Sweeeet fishhhhh….

När jag första gången landade på Västkusten åt jag inte fisk.

 

 

Eller jo, på sommaren kunde en nyfångad gädda eller abborre förgylla dagen. En liten röding kanske. För att inte tala om en Grönbeben eller två när vi besökte sydligare nejder. Och inlagd sill!

 

Det var gott!

 

Men fyrkantigt torskblock i ugn med tomatskiva på: Det var INTE gott. Det var inte gott varje tisdag. Och ingen visste ens varför tisdag skulle vara fiskdag däruppe i skogarna.

 

 

På Västkusten kulturkrockade jag rejält i början. Strömmingsflundra, också det en helt OK fisk också med inlandsmått mätt. Potatismos till, hmmm, det var ju bonus.

 

Men VÄNTA – Stopp! Så lägger hon rårörda lingon på fisken???

 

Jag skojar inte, strömming med lingonsylt. Och det var ingen engångsföreteelse. De gör fortfarande så.

 

Men nu hinner jag hejda dem.

 

I övrigt var fisken från kusten en ögonöppnare. Eller en smaklöksuppväckare. Makrill. Kummel. Rödspätta. Vanliga fiskar, t.o.m. den ringaktade sejen. Delikata allihop, kravlöst anrättade som allra bäst.

 

Och nu kan jag laga dem själv.

 

 

 

Men ibland blir längtan stark efter knaperstekt  abborre. Och då är det skönt om det finns havsabborre att tillgå. Även om försäljaren inte kan dölja sin förvåning.

 

När det fanns annat att välja på.

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0