Billy berättar: De oönskade

De oönskade, Lene Kaaberböl & Agnete Friis, 2010, Albert Bonniers förlag – Bokklubben Svalan

 

En röd-svart bok med två pojkar som går på en ruin. Boken handlar om sjuksköterskan Nina som upptäcker att ungerska romer som uppehåller sig i Köpenhamn blir oförklarligt allvarligt sjuka. Samtidigt sker mystiska våldsdåd.

 

Det är en spännande deckare, mitt emellan detektivroman och hårdkokt thriller. Nina chansar på ett sätt som omgivningen inte kan acceptera. Men det är inte sitt eget hon söker.

 

De människor hon kämpar för tecknas med grovt ritkol. Deras motiv och personlighet blir ibland hängande i luften. Maktutövandet i våldshandlingarna framstår däremot i detalj. Det här skapar en lurighet – särskilt i skildringen av romerna där ingen kommer riktigt nära. Det blir lite för mycket av självsäkra flin och starka familjer – efter inledande berättelser om diskriminering och orättvisa livsöden.

 

En mix där det är svårt att urskilja ingredienserna, svårt att avgöra vad den faktiskt smakar.

En mycket spännande bok, som jag inte är riktigt säker på vad jag tycker om.

  • Detektivroman och thriller
  • Spännande
  • Osäker smak

 

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?


Kvinnor i stretch?

Varför är det stretch i alla byxor nuförtiden?

Åtminstone dambyxor.

Ogillar skarpt.

 

 

Javisst, stretchen är skön - precis så länge man står i provhytten.

Utanför affären tappar byxorna formen steg för steg tills du tappar dem.

 

Ja, det kan faktiskt sluta med en oavsiktlig moonshine på helt fel tid och plats.

 


Rätt tid och plats.
 

Inte har de denna märkliga stretch i herrbyxor?

Dags för boyfriend-jeans på riktigt!

 

 


Vintertid!

Någon håller envist fast vid TV:s funktion som folkbildande medium. En liten reklamliknande trudelutt om att vi byter till vintertid har roat och retat oss den senaste veckan.

  • Jag är så lycklig!

Hela veckan lång får jag nu stiga upp i rätt tid. Se tidigare inlägg, t.ex. här.

 
 
Men när reklamen talar om vintertid, väcks magiska barndomsminnen till liv.

 

Såhär års började man vänta.

Vänta på en morgon med en särskild stillhet.

Dämpade ljud från vägen utanför, tysta småfåglar i träden.

 

Att glänta på gardin och – javisst! – hela världen inbäddad i ett vitt mjukt täcke!

 

 

Så dags var snön inte kram, inga pojkar kunde bombardera en på väg till skolan. Inga historier om barn som fått isbitar i ögat. Bara den världsvida tystnaden och ljuset och förväntan. Doften av apelsiner, pepparkakor och sterinljus från en nära framtid.

 

Det finns inte längre.

  • Jag saknar vintern!

 

Men barndomens lyckokänsla bär jag med mig på vägen.

 


Foto: Frida
 
 
 

Kalott

Jag hörde att Påven skänkt en av sina kalotter att säljas på auktion till förmån för romska organisationer.

Bra gjort och mycket inspirerande! Vi kan alla göra något för våra medmänniskor.

 
 

Justare lur

Jag har köpt en Fairphone. En telefon med ambitioner ifråga om etik och hållbarhet. Det är svårt att återge och helt greppa alla bakomliggande tankar och strategier, men jag försöker ta dem till mig. Du kan läsa mer om Fairphone på deras webbplats.

 

Telefonen är dessutom riktigt trevlig att jobba med.  Lite tyngre än många andra och med en stor blank skärm.

  • Bra att man själv får installera butik och lägga upp appar, så att man bara får dem man önskar
  • Tydlig manual och bra supportsida
  • Väckarklockan ringer även när telefonen är avstängd.

 

Det enda jag inte trivs med är tangentbordet, som är för litet för den som har tappat lite finmotorik. Jag hade också önskat att skärmskydd gick att beställa direkt.

 

Här sitter jag i sista grönskan på Odlingslotten och övar!

 

 
 
 

 

 

 

 

 


En omtänksam kollektion

I morse var det fest. Kollektionen Jean Paul Gaultier for Lindex släpptes i utvalda butiker. Jag var nummer sex i kön, där stämningen var på topp. Några hoppade för att hålla värmen, andra kurade in sig i stora sjalar(tips!).

 

Köar till musik

 

Jag har varit på flera sådana här designersläpp i butikskedjor. Det här var något annat.

 

1. För det första hade butiken arrangerat kläderna tydligt, lättåtkomligt, med storlekarna logiskt på rad. Tack för det!

 

2. För det andra var de köande vänliga och hänsynsfulla. Jakt, javisst, men ingen huggsexa. Tack alla ni!

 

Skäppan full!
 

3. För det tredje är det här en omsorgsfullt genomtänkt kollektion.

 

Det finns både varm och kall färgskala.

Alla dragkedjor och skärp hjälper till att forma plaggen efter kroppen, och möjliggör variation.

 

Dragkedjebonanza

 

Allt passar ihop. Den blyga och den oblyga kan byta plagg med varandra för nya spännande kombinationer.

 

Nej jag köpte ingen strut-BH

 

Och priserna kunde ha varit högre.

Tack för omtanken!

 

Fint till natten

 

Sammantaget: Kollektionen är mycket välgjord, fantasifull och glad. 10 % av försäljningen går till bröstcancerforskningen.

Tack!

 

 

 

 


Tacksägelse

Här är sisa skörden för i år:
Gröna och röda tomater.
 
En härligt solig helg har vi haft att glädja oss åt.
 
 
 
 
 
 
 
 

Magert resultat

Chiliskörden känns onekligen lite snopen efter alla ”exter”.

Kanske var starten lite för tillrättalagd med värmelampa och allt?

 

Kanske var det bara frösorterna (god kvalitet?!) eller så var det vädret(varmt?!), eller slarv med pollineringen (jo, kanske).

 

Hur som helst - Här är det hele:

 

 

Hoppas de plantor som jag gav bort blev mer lyckosamma!

 


Inspirerad

Såg ni Kristina Lugns Bolcirkel på SVT ikväll? Avsnittet handlade om författaren Mare Kandre.

 

Samtalet handlade en del om vad det är att vara kvinna. Att inte kunna tillåta sig vare sig sjukdom eller hälsa(min tolkning). Att vara fast i sin kropp, i andras behov, omgivningens förväntningar och förtryck.


 

Att inte ha råd att ge sig hän. Då blir man inte heller riktigt bra – aldrig en expert. Har man en styrka så ligger den i så fall i mångsysslandet.

 

Kanske handlar det inte om att vara kvinna, utan mer om att ha begränsade resurser utanför sig själv. Färre Plan B, om man så vill.

 

Jag ska i alla fall läsa Mare Kandre! Kanske återfinns hon snart bland Billys berättelser?

 

 

 


RSS 2.0