Rött eller vitt?
På senare tid har vi blivit varnade för att äta alltför mycket rött kött.
500 g per vecka motsvarade betydligt fler portioner förr än idag. I de kokbäcker från 70-talet som jag har tittat i är 150 g kött, färs eller korv per person och måltid ett riktmärke.
Om vi vill äta mindre rött kött, så behöver vi äta mer grönt, fisk eller fågel.
Idag hittade vi ett alternativ till rotmos och fläsklägg:
Mos på nyskördade palsternackor med ärtor, sallad och basturökt kalkon.
Inte illa!
Billy berättar: Augustiresan
Augustiresan, Anna Fredriksson, 2013, Bokförlaget Forum – Bokklubben Svalan
En blå-sandfägad bok med en brädgång ner mot havet någonstans på Skånes östkust. Boken handlar om en nyseparerad kvinna som tagit ledigt från ett prestigefyllt jobb för att cykla på Österlen med tre väninnor.
En relationsroman som jobbar på tre områden parallellt – partnern, väninnorna och jobbet. Allt krisar. Det är nog svårt att skriva en sådan historia. Resultatet blir inte riktigt bra.
Fokus ligger på jobbet, en skildring av missunnsamhet och utfrysning. Intressant därför att det är en chef som står i fokus. Kan en chef vara mobbad? Är det mindre synd om en chef?
Viktiga frågor som missar målet. Boken känns inte tillräckligt vederhäftig. Inte kan det gå till sådär? Och om det skulle göra det är väl inte huvudpersonen så dum att hon inte skulle märka att något var allvarligt fel? Storyn känns helt enkelt för tunn.
Jag blir mer engagerad i relationerna på hemmaplan. Och det som sker mellan väninnorna hettar bitvis till. Här saknar jag dock en fördjupning. Vad händer egentligen på cykelturen?
Tänk om fokus legat på väninnorna istället, med en hastigare skiss av händelserna på jobbet. Jag tror att jag hade uppskattat boken mycket mer då.
- Relationsroman
- Känns för tunn
//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?
70-talsnostalgi
Varför slutade vi med varma mackor? Så enkelt, gott och värmande en småkylig sensommarkväll. All 70-talsmat var inte brun!
Den rödgula maten
Örtkryddor old school
För småfåglar till jul … tre bokstäver
Vintertemat fortsätter, bokstavligt skrivet.
I det sköna Dalsland förbereder man den kalla årstiden genom att binda… julkärvar, skulle jag väl säga.
Det säger man inte i Dalsland. Och tack vare många långa lördagsmorgnar med korsord vet jag faktiskt vad de kallar dem.
Tre bokstäver – vet du?
Foto: Mannen
Vit het och blå
Jag lyssnar igen, och faller in i det där bakgunget som inte finns idag - nu är musiken liksom fyrhjulsdriven istället. Man kan tvista om vilken version av Johnny B. Goode (Berry 1958) som är den riktigaste – men när jag som 17-åring döpte min undulat efter låten hyste jag ingen tvekan.
Go Johnny go.
Foto: Mannen
Finstickat
OK prognoserna har ändrats. Ingen summer-rebounce nästa vecka.
Jag misströstar inte. Mer om det senare i höst.
Tills vidare har jag laddat upp på märkesoutlet:
En finstickad tröja och dito kofta + en lite tjockare men fortfarande nätt kofta.
Minimal bohemfaktor för en balanserad höstgarderob.
God morgon! Figursvängd kofta i merinoblandning från Hunky Dory.
Lysande utsikter. Tröja med volang i nederkanten. Merinoblandning från Hunky Dory.
Enkel matchning. Korallrosa kofta i ylle-viskos från Noa Noa. Den gröna varianten ser du här.
Sjal Indiska, nagellack HD.
Modefotograf: Mannen
Vemod
Har du också fallit för pås-trenden?
När jag var barn var det absolut no-no att visa sig med en kasse från mataffären. Om man inte just kom därifrån förstås.
Motreaktionen lät inte vänta på sig. Lillebrorsgenerationen gick pliktskyldigt till skolan varje dag – med böckerna i matkasse. De fina skolväskorna låg oanvända under sängen.
Trenden idag handlar inte om matkassar utan om finpåsar. Har du varit på fina gatan ska det synas, genom en statuspåse eller två i bokhyllan.
Jag har hört att påsarna t o m säljs på nätet utan varor i, men jag har inte kollat om det stämmer.
Kanske handlar det inte om skryt utan helt enkelt om Synd att Slänga. Påsarna är ju så välarbetade. Ett stycke design i sig själva.
Min påse är av modestare märke, men visst gör den sig där den står?
Bravo Amelia!
Då vill jag tipsa om Amelias alkoholfria rosé. Det är riktigt välsmakande och den frostade flaskan är lyxigt elegant. God exempelvis till kraftig vit fisk, som havskatt och kummelrygg.
Jag sparar lite på min, så att det blir skillnad mellan vardag och fest.
Mycket roligare så!
Kontraster i grått
Och så finns något slags regel som säger att man måste gå i korta kjolar, tygkängor, en liten bomullsjacka ännu ett par veckor.
Jag får gåshud när jag tänker på mina höstkläder.
Lite värme, tack!
Laleh!
Skrider in på scen i en magiskt heltäckande klädnad som addar upplevelsen av prinsessa.
Jag undrar hur det känns att skrida ut på en scen sådär, med Göteborgs bästa musiker bakom sig och se ut över en helt sprängfylld stad, människor axel mot axel så långt ner mot Avenyn som man kan se.
Så här var Göteborgsavenyn förr. Då var det studenter som trängdes, annan musik förstås. Triple and Touch i ett gathörn.
Hitsen sitter som hammarslag. Laleh är domptör. Likt Rikard Wulff får hon folkmassan tystna, vinka, sjunga, nynna – mjukt kommenderad. Jag tänker att vi alla är duktiga lejon på cirkus.
Programmet är i stort detsamma som på Skansen, som jag minns det från TV. Men ibland dyker det upp improvisationer – det verkar så? Jag får associationer till Janis Joplin – och ändå inte. Utspelen är kanske oväntade, men kristallklara.
Vilken stjärna!
Mina favoriter? Bjurö klubb och Goliat. Vilka är dina?
Varför så tidigt?
Arbetssverige börjar vakna.
De som har jobb ger sig ut på vägarna med cykel, buss eller bil. Målet ett kontor, en fabrik eller kanske en vårdinstitution.
Det har sin charm att vara tillbaka. Återse sina arbetskamrater, ägna sig åt något man är intresserad av och bra på. Göra skillnad.
Jag har bara en fråga.
Varför måste allt starta så tidigt på morgonen?
Är det, som Mannen påstår, kornas fel?
Sensommarskörd
Pallkragar fulla med busktomat och stora squash.
Allt har vuxit fantastiskt i god gjord på en bädd av bränt kogödsel från Mellerud.
Nu skördar vi!
Rosen är en bonus i rabatten bredvid.
Ljumma vindar
Ikväll tillagade jag en sommarversion av mitt kummelrecept:
Färska plommon och några torkade aprikoser istället för fikon. Nyskördad palsternacka som "pinnar".
En sämre rödvinssås från snabbköpet kräver en gnutta rörsocker - inte optimal.Nyplockat grönt från odlingslotten väger upp.
Amelias alkoholfria rosévin stod sig fint hela vägen!. Riktigt gott och festligt.
- Lyckat, men kompromissa aldrig med rödvinssåsen!
Min anorak
Vattenavstötande, vindtät, fodrad, tejpad och med den mängd fickor som damplagg så ofta saknar.
Skön när det lite svalare vädret tränger sig på om kvällarna.
Och helt nödvändig till hösten! (Funkar även som ID-kort.)
Fred!
Utflykten på Österlen leder till Dag Hammarskjölds Backåkra.
Vid stuguknuten sitter en dam, väl påklädd i sommarbrisen, och läser. En berömd författare, tror vi, men namnet kommer vi inte på.
Om det nu var så.
Stigen leder ner i en backig kohage, med utsikt mot havet. En träskylt pekar ”Meditationsplats”.
Platsen är en ganska stor cirkel, mitt i kohagen, markerad med en låg stenmur. En liten trappa leder ner i cirkeln, med ett gräsbevuxet stenkors i marken. Mitt emot trappan har någon rest en lite större sten.
Ett enda ord är hugget i stenen:
Pax. Fred.
Foto: Mannen
En plats för meditation.
Världens godaste
Blåst på grillfest
Grillfest nära Larvik. Lika hett i luften som på grillen.
Foto: Mannen
Vi slår oss ner runt dukat bord på verandan. Lättklädda. Sommarvärmen omsluter oss, maten är fantastisk.
Från ingenstans kommer stormen som trycker upp oss mot stugväggen.
Hur förberedd ska man egentligen vara? Ska vi leva som om varje dag är den sista soliga dagen på jorden eller ska vi leva som om stormen ständigt väntar runt hörnet?
Foto: Mannen
En av mina favoritförfattare, Ray Bradbury, behandlade ämnet i sin roman ”Oktoberfolket” (1962). Pojken som levde "som den sista persikan på trädet", i självklar förväntan på ännu mer sol - var den som till slut hade handlingskraft när den behövdes.
Men det ska sägas, att min nyinköpta anorak värmde gott ett tag.
