En liten vårhälsning

 

Foto:Mannen

 

Från det vackra Dalsland.

 

 


Styrkekontroll

Jag har ju haft problem med omplanteringen av mina chilisar som jag satte två och två. Tanken var ju att en chili per kruka skulle gallras bort. Och så kom de upp, alla lika starka och friska.

 

Mannen löste problemet. Han dödade inte en per kruka utan tog helt enkelt en sax och klippte isär rötterna rakt av. Det borde inte funka på rotkänsliga chilis. Men alla plantor utom två har satts om och de mår utmärkt!

 

 

Dessutom håller vi fortfarande reda på vilken planta som finns i vilken kruka, och därmed har vi en viss koll på den kommande styrkan.

 

Inte som förra årets sammanblandade ”chiliflakes” som är helt oförutsägbara till styrka och smak.

 

 

 Mannen är en god chiliodlare.

 


Dunkelt tänkt?


En skir liten skuggfläck är pensén i mörkret på balkongen
.
Som den enda köldtåliga kandidaten i butiken på kajen så fick den bli med hem till min blomlåda. Men räcker jorden? Blir det för kallt om fötterna?

Mina fötter värmer sig i ulltofflorna, en julklapp för två år sedan.
Längtar till att Solen värmer dem och lyser upp sinnet igen.
 
 
 

Yogafilosofi

Idag har jag lärt mig litegrann om indisk filosofi.

 

Mycket intressant.

 

Men det sanna jaget fick vi inte fatt i - i alla fall inte jag :-). Som jag förstod det kan man enligt indisk filosofi  inte iaktta sitt sanna jag för då har man redan objektifierat det som egentligen är subjekt. Då är det inte sant längre.

 

Logiskt, men stämmer det? Är det sanna jaget vilande djupt inne i oss alla eller är det mer en funktion av våra relationer? Är det viktigt oavsett?

 

Många frågor men på en förhoppningsvis högre nivå. Yogamässor innehåller så mycket. Ganska tuff träning och nya sätt att instruera och ta till sig instruktioner på. Fin stämning. Mässpriser på ovanliga kläder.

 

Och jadeelefanten har fått en ny rem, med detaljer av kirurgstål.

 

 

 

 

 

 


Hoppet

Hoppet är de sista som dör, säger de.

 

 

Den här lilla humlan hoppades nog mycket. På solen, våren och de ljusbeströdda honungsdoftande blommorna som klär upp träden vid vår port.

 

Jag hoppas att den kände en svindlande glädje med tanke på allt detta. Där den surrade omkring buren av en omöjlig frekvens runt sina vingar. För kylan, den skulle ju komma till alla realister i stan.

 

Så tänkte jag i fredags när jag hittade humlan strax här utanför.

 

Och i morse, vad kunde vi höra, om inte tusentals brummande humlor i fem gnistrande vita träd?

 

Foto:Mannen

 

Hoppet kanske dör till sist. Men allt som vi verkligen hoppas och tror, det är fullt av liv.
 
 

Kort tid

Så kort är tiden för de vita träden.

De exploderar i en skönhet som tar andan ur en – varje gång.

 


Foto: Mannen
 
Lika fort är den borta igen.
 
Tonårsföräldrarna , vårt skatpar, får några dagar i en underskön trädgård.

Sen kommer grönskan.

 

 

 

 

Hälsosamt OCH bekvämt

mat 

 
Nu har Billy och Mannen och jag startat det nya livet, livet med kasse.
 

Faktiskt har jag både been there och done that – redan på 90-talet hade en av våra största livsmedelskedjor nätbaserad butik med hemkörning på prov under några år. Då var jag på!

 

Men nu är det alltså matkasse som gäller. Hjälp med hemtransport men framför allt med idéer.

 

Så vad passar väl bättre än ett hälsosamt alternativ? Pedagogiskt, lättvindigt, hälsosamt och gott.

 


Foto: Mannen
 

Vi känner oss både friska, starka och smarta.

Och snälla förstås - för det här är som en julklapp varje vecka.

 

 

 

 

 


Billy berättar: Etthundra mil

Etthundra mil, Jojo Moyes, Printz Publishing 2014

En gråblå pocketbok meden bild på en flicka som löser mattetal och en bild på en lång väg.

En road Movie i bokform. Vi följer en udda familj i ett udda sällskap under några dagar i en bil på väg mot Skottland.

Här är det feelgood. Men inte på något banalt sätt. Sociala orättvisor och givna gränser, klyftor mellan människor, bildar ramen för den här berättelsen och inte ger några enkla lösningar och svar. En mycket utsatt familj som försöker hålla ihop mot omvärlden träffar en glassig IT-kille som visar sig ha sina problem att brottas med.

Barnen står i centrum. Det är barnen som både är offer och hjältar här, förutom den stora hunden förstås som har en alldeles egen storyline. Boken är en bladvändare, men om man läser med lite eftertanke kan man närma sig frågor som vad det är som påverkar hur ett barn lyckas eller misslyckas i vissa ämnen i skolan.

En varm bok. Som i all verklig feelgood finns en äkta medkänsla med personerna. Kanske hade jag önskat en lite noggrannare karaktärsteckning – det är lite svårt att t ex få ihop IT-killens lekfullhet och dumdristighet med den maskulina trygghet han förmodas utstråla. Men det spelar mindre roll för en sådan här bok är en njutning från början till slut.

När du lägger ihop den kan du säga utan minsta spår av vare sig trendkänslighet eller ironi: Det har varit en resa.


• Bladvändare

• Barnen i centrum

• Feelgood med medkänsla



//Detta var mina tycken och tankar. Kanske tycker du något helt annat?


Sweeeet fishhhhh….

När jag första gången landade på Västkusten åt jag inte fisk.

 

 

Eller jo, på sommaren kunde en nyfångad gädda eller abborre förgylla dagen. En liten röding kanske. För att inte tala om en Grönbeben eller två när vi besökte sydligare nejder. Och inlagd sill!

 

Det var gott!

 

Men fyrkantigt torskblock i ugn med tomatskiva på: Det var INTE gott. Det var inte gott varje tisdag. Och ingen visste ens varför tisdag skulle vara fiskdag däruppe i skogarna.

 

 

På Västkusten kulturkrockade jag rejält i början. Strömmingsflundra, också det en helt OK fisk också med inlandsmått mätt. Potatismos till, hmmm, det var ju bonus.

 

Men VÄNTA – Stopp! Så lägger hon rårörda lingon på fisken???

 

Jag skojar inte, strömming med lingonsylt. Och det var ingen engångsföreteelse. De gör fortfarande så.

 

Men nu hinner jag hejda dem.

 

I övrigt var fisken från kusten en ögonöppnare. Eller en smaklöksuppväckare. Makrill. Kummel. Rödspätta. Vanliga fiskar, t.o.m. den ringaktade sejen. Delikata allihop, kravlöst anrättade som allra bäst.

 

Och nu kan jag laga dem själv.

 

 

 

Men ibland blir längtan stark efter knaperstekt  abborre. Och då är det skönt om det finns havsabborre att tillgå. Även om försäljaren inte kan dölja sin förvåning.

 

När det fanns annat att välja på.

 

 

 


Varmt

Så har vi fått några soliga dagar att t ex sporta byxkjolen i. Men i morgon kyler det på igen säger de. Vi är inte riktigt där än.

 

 

 

 
 

 


Sig sjäv men inte sig själv nog

En av dessa soliga dagar har välsignat oss. Vattnet har glittrat och solen har värmt våra näsor. Det har varit en riktigt fin helg. 

 

Någon mer som blev rörd av Lets Dance i fredags? Tänk om vi alla kunde få lov att vara oss själva lite mer, och vara generösa mot varandra. Nyfikna och glada. Den världen hade passat våren.

 
 
 

Divajsen kör hårt

…med mig. Efter bästa fredagsmiddagen och efter att Lets Dance tonat ut – då påminner den mig om att jag inte har nått mina mål för dagen. Och dagen, den har bara en timme kvar.

 

Bara att vandra ut i mörkret tills det välbekanta surret i armen säger att jag har varit så duktig.

 

 
 

 

 

 

 


NIA

Ombytt och klar för att dansa NIA.

 

 

 

NIA är en blandning mellan kampsport, yoga och en massa olika dansformer. Den är meditativ, men också full av action och lek. Lite som barngymnastik för vuxna.

 

Det är roligt under tiden och känns underbart efteråt. Prova om du får möjlighet!

 

 
 
 
 
 
 

 


En produkt av goda lärare och dåligt minne

Den här soppan är en favorit när jag vill pigga upp mig för en liten peng.

Receptet både är och inte är mitt.

Mammas Ruskväderssoppa och Annas morots-apelsinsoppa i något slags blandning.

För att jag inte kommer ihåg recepten.

 

2-3 personer

Några skedar olivolja

½ gul lök

1-2 kubikcentimeter färsk ingefära

Ca 3-4 dl grönsaksbuljong (ej kålrotsbaserad) eller buljongtärning/fond och vatten

Ca 1-2 dl apelsinjuice

Svartpeppar (gärna indisk)

Lite salt

Till servering: ex vis smulad fetaost, eller tofu med några droppar citron

 

 

 
 

 

Förbered: Skala grönsakerna. Skiva löken, finhacka ingefäran, grovriv rotsakerna

 

  • Hetta upp 1msk olja i en tjockbottnad kastrull
  • Fräs löken mjuk på medelgod värme. Lägg i ingefäran efter en stund och låt den fräsa med
  • Vrid över rejält med svartpeppar
  • Vänd i de rivna rotsakerna, och stek dem i 5-10 minuter. Fyll på med olja efter behov
  • Fyll upp med grönsaksbuljong, rotsakerna ska ligga ganska tätt i buljongen.
  • Sänk värmen och koka under lock ca 10 minuter.
  • Smaka av med salt
  • Fyll på med apelsinjuice och koka ytterligare 10 minuter
  • Servera t.ex. med lite smulad fetaost eller tofu+citron.

Du blir garanterat pigg. Även framför TV:n.

 

 


Religiöst och rastlöst.

Vi ser dem överallt. Trädgårdsänglarna och trädgårdsbuddhorna som nog är tänkta att skapa större ro än de hedniska trädgårdstomtarna. Tomtarna är ju nog så glada, och burleska på ett helt annat sätt än vi lär oss på danskursen.

 

Men det är definitivt mer stil på de högandliga figurerna, på gott och ont.

 

 

Annars brukar jag få höra att det är i den vilda naturen vi kan uppleva sann andlighet.

 

Jag vet inte. Visst kan jag känna en närvaro i naturen. Ett myller av liv, av ett kollektivt medvetande rentav. Och så trollen förstås som skrattar bakom stenarna om naturen är en Riktig Skog. Håller du med?

 

Men den vagt rafaeliska ängeln i råbetong, den spar jag för min lilla trädgård. Att skapa en komposition med utgångspunkt i naturens gåvor är också att uttrycka sin tro. Det ger ett slags frid och en känsla av sammanhang.

Ängeln själv ser dock ganska rastlös ut. Himlar med ögonen rentav.

 

 

 

Blir det inte vår snart?

 

 

 

 

 


Hur kunde jag?

Jag tyckte jag var smart när jag satte två chilifrön i varje kruka. Grobarheten är ju inte så hög på såna här gamla kulturväxter.

 

Nu har alla grott under omsorgsfull skötsel av en ung människa i min närhet. Och de är jättefina.

 

 

Ska jag verkligen gallra bort en planta per kruka? Så grymt att rycka upp en söt liten chili. Men två kan inte leva länge till i den jorden.

 

Det börjar ju nästan likna Livbåten det här.

 

 

 Jag får försöka omplantera ”syskonen”. Så sorgligt detta blev.
 
 
 

RSS 2.0