har ett helt annat förhållande till maskrosen.

När jag var liten satt jag på huk på trottoaren. Hur kunde blomman växa i asfalten?

Far och mor var inte sena att kommentera: Att något så litet kunde vara så starkt.

 

Sen var det fröken i skolan som lärarinneaktigt påpekade att stor och tuff inte alltid vinner.

Den lilla mjuka maskrosen kunde med sitt tålamod(!) besegra den hårda asfalten.

 

 

 

Eventuella undermeningar gick oss elever förbi.

Eller kanske inte. Några år senare mötte vi ett arbetsliv där mjukhet belönades i form av uppskattande ord, ett varmt eftermäle och tacksamma ungdomar på väg förbi i karriären.

 

Lön? Ledarskap? Sitt namn längst ner på OH-bilden? Glastaket var hårdare än asfalt. Och den som går igenom glas spräcker hela konstruktionen.  

 

Ändå kommer maskrosen för mig alltid att vara en glad symbol för växtkraft i en karg omgivning.

 

 

Är vi riktigt smarta så stannar vi inte vid att beundra maskrosen.

Det går an att ifrågasätta varför livsmiljön ska vara så karg. Luckra hårda ytor och glänta på taken, så att alla plantor får växa!

 

 


Jordad för att växa

 

Vad tycker du om det temat? Jag gillar det så mycket att jag har lyft in det i min yogaträning.

 

I helgen var det mer konkret. Odlingslotten har legat hopplöst orörd pga den kalla våren.

Men med en gnutta värmande sol på näsan blir livet annorlunda.

 

Årets projekt är att samla bärbuskarna runt plommonträdet.

 

Nu har vi en mini- fruktträdgård!

 

 

Samtidigt blir det mer plats för jordgubbslandet.

 

 

Dalsands blå förgärmigej tittar upp, som små prickar över i.

Att vila ögonen på en stund.

 

 

 


Försiktig sommargarderob

Såhär års brukar jag ha bytt om i klädkammaren.

Dvs. lagt undan vinterkläder, hängt in sommarkläder och fixat och fejat däremellan.

I år har både gradtal och inspiration legat nära noll. Men när det blev Kristi Himmelsfärd kändes det ändå som hög tid.

 

Dags att blomma ut i garderoben!

 

Vinterkläder på vädring (en poäng: fortfarande ganska pollenfritt i luften):

 

Sommarkläder plockas fram:

 

Städbonanza bryter ut…:

 

Och visst blev det fint,

 

MEN…

 

Sådär jättesomrig är ju inte den nya uppsättningen. Snarare präglas den av skepticism och tröjkramande.

 

Små speglar från IKEA på insidan av dörren. Det ÄR ändå en Walk in closet…

 

Tur att det finns andra som vågar:

 
 

 

 


Gammal skjorta i ny combo

Har städat garderoben och byggt en combo runt sonens gamla skjorta.
Nu modellar jag i badrummet. Skojigare än att borsta tänderna.



Halsbandet är nytt. Från Bianco.


Lite roar små….
 

Nu blommar det

Träden utanför vårt hus firar äntligen vår. Varsågod och njut!
 
För säkerhets skull har någon hängt upp talgbollar till fåglarna...
 
 

Pausa och dansa

Aktiv semester har ju blivit mode. Vi behöver komma bort för att få tid att vara aktiva. Vem skulle trott på det för trettio år sedan? Förra veckan testade Mannen och jag konceptet.

 

Kurhotel Skodsborg ligger vackert på väg mot Louisiana. Där finns ett starkt blått ljus som speglar sig i husen och träffar dig i yogans tredje öga med en överraskande kraft.

 

Träffande ljus

 

Kurorten har historia. Hotellet är fullt av foton och citat som visar att kunskaper om hälsa och friskvård har djupa rötter.

 

Här kan man klappra runt i hotellets badtofflor, bada i en fräckt designad massagebassäng, beundra gammaldags trädgårdskonst och inspektera husets kryddland.

 


En bild som aldrig borde lagts ut....

 

Vi utmanade styrkan i de välutrustade gymmen (nåja, i alla fall Mannen). Testade yoga och latindans under vägledning av skickliga instruktörer (vi var s a s deras utmaning).

 

Middag på den prisbelönta restaurangen Frederik & Louise! Traditionell mat i uppdaterad version. Perfekta råvaror, hälsosamt balanserade. Milt, smakrikt, omväxling. Alla färger. Mat att må bra av.

 


Utsikt från restaurangen

 

Så vad tyckte vi? Härligt, förstås. Uppiggande och nedvarvande på samma gång. En väg till rekreation.

 

 


Hålrum

Så härligt att vara tillbaka igen här på bloggen!

 

Idag vill jag berätta om min hålfilosofi:
Vi behöver ge rum för hål i tillvaron. För i hål-rummet växer det nya.

 

Tänk på en förening t.ex. Vilken förening som helst. Där finns troligen driftiga människor som ser till att hjulen rullar. All heder åt dem! Utan driftiga människor - inget föreningsliv.

 

Men det oväntade sker, när driftiga människor lämnar sin post. Lämnar sin post och ett stort hål efter sig. Den vi minst anar kliver plötsligt fram. Något vi aldrig föreställde oss börjar hända.

 

Det är likadant i våra egna liv. Det är när vi vågar ta paus, kliva tillbaka, icke-göra, som insikten kommer. Början till något nytt. Tankarna vi inte kunde höra medan vi var driftiga.

 

På så vis är refrängen ”dansa-pausa” nästan genial, tycker jag.

Vad tycker du?

 

Min nyliga bloggpaus kanske var ett sådant hål. Eller så var den alltför fylld med aktivitet och dans?

Mer om den i morgon.

 

 

 

 


Gemensam koll på räkenskaperna

Kanske tar du chansen idag att gå i tåg och visa vad du och ni anser i olika frågor. En möjlighet till statement, och till att påverka. Dessutom en tradition – på väg ut säger en del.

 

Och visst undrar jag när en ung och yrkesskicklig servitris plötsligt ställer frågan:

-Vad och varför?

 

När jag var i hennes ålder ställde ingen en sådan fråga. Man kunde vara för eller emot. Men aldrig oförstående.

 

 

En sak som måste göras, allra allra senast i morgon, är deklarationen. Inte det roligaste, kan jag tycka. Men det man inte kan välja är också en möjlighet.  En möjlighet till ansvar, enskilt och gemensamt.

 

Är gemensamt också ett ”vad och varför”- ord?

 

Kanske är jag gammalmodig. Jag är inte förtjust i att allt är så elektroniserat. Inte när det kommer till hushållsekonomi. Jag föredrar att räkna, tänka, skriva vackert och skriva under.

 

Det är som en ritual. Faktiskt passerar livet revy. Åtminstone det senaste året.

 

Nu är det dags att gå ut i solen och fundera på gemensamt, vad och varför.

Trevlig 1:a maj!

 

 


RSS 2.0