Gripen

Såg du Jills Veranda på SVT ikväll? Jag tycker att programmet genomgående har varit mycket bra. Den här gången var gästen Kristian Gidlund. Det här var en av hans drömresor, och han genomförde den några månader innan han dog.

 

Det var ett osentimentalt avsnitt, som inte väjde för det svåra. Alla tårar låg i musiken. Att tiden kan vara kort väcker tankar. Vilken resa skulle bli din sista, om du fick möjlighet att välja? Och skulle du fortfarande vilja tala med hästar om du inte längre kunde rida?

 

Kristian använde sina sista år till att skriva texter som berörde många, blev betydelsefulla. Jag länkar fortafarande till hans blogg "I kroppen min". Det är skönt när något personligt tar plats. Jill vågar i sitt program skapa just personlighet. Utan att det blir privat eller lystet.

 

Jag hoppas att Kristian fick ut lika mycket av sin resa till Nashville som jag fick av att se programmet.

Bravo, Jill!

 

 

Byrå sökes!

Jag är på jakt efter en liten byrå. Ca 70 cm bred, inte mer än 1 m hög. Djup valfritt.
Den ska passa mot fondtapeten på bilden. Intrycket i verkligheten är duvblå-grått ungefär som i bildens vänsterkant.
 
Byrån kan vara mörkt svartgrå, mjukt vit eller duvgrå. Design med känsla, nästan vilken stil som helst men med kärlek och attityd.

Inte så lätt att hitta. Har ni några tips?
 
 

Chilidax!

 

Februari igen! Dags att sätta chilipeppar. Chilin är en gammal växt och den hinner inte få sina solmogna frukter om den sätts senare.

 

Jag har använt frön i kretslopp i många år. Den första plantan kom från fröer som jag torkat efter en stark liten sak från Ica Maxi. Därefter jag tagit frön från den bästa plantan vare år. Chilierna har skiftat i längd och smak, men de sista åren blev de krokiga och i fjol inte så många heller.

 

Så jag ha brutit kedjan med några inköpta eko-fröer. Dessutom stöttar jag i år upp den Göteborgskt världsfrånvända solen med lite extra ljus.

 

 

Får se vad som sker.

 

 


Storloppis på Mässan!

Idag var det stor loppmarknad på Svenska Mässan. Lite snålt var inträdet som de tog, det får man ju lägga på sina fyndpriser. Men kanske håller det en och annan ”antikhandlare” borta.

 

Loppis ska vara folkligt tycker jag. Saker ska byta ägare rakt upp och ner. Från mej till dej. Priset bestäms av hur stor nytta säljaren har av föremålet här och nu. Det är därför alla köparekan fynda.

 

Här ser ni vad jag fick med mig hem!

 

Metallictröja:

 

Ovanpå tröjan ett halsband:

 

… matchande armband, och chica vinylhandskar:

 

… samt en dubbel ormring för fingrar eller tår:

 

 

Tumstocken? Den åkte med eftersom det egentliga ärendet var en liten vit byrå till vårt nya sovrum  :-)

 
 

Nu dags för Mello, denna gång framför TV:n

 

 

 

 

 

 

 

 


Sexism och hälsa

Jag har uttalat mig sexistiskt .

 

På senare tid har vår arbetssituation och dess betydelse för hälsan uppmärksammats, ex. vis i rapporten ”Arbetets betydelse för symtom på depression och utmattningssyndrom” (SBU 2014).

I vardagslivet uppmanas vi att ”ta hand om oss själva” och att lära oss ”stresshantering”.

 

Min upplevelse är att priset för att ”ta hand om sig själv” och ”säga nej” är olika för kvinnor och män.

 

En kvinna som säger ifrån riskerar att mista alla sina roliga uppgifter. Kvar sitter hon med rutingörat, ”avlastad” genom att allt som var kreativt och utmanande tagits över av någon annan.  Plus att hon, i värsta fall, får rykte om sig att vara gnällig. Om inte någon annan tar bort det roliga, kanske hon gör det självmant. På så sätt återfår hon acceptans från omgivningen. Gnället är förlåtet.

 

En man kan säga ifrån, och mötas av respekt. En man kan också välja att ”inte hinna med” det tråkiga. Mannen möts av förståelse. Han har hanterat sin situation och vägrat vara offer.

 

Jag har läst ett antal berättelser om utmattade kvinnor som vägrat vara offer. De har återvunnit sin hälsa genom att ge upp sina chefsbefattningar. Happy ending?

 

Så jag uppmanar kvinnor att tänka ”hur skulle en man ha gjort?” Strunta lite mer i det tråkiga.

 
 
 

Men ett sådant råd väcker känslor. Män kan känna sig orättvist påhoppade. Igår kallade en klok man mitt uttalande för sexistiskt.

 

Hemskt.  Jag erkänner att han har rätt. Jag har uttalat mig sexistiskt.

 

Det är fel att generalisera efter kön. Att bygga argumentation på en förenklad bild av hur ”de andra” är. Sårande och orättvist, inte konstruktivt.

 

Jag behöver en ny strategi för att närma mig sakfrågan. Är hälsans pris högre för kvinnor än för män? Och finns det beteenden hos män, som kvinnor kan använda sig av för att uppnå bra hälsa till ett lägre pris?

 

 

 


Julen varar fram till Påska

I alla fall julbocken, som har flyttat ut från balkongen på kajen till trädgården i sköna Dalsland. Visst gör han sig bra?


Foto: Mannen
 
 

Mobil doktor

Såg nyss Vetenskapens värld med sitt inslag om App-hälsa. Inget nytt i sig, men mycket mer långtgående än vad i alla fall jag har föreställt mig.

Möjligheterna som tecknas handlar om att vi själva monitirerar vår hälsa genom dagliga mätningar av olika livstecken, blodvärden och beteenden(!). Allt sammanställs i din mobiltelefon.

Mätvärdena ska inspirera oss till korrigeringar av vår livsstil innan vi blir sjuka.

Sjukt eller friskt? Det finns kanske inget enkelt svar. Men jag tror att det finns en väldigt enkel fråga:

Varför?


Också hälsa...
 
 

Här var det glitter och glamour

En fantastisk sak hände förra veckan. Mannen vann två biljetter till Melodifestivalen i Göteborg.

Igår var det dags.

 
 


Vi påbörjade festligheterna på Cheers pub, i glada vänners lag. En av vännerna fyllde år, och detta kontinentala (och brittiska) sätt att fira på var hur trevligt som helst. Rekommenderas!

 

Vilken jätteapparat Mello är! Kommers, glittrande diadem och ljusstavar. En nästan fylld arena. Publikuppvärmning.

 

En studioman av klass, som lyckas skapa känslan av att en lyckad TV-utsändning är vårt gemensamma problem och ansvar. Blev det bra?

 

 

Det har varit en del kritik, bl. a. mot programledarna och deras manus.

När man sitter på plats är ledarna en ganska liten del av helheten.

Jag tror att de får mindre publikrespons än de är vana vid.  Kanske gör det arbetet svårare?

 

Men ”Bröstchocken” var bara trist. Någon borde ha sagt stopp.

Hela guldnumret borde ha strukits. Enfärgat i massverkan gör sig inte. Ironi och lyteskomik kompar dåligt ihop.

 

Det har också funnits kritik mot låtar och vinnare.

Men gårdagens startfält var starkt, både musikaliskt och visuellt. En riktig arenashow för oss som satt där. Allt gick kanske inte igenom rutan?

 

Gårdagens seger var ungdomens seger.

En ung vinnare och en lite äldre vinnare med en ung låt.

 

Oerhört irriterande låt för övrigt. Busy busy busy doin nothing… Jag erkänner mig härmed provocerad!

 

Men det värmer att gammalt rockhjärta att vrålande pojkar i bur på ett djupfryst scengolv kan få en andra chans… ren genrekärlek var det. <3

 


Love Love Love

 

Sammantaget en härlig kväll för alla åldrar och smaker. Bra jobbat, Göttebooorg!

 

 


Den dyra basen

Just nu ska det vara basgarderob. Alla lösa toppar och variationer på samma tema ska rensas ut. Få enkla plagg som passar till allt och alla tillfällen. Kvalité borgar för miljövänlighet och solidaritet. Tror och hoppas vi.

 

Jag har börjat med två par byxor. Mörka stiliga och beige jeansiga. Absolut boho-befriade.

 


En bas på benen och en annan på armen.

 

Men det går ju an att lägga till en liten fladdrig leopardtopp. Och ett matchande strasskärp. OM man har dem kvar.

 

Och det har jag! För jag kan inte riktigt se det miljövänliga i att kasta fullt fungerande kläder, bara för att satsa på en ”funktionell” svindyr basgarderob.

 

Det jag inte har burit det senaste året är för alltid är passé - NOT. Jag använder fortfarande kläder från min 20-årstid. Ungefär vart sjunde år åker de fram - Äkta retrochic.

 

Dock: En smygande omstrukturering har inletts.

 


STOPP! Omstrukturering pågår.

 

 


Blackbird

Våren svävar över staden. Talgoxarna kvittrar lika vackert runt bockkranen som i Dalslands skogar. Vår koltrast har sjungit hela vintern, vilket fått mig att humma på the Beatles' Blackbird (Lennon/McCartney 1968) i tid och otid.
 
Ändrar texten till: "you were only waiting for this morning to arrive". Vilket jag förstås aldrig har gjort. Men det känns lite bättre att påstå det.
 
Det nästan svartvita fotot nedan är taget för två veckor sedan på kvällen, under koltrastens sång. Kanske laddar jag upp en ljudfilm nån dag. Tills dess får du lägga på valfria toner: Koltrast, talgoxe eller the Beatels?
 
 
 
 
 
 

Hållningslöst....

....men ack så gott!
 
 
 
 

Rödljus för Räkan!

 
Nu blir det riktigt svårt här på kusten. Den högt älskade räkan har blivit rödlistad.

Hur ska vi väga lokalkultur mot världsnatur?

 

Ett argument är förstås att vi vinner många himmelska räkmackor i framtiden om vi avstår nu. Vad var hette det nu igen – EQ? Fast det handlade mest om små grymma övningar med barn och godis.

 

Nu gäller det vuxna goa gubbar och basnäringar. Symbolvärdet är enormt. Kärleken till räkan är dessutom av det mer egoistiska slaget. Vi vill vara nära, ofta, inte generöst låta den ha sin frihet och tillväxt ifred därute i havet.

 

Basnäring handlar också om levebröd, sedan generationer. Jag vill inte raljera över det. Det är allvar. Min ironiska ton handlar mer om att det kan vara nyttigt att tänka till. Alla beslut att avstå drabbar någon. Det är lätt att vara miljövän på avstånd.

 

Visst har mänskligheten sig själv att skylla. Vi hade inte behövt hamna här. Men priset kan bli högt för fel personer.

 

Så länge det bara handlar om att byta ut sitt traditionella fredagsmys för en god sak, så ska vi nog klara av det.

 

Även om Staden känner sorg.

 

 
Gustav Adolfs staty, av Bengt Erland Fogelberg

 

 


Kulor

Varje vår kommer en speciell Dag. Här, där jag bor, så var Dagen idag.

 

Det är dagen när man känner en svag doft av löv från nakna kvistar. Solen värmer till i nacken. Ljuset blir lite guldigare och gruset rullar under fötterna. Allt varar bara några minuter, men under den tiden hinner vinden svepa iväg dig och du har en enda tanke i huvudet:

-          Jag måste köpa en påse stenkulor (=puttekulor, övers. anm.)!

 

Hela vårens möjligheter ligger framför dig, att spela ihop en förmögenhet av kulor i ett ekonomiskt system så komplicerat att bara ett barn kan behärska det.

 

Eller bara bygga en pyramid på gården för nöjes skull.

Spara de vackraste i en hemlig skattkista trots att de skulle gå att sätta i rullning därute. Och förstås försöka knacka itu en glaskula, för att se vad som finns inuti.

 

I detta ögonblick är du inte här och nu, men fullt närvarande i där och då. Du, hela världen och en påse kulor som du ännu inte har köpt, som du köpte för så länge sen.

Historien ligger framför dig ett ögonblick den här Dagen, den första varje vår.

 

Mindful med en påse kulor.

 


SPA-dag!

Jag har kommit hem från en härlig SPA-dag med bästa väninnorna.  S:t Jörgens SPA erbjuder ett paket som kallas ”My Day”.  Vi har fått massage, ätit en spännande raw food-buffé, gått igenom en energigivande SPA-ritual och pratat pratat pratat.

 

  • Resultat: Tre bländande vackra, klartänkta, energiska och helt rena damer.

 

På SPA vill jag inte fota. Upplevelsen är liksom grejen. Så det blir istället en bild på det gulddlittrande trädet utanför:

 
 
 

RSS 2.0