Våroffer

Ikväll har vi varit på plakatteater med Djävla Nuläge på Storan.

Uppfriskande skarpa texter, med referenser till Tältprojektet och 70-talets politiska teater.

 

Men det som behandlas är nuläget, med bl.a. en politisk tolkning av de senare vetenskapliga teorierna om människans förhistoria. T.o.m. idéerna om stenåldersmat fogas in.

 

Spoilervarning!

 

Riktigt bra är dialogen som syftar till att reklejma begreppet Offer. Varför Offer inte passar in i  vår  ”samhällsstory” där alla som har viljan kan göra en klassresa och klättra i samhällspyramiden. 

 

När ordet Offer är tabu skadas också vår förmåga till empati. Det är tänkvärt, och mycket bättre analyserat än jag kan återge här.

 

Men i slutrefrängen faller gruppen på eget grepp. Jag hade gärna sett att texten ”Ett offer kan vara stark” istället hade lytt ”Ett offer kan vara svag”.

 

 Hempromenad i sommartidsljus

 

Hur som helst har jag fått med mig många tankar hem.  Ett mycket bra sätt att avsluta helgen på. Eller måndagen – gå gärna och se, om du har möjlighet!

 

 


Odlingstid

Den sista tiden innan vanvettet bryter ut, ägnar vi åt odlingslotten.

Mannen har köpt fyra pallkragar, som ska bli två upphöjda bäddar där jordgubbslandet har varit.

 



Mannen skruvar.
 
 
 
Gödsel från Mellerud och jord från plantagen.
 
 


Täckduk i botten, sen gödsel.

 

Sen går det åt osannolika 9 säckar jord i en dubbelkrage.

 


Dags att så!

 

Första kragen klar. En rad rädisor och en rad sallad (efter hand ska vi så två rader till för att ha tillgång längre tid).

 

Jag avslutar sista inlägget före mörkret med tre objudna gäster och en smula prakt:






 

 


Vår stad!

I omklädningsrummet på gymmet gör den nya generationen upp planer. Den enda restaurang i centrala stan som hunnit få upp trottoarserveringen lär dra fullt hus ikväll.

Hela dagen har Stadsparken blommat i limegult och klarblått, människor har slagit sig ner i det blågula havet och njutit av vårens första varma solstrålar.

Det kan bara bli en trevlig helg, eller vad säger ni?
 
 
 

Grisöron

 Jag lyssnar inte på sånt...
 

De pratar om torkade grisöron på nyheterna. Råd &B Rön har konstaterat bakteriehalter i delikatesserna. Både salmonella och antibiotikaresistenta bakterier ESBL.

Det känns ju sådär. Även om de flesta hundar klarar det, kan en känslig hund bli dålig. Och de här bakterierna är inget man vill få in i sin bostad.

 

Den omedelbara frågan blir: Varför har grisöron antibiotikaresistenta bakterier? Hur vanligt är det, och hur mycket bakterier är det fråga om?

 

I väntan på svar ger vi våra fyrbenta vänner något bättre att tugga på.

 

 ...och jag hör det jag vill höra!

 

---------------------------------------------------------------------------------

Modeller i reportaget: Kvillängens Linderödssvin och Bullen.
Personerna på bilderna har inget med innehållet att göra.

 

 


Hoppet

ska man aldrig ge upp!

Bilden tagen den 25 mars. Fröerna såddes den 23 februari
 
 
.

Orange Alert!

Har du också fått Brevet? Det där orangea som ska visa dig hur allting ska bli?

Framför allt hur lite allting ska bli.

Det är inte OK när långa strävsamma liv avslutas med fattigdom på ålderns höst. För alla dem som valde sitt yrke med hjärtat. Och dem som inte fick jobb. Och dem som var hemma med familjen som behövde. Eller bara inte fixade tillvaron sådär perfekt.

En värdig ålderdom borde inte vara kopplad till förtjänst.

Sen gör väl det orangea brevet varken till eller från. Visst ska vi kunna följa vår pension, visst är det riktigt och bra att redovisningar och beräkningar delges oss.

Men jag kan inte se det som en plikt att lägga timmar och dagar på att försöka förstå alla dess mysterier. Vilket slags kontroll kommer ut av det?

Nej, jag tror faktiskt att både du och jag påverkar vår egen och varandras tillvaro mycket mer med ett helt annat kuvert, i september!

 
 

Billy berättar: Och bergen svarade

Och bergen svarade, Khaled Hosseini, 2013, Bonnierförlagen – Bokklubben Svalan

 

En lila bok med silhuetter av en vuxen man med två barn på vandring.

 

En släktsaga, med hjärtat i Khabul. En pappa tar beslutet att adoptera bort sin dotter mot ersättning. Flickan och hennes storebror skils från varandra under traumatiska former. Pojkens liv och alla i omgivningen påverkas av händelsen. Flickan är mycket liten och kan ännu glömma.

 

Ingen händelse är isolerad. Hosseini väver samman orsaker och verkan när historien förgrenar sig både före och efter adoptionen. Släktingar, grannar, hjälparbetare, allas liv hänger samman. Stor roll spelar också Afghanistans våldsamma nutidshistoria, som paradoxalt bidrar till att föra samman världsdelar och folk. Jag får mycket kunskap genom den här boken.

 

Varje livsberättelse har sitt eget hjärta. Hosseini väjer inte för något ämne. Historierna är både hjärtslitande och kärleksfulla. Mänskliga i sin bästa bemärkelse. De ställer också viktiga frågor. Historien om de båda kusinerna, en som vill bli uppmärksammad av andra för sin godhet och en som känner uppriktig kärlek, tar andan ur mig.

 

Du får mer kunskap, du ökar din empati. Du tvingas öppna dina ögon för sådant som du inte alltid vill se. Och som verk betraktat är boken en enda lång njutningsfull läsupplevelse.

  • Läs!
 

Mera odling

Det är mycket nu med lotten.
Jordgubbsplantorna behövde föryngras och flyttas.
 
 

Vårt plommonträd hade vuxit över den stipulerade gränsen (2 m).
 
 

Mannen grävde land medan jag använde min japanska såg (sågar på draget!) på trädet.
Du ser sågen nära klykan längst ner:


Foto: Mannen
 

Mannen prövade en norsk sårsprej. Hoppas den funkar!
 
 
 
Dags för lite vila!
 
 

Och lite till lyst!





 
 
 
 

Snö i Stockholm

Snöfall, slask och underkylt regn i vår Huvudstad. Då är det skönt att komma hem till sin vårpyntade balkong (på framsidan, såklart).


Stökit

....sa en liten tjej som gick förbi min balkong häromdagen.
 
 
 
Nu är det riktigt fint. Hoppas inte vintervädret stökar till det igen. Bäst att ta in de känsligaste växterna!
 
 
 
 

Fullträff, snedträff, återträff?

Foto: Frida
 
 
Så har vi äntligen sett Återträffen av Anna Odell. Sista paren ut samlades i Bio Capitols mystiska rum.

Och filmen är som ni vet en kombi av spelfilm och metadokumentär, där ett före detta mobbat barn talar ut på en klassåterträff 20 år senare. Därefter spelas olika scener upp där dem f.d. mobbade numera konstnären söker kontakt med sina tidigare plågoandar för att visa filmen och diskutera den med dem.

Den senare delen är rätt obehaglig och sympatin ligger inte odelat hos den mobbade. Livet går ju vidare och hur länge ska man tvingas stå till svars, offentligt dessutom, för något man gjorde som liten?

Det finns ingen systemisk uppgörelse, inget verkligt ifrågasättande av vuxenvärlden. Bara ett envist ältande, vad tänkte du då, hur har du sett på det här, såhär känner jag och vad säger du om det nu?

Som en skuld som aldrig kan betalas. En återkommande mardröm. Och ändå ingen akt av hämnd?
 


Jag vet inte jag.

Det är intressant. Första delen är befriande, skär rakt igenom all förljugenhet.
Men jagandet av dessa numera vuxna människor i del två?
 
Kanske är det sant att ingen minns, kanske har minnet funnits där hela tiden – skillnaden blir inte så stor om det är minnets Anna eller verklighetens Anna som ställer frågorna.

Det är modigt gjort. Just för att sympatin skiftar. Det är svårt att stå upp för någon som beter sig så jobbigt.

Frågan jag saknar är den om vad mobbingen gör med offer och förövare. Hur hela livet blir annorlunda. Hur Kainsmärket och offerkoftan gör oss till andra människor, än det kanske var tänkt.

En konsekvens av att inga vuxna fanns där de som bäst behövdes – vad kan vi lära av det?

 
Återträffen är en spännande film av det lågmälda slaget, som startar tankar lika envisa som filmens Annas kontaktförsök.

Om du mot förmodan har missat den, så gå och se!
 
 

Övergångskläder

Våren har tittat fram, och nu ska det bli kallt igen.

 

 
 
Först regn och sen snö. Och lika förvånade är vi varje år – eller?
 

Jag har fyndat på Freeport, NOA NOA.

Två enkelt stickade basplagg, jumper och kofta, som kan bäras enskilt eller var för sig.

Härligt olivgröna, i ullblandning.

 

 

Till dem ett par vantar i samma kvalitet, med fleecefoder.

Allt i en finstickning som kunde varit mors:

 

 

Värmande nostalgi för övergångsväder!

 


Soppa på kajen

Efterlängtade vårsol! Och såhär nära kajkanten är luften ganska fri från pollen och annat som man kan reagera på.

 

En tallrik gulasch på Lungbergs sitter inte fel, och det gör inte vi heller med en sådan utsikt!

 

 
 

Så vi plirar vidare mot glittret, njuter av den friska luften och solvärmen mot kinden. Betraktar Ostindiefararen, som ännu ligger vid vår kaj.

 

Glad vår!

 

 

 


Gror det?

Lysröret och värmefilten har gjort underverk med grodden. Tomat och chili har stuckit upp fortare än kvickt. Utom i fyra krukor:

 

Tomt: Längst bort mitten, näst längst bort de två t.h., tredje raden till vänster.

 

Jag har satt två frön i varje kruka. Vilken är sannolikheten att båda plantorna i fyra slumpmässigt valda krukor inte skulle gro?

 

Nej. Det måste nog vara en av chilisorterna. Jag köpte två ekologiska; en sötstark paprika och en het cayenne. Vilken är det som tar ”sovmorgon”?

 

 


Vår i luften!

Idag blev det en promenad till Odlingslotten. Stora planer för 50 kvm:

 

1. Jordgubbarna flyttas till f.d. potatislandet.

 
 
2. Gamla jordgubbslandet får ny jord och vila under två pallkragar med ännu ej bestämt innehåll.

3. Lökväxterna flyttas efter blomningen till kanten av gamla jordgubbslandet. Blir fint runt pallkragarna nästa år!

 

4. På odlingsrutan har turen kommit till morötter och betor i växtföljden.

5. Blomsterrabbatten ska få tätare planteringar när lökarna är borta.

 

6. Plommonträdet ska glesas ur efter engelsk modell (om jag får igenom det för Mannen).

 

7. Under granriset gror Hortensian från den inglasade balkongen! Kommer den att blomma lika vackert på lotten?

 

8. Den som lever får se!

 

 


8 mars

 
 

Vid halsen har jag ett smycke. Det betyder mycket för mig. För genom smycket talar Karin. Karin är död sedan många år efter ett mycket långt liv. Hon brukade skaka på sitt tjocks gråvita hår, spänna de breda käkarna och se på mig med ett barns ljusa ögon.

 

-          Maria, det var inte bättre förr. Tro aldrig det. Inte för kvinnan.

 

Det var erfarenhet som talade. Minnet av en tid då det värsta som kunde hända en fin flicka var att bli med barn, och det värsta som kunde hända en fin kvinna var att inte bli det. Längre utbildning var överflödig för alla flickor som inte hade en synnerligen framsynt far.

 

                                                                  Foto: Rolf

Underskatta aldrig pappas flicka!

 

När jag hörde detta var jag fortfarande full av hopp. Jag hade upplevt p-pillrets  tillgänglighet och  BH-lös rörelsefrihet. Fysikstudier och samboförhållande fanns inom räckhåll. Och många partners var något tjejerna skröt om, vare sig de var verkliga eller fantasiskapelser

 

Och vi trodde att från nu skulle det bara bli bättre och mer jämställt för varje år.

 

 

Hur har det blivit?

 

Korsetten är tillbaka om än i bekvämare material. Statistiken om löneskillnader förskräcker. Debatter och sommarprat har handlat  om näthat mot kvinnor som tar plats. Flera partners, påhittade eller verkliga, är inget en flicka sätter på CV:t idag. Men andra kan göra det åt henne.

 

Och vad ska vi göra åt det? Busy doin nothing?

 

 


Hundbajs

Nej jag är ingen vän av hundbajs på trottoarerna. Vem är det?

 

Möjligen borgmästaren i fransk stad vi åkte igenom en sommar. Gatorna var rensopade, nästan kliniskt fria från allt vad skräp, tuggummi och grus heter.

 

Man kunde ha dukat fram middag direkt på trottoarerna. OM det inte hade varit för de generösa högarna av glänsande hundlämningar, minst en i varje gathörn. DET var tydligen en helt annan sak.

 

 
 
En annan sommar, utanför Bio Roy, var det riktigt livat. I väntan på filmen slog vi oss ner utanför med en kopp kaffe - tillsammans med ett antal väl så medelålders par som vi själva.
 
Plötsligt gick en ung man förbi med en kolossal dogue de bordeaux. Vid röd gubbe passade hunden på att lämna ett likaledes kolossalt visitkort framför övergångsstället. Den unge mannen blundade för fakta.
 

 

 

Sedan satt vi och slog vad om vilken förbipasserande som skulle trampa snett först. Trippande damer, nonchalanta finansvalpar… alla undgick de sitt öde.

 

Ingen låtsades se högen, förutom några stormförtjusta småflickor.

 

 

 

En överförfriskad kille i yogakläder och bongotrumma(?!) vinglade gatan fram barfota. Men i det avgörande ögonblicket styrde han om sina tår till riskfritt område.

 

Därefter anlände tre gatsopare. Deras strid om vem som skulle behöva göra jobbet var ytterst underhållande. Den bästa filmen visades utanför Bio Roy, åtminstone den här kvällen.

 

 

 

Visst ska man plocka upp efter sin hund. Och det gör väl de allra flesta?

Men hur tänker planeringskontoret på Kajen när inte en enda plätt är lovlig? Ska vovvarna börja gå på WC?

 


Nedåtvända hunden behöver inte rastas.

 

Nej, bort med skyltarna och fram med påsarna.

Hundar har också behov!

 


Tvillingar?

Jag har noggrant satt två frön, diagonalt, i varje kruka. Ändå ser det ut såhär i en av krukorna.
 
Titta på den i mitten!
Kan växter få tvillingar?

 
 
 
 
 
 


 

Dubbelt så fort!

Ursäkta min suddiga återgivning. Jag måste gå nära, nära för att kunna visa den lilla chiligrodden som tittade upp i morse.

Det brukar ta två veckor på mitt fönsterbräde. Med lampa har det gått nästan dubbelt så fort!

Ser du den också?
 
 

Andra sidan av Saken

Det har riktats kritik mot gårdagens inlägg.

Kritiker menar att inslaget inte på ett balanserat sätt återgivit den möda som nedlagts vid anförskaffning och placering av de aktuella föremålet.

Därmed har också delar av arbetsinsatsen osynliggjorts, samt personliga bidrag till hemmets bedrägligt harmoniska uttryck.

Detta, menar kritiker, kan i förlängningen leda till att människor lockas in i ett tungt fyspass utanför gymmet, under förespeglig om en lättsam förnyelse av närmiljön under Tingelings trollspö.

På begäran publiceras därför bilden nedan:

 
Bloggarens kommentar: Inget gympass är smartare än funktionell träning i hemmiljö. Exempelvis en byrå kan fungera som en förberedande uppgift inför exempelvis en ekskänk. Eller ett piano.
 
 
 
 

Byrå på plats

Jag har letat efter en fin vit byrå, smalare än 80 cm, i bra höjd för att även vara nattduksbord.

Det har inte varit så lätt.

 

Tydligen är det inte inne bland moderna designers att rita byråar.  Var ska man ha alla grejer har de tänkt? När de nån gång skapar något med lådor i, så är det breda saker eller extremt smala och höga.

 

IKEA finns ju, men jag ville ha en annan känsla i möbeln. Inte ny och träspåndoftande utan mer av  en anakronism.

 

Till sist hittade jag denna tillfixade sak på blocket.

 

 
Transport

 

 
Överst: Jag har alltid undrat vad siffrorna på "baksides-plattor" betyder.
Nederst: Fint fixade detaljer.
 
 

Sista lådan skjuts in...  Foto: Mannen
 
Såhär blev det!
 

… en byrå som är både ny och inbodd, med sin egen historia gömd mellan lådorna. Precis vad jag sökte.

 

 

 

 


RSS 2.0