Hoppet

Hoppet är de sista som dör, säger de.

 

 

Den här lilla humlan hoppades nog mycket. På solen, våren och de ljusbeströdda honungsdoftande blommorna som klär upp träden vid vår port.

 

Jag hoppas att den kände en svindlande glädje med tanke på allt detta. Där den surrade omkring buren av en omöjlig frekvens runt sina vingar. För kylan, den skulle ju komma till alla realister i stan.

 

Så tänkte jag i fredags när jag hittade humlan strax här utanför.

 

Och i morse, vad kunde vi höra, om inte tusentals brummande humlor i fem gnistrande vita träd?

 

Foto:Mannen

 

Hoppet kanske dör till sist. Men allt som vi verkligen hoppas och tror, det är fullt av liv.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0