Romantik?!

Jag tycker inte att drogromantiska namn hör hemma på kroppsprodukter och jag gillar inte sådana anspelningar i reklam och musik. Även om jag också vill vila från verklighetens krav ibland.

 

Visst är det svårt att värja sig mot medryckande låtar och visst skulle jag verkligen vilja att en vild ung man dansade loss på bordet om jag någon gång fick äta middag under kristallkronors sken. Visst känner jag också nostalgi inför det hopp som en gång spirade inom hippierörelsen.

 

 
 

Men vi har ju facit. Flera facit faktiskt.

 

Jag hoppas fortfarande på en bättre värld, och i benådade stunder kan små tecken i den riktningen göra mig rusig. Men. Den bättre världen ska nog byggas i nyktert tillstånd. Och vila kan man göra i direkt i det spirande gräset!

 

 

Utan rök. Men gärna med lite eld.

 

 

 

 


Å det smakar fågel!

Det jag gillar med fågelkött är att det räcker så länge. Istället för att köpa kycklingfilé kan man köpa några hela, ta vara på filén och sen koka oslagbar buljong på resten.

 

Från helgens fasanmiddag finns ett välfyllt skrov (trancherademed avsikt lite slarvigt) och en hel del sås. Kallt och ruggigt ute, så det måste ju bara bli fasansoppa ikväll.

 

Det behövs nästan inget – jag fräser lite purjo och chili i olja med curry och paprikapulver. Därefter en liten burk majskorn som får koka in. Sen några bitar färsk squash för vätskans skull. En skvätt buljong, en droppe oxfond, och några pärltomater kokar med. Smakar av, tillsätter såsen och toppar med strimlat kött från fasanskrovet. Något grönt att strö på.

 

Onsdagslyx!

 

 
 
 

Fasanmiddag

Fick tag i en nätt fasanstek på en saluhall. Hur skulle jag nu tillreda den?

Jag valde den bästa av metoder, efter känt Kajsa Warg-citat.
Krusbär fanns i frysen, en burk kantareller i skafferiet. Och en skvätt fulwhiskey i barskåpet.

Så varför inte göra en fyllning?

För att hindra fasanen från att bli torr brynte jag den runtom i ankfett. Ja, du ser rätt! Jag hare kvar från förra helgens middag – det blir mycket fett över i formen när man steker anklår.

Det funkar säkert med smör också, men ankfett blev faktiskt läckert.

Vackert gul åkte fasanen ner i stekgrytan – då fylld med fräst charlottenlök, burkkantarell och krusbär – med en skvätt whiskey över.

Ugnen på 200, stekningen tog dryga timmen. Under tiden viskade jag ur pannan och silade uppstarten till en gräddsky. När fasanen var klar åkte resten av stekvätskan ner i såsen, som hettades upp med mer whiskey och bröts av med en skvätt grädde.

Några krusbär och gröna ärter blev dekor.

…och resultatet? Gudomligt, om jag får säga det själv.
 
 
 Och det får jag.
 
 

Billy berättar: ”Ektemannens hemmelighet”

Ektemannens hemmelighet, Liane Moriarty 2013, 3 opplag, Pantagruel Forlag AS
Originalets titel :The husband´s secret

 

En gråblå bok med en burk med en instängd lysande rosa insekt.

 

En australiensisk bo på norska? Ja, jag vet inte om den finns på svenska. Jag köpte den spontant under ett hastigt besök i Norge. Titeln var ju oemotståndlig.

 

Den handlar om ett brev som inte skulle läsas. I alla fall inte då. En hustru och mor till tre döttrar hittar ett brev på vinden, från sin make, att öppnas efter hans död. Men mannen är högst levande, om än bortrest för tillfället.

 

Vad skulle du ha gjort? Familjens öden flätas samman med andra familjers, framåt och bakåt i tiden, med Berlinmurens fall och bantningsprogram. Du lär känna åldrande mödrar, småbarnspappor, svekfulla vänner, tonårstjejer… Och ja, de lever i Australien men skillnaden känns inte så stor.

 

Tvärt om är det en mycket rolig bok, full av igenkännande leenden. Och en mycket allvarlig bok, full av tillfälligheter med varaktiga konsekvenser.

 

Hur mycket påverkar vi livet med våra val? Oändligt mycket, om man ser till bokens budskap. Och vilka förutsättningar har vi att göra rätt val? I stort sett inga som helst. Det är ett skrämmande tema.

Ändå finns försoning och acceptans, ett slags vila i den spänstiga berättelsen. Och jag lovar, den går inte att sluta läsa.

 

Det här är en av Billys allra bästa berättelser någonsin. Vilket språk du än hittar den på: Läs!

  • Hemligheter
  • Tillfälligheter och levnadsöden
  • Läs den!

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?


Städa ut julen

Väl några dagar efter Knut fick jag till det. Ut med tomtar, ljusstakar, änglar. Och så granen.

Vi har granen på en liten inglasad balkong. Temperaturen är perfekt för granen, och det blir varken barr eller för starka dofter inne.

 

Lyser vackert gör den genom glaset. Gröna, spänstiga grenar.

Och nu skulle den alltså ut.
 

 

Jag känner mig alltid ledsen när jag plockar ner kulorna i sina askar. Adjö till godheten, liksom. Det hårda januariljuset exponerar allt vi vill se och inte vill se.

 

Julen handlar ju om att unna sig och andra lite god mat, mys och framför allt tid. Tar det slut när pyntet åker av? Nakenheten kan också kännas befriande, fräsch.

 

Sådana tankar hade jag när jag valde ny kostym till balkongen. Ett par gardiner från Indiska med kudde i ett livgivande grönt mönster. En anakronistisk ljusslinga från Granit.

 

 

En ängel och en Buddha. Amaryllisar i vila.

 

Efterjulens nya ansikte!

 


Gott nytt år!

Är det någon som startat det nya året kvillrande pigg?

 

 

De flesta av oss har nog varit sega idag. Det är egentligen lite konstigt att vi gör så. Egentligen borde ”ottan” firas årets första dag, vi borde med öppna ögon och raska steg gå framtiden till mötes.

 

Oavsett vad vi tror om det. Igår natt talade vi om våra förväntningar på 2015. De visade sig vara väldigt olika. Själv tänker jag inte framåt så mycket. Det som kommer det kommer. Paket är vackrast innan de har öppnats. Kanske är det därför som yoga tilltalar mig så mycket.

 

 

Vad än du tänker och vad än du tror, så önskar jag dig ett gott nytt år!

2015, här kommer vi!

 

 


RSS 2.0