Gapet

Såg ni PLUS i veckan? Där kunde man få lite påfyllnad om Sport-BH:ns historia och dessutom ett test. Härliga tjejer med former och lust till träning, det reportaget förmedlade verkligen glädje med kroppen!

 
 
Mindre glädje med kroppen uttrycktes i Lets Dance igår. Åter säger en känd kvinna att hon är främmande för att vara sensuell. Jag vet inte riktigt vad det där handlar om. Kan det finnas risk för att en kvinna som hittar sitt sensuella uttryck sedan inte tas på allvar i en yrkessituation? I så fall är det sorgligt!
 
Ungefär som när kvinnor får lära sig att fördjupa röstläget för att få auktoritet.
 

 

Jag vill minnas att Camilla Thulin hakar upp sig på det där med att kvinnor inte vill uppfattas som kvinnliga. Rätt eller fel - den enda klänning jag har från henne, förenar ett sensuellt uttryck med strikt auktoritet. Den kommer jag att bära ofta!

 

Riktigt trist är det när kroppsglädjen ska villkoras.

 

Jag har läst om ett fenomen som heter ”thigh gap”. Att det skulle vara viktigt att det bildas ett gap mellan låren när man står med benen ihop.

Snälla nån! Det får jag trixa till ordentligt för att få!

 


 

Omöjligt. Har faktiskt aldrig haft det. Och det har gått utmärkt för mig ändå, jag försäkrar. Både i och utanför Camillas klänning (på bilden en ullklänning från the White Company).

 

Ibland får man bara stänga öronen. Kroppsglädje hör ihop med frihet.

 


Yogiskt thigh gap. Foto: Mannen.

 

 

 
 
 

 

 


Ett litet stycke klädhistoria till sopstationen

Här är Ericas sport-BH. Kan den vara 15 år gammal? Nu går den i soporna, men fram till alldeles nyss höll den fortfarande formen både på sig själv och på behagen.

 

 

Sport-BH är klädhistoria.

Lika avgörande som en gång Coco Chanels stickade rörelsefrihet för kvinnor. För även om sportisen är lite av en tvångströja öppnar den möjligheter för riktigt tuff träning.

 

Innan sport-BH:n kom kunde t.o.m. brösten användas som argument för att ”kvinnan” inte skulle ägna sig åt idrott.

 

Ungefär lika välgrundat som att kvinnor inte skulle tåla tryckförändringen i cockpit under menstruationen och därför inte kan bli piloter (?!)

 

Det går nämligen bra att köra fyspass även utan sport-BH. Men det blir bekvämare med den på. Och i vår kultur mindre utlämnande. Därmed ett hinder mindre för oss kvinnor att vara med i matchen. 

Att visa att vi kan, vill och ska.

 

 


Kampen om den vita drycken

Kampanjen för havredryck har drivits med helsidesannonser och bitska formuleringar.

Mjölk försökte stämma havre. Havre svarade med en bredsida späckad med satir. En kryddad anrättning till morgonkaffet, eller törs jag skriva morgoncappucinon?

 
 
 

Onekligen underhållande. Men vad är egentligen budskapen till oss?

 

Som laktosintolerant och därmed avvand, ifrågasätter jag förstås mjölkens nödvändighet i dagens svenska matutbud. Helt säkert kan vi få till oss kalcium, proteiner och nyttigheter på annat sätt.

 

Tack vare Finland, där laktosintolerans är vanligare, behöver vi laktosintoleranta dock inte avstå från mjölk, om vi gillar den.

 

Laktosfria produkter har ifrågasatts. ”En bluff ”kunde man läsa i tidningarna härförliden.

Nej, mina vänner, laktosfritt är inte en bluff!

 

 

För laktosintolerans handlar inte bara om uppblåsthet och en förstulen fjärt på fel tid och plats. Om du provocerar en laktosintolerans under längre tid, kan effekten skalas upp till en daglig återgivning av Montezumas hämnd. I naturlig storlek s a s. Utan att du fördenskull har rest längre bort än till personalmatsalen.

 

Laktosfri mat är ingen onödig lyx. Tro mig.

 

Men varför över huvud taget ställa havredryck mot mjölk?

 

Det finns de som säger att kroppen bereder sig på vad den tror att den ska få. Om man har ett glas vit dryck framför sig tror kroppen att det är mjölk, och producerar lämpliga enzymer. Sen får den en smärre chock när istället flytande müsli dimper mer.

Det låter rimligt, tycker jag, men till sist borde väl kroppen lära om?

 

 

Andra pratar om mjölken som omoralisk för att människan tar kalvarna från deras mammor för att dricka deras mjölk. Det argumentet går rätt in magen! När jag var liten hade man kalvkätten nära, så att korna och kalvarna kunde se och prata med varandra. Så borde man fortfarande ha det!

 

Kanske har det något med dagens storskalighet att göra. När jag var liten var det rikt att ha 28 kor. Med kalvkätte.

 

 

Jag respekterar veganers matval, och lagar gärna veganskt.  Det är gott, och jag mår bra av maten. Men då ska den vara fri från allt som liknar mjölk tycker jag.

 

Däremellan baserar jag min svenska husmanskost på laktosfri mjölk.

(Dock: Jag erkänner att jag använder havregrädde till champinjonstuvning. Smakerna backar upp varandra utmärkt. Och växtbaserad vaniljsås sitter fint till rabarberpajen…)

 

Ni ser att min hållning i den här frågan är allt annat än renodlad!

 

 

Men den som lever på både mjölk och havre, kan förstås skratta hela vägen till banken…..

 

 


Spoiler

Billy brukar inte gilla när man föraviserar hans berättelser.

Men nu är jag bara tvungen.

Helt förlorad i Giulia Enders ”Charmen med tarmen”, Forum, 2014; kan jag inte riktigt vänta tills det är dags.

Fortsättning följer.

 

 
 
 

Badrumsselfie

Idag vågade jag dra på mig mitt efter-jul-fynd från Camilla Thulin.
Enkel, nästan sakral, men slimmad på gränsen till ... ja, formkurvan.
Helt klart en nyårsutmaning.
Love it.
 
 
 
 
 

Sensmoral

Den här fina tvålpumpen kommer från Granit. Vad är den gjord av?

 

 

-          Plast, sa Mannen, känn på tyngden!

-          Sten, sa jag, känn på strukturen!

-          Du ser väl att det är plast, sa Mannen, sten ser inte ut såhär i konturen.

-          Du ser väl att det är sten, sa jag, plast har inte så intrikata mönster.

 

Stämningen blev irriterad. Plast! Sten! Plast! Sten!

 

Tills den försiktigt leende expediten kom fram.

-          Visst är den vacker? Den är tillverkad av en blandning av plast och sten.

 

Och här står den nu, okommenterad, på diskbänken i vårt hem.

 

 

 

 

 


En vinterpromenad

Kajen är täckt av ett tjockt lager fuktig snö.

Ganska rått är det i luften. Från alla vinklar kan man se bockkranen med sin stolta teknik och minnen från förr.

Alla minnen är definitivt inte goda. Rått och kallt var det förr också. Kanske även inomhus.
Ett stycke historia, manifesterad i en k-märkt kran.


RSS 2.0