Touchdown

För en tid sedan var jag på vernissage och visst köpte jag en tavla. Nu har en del av den landat hemma hos mig: Touchdown av Gisella Koutsiou.

 

Det har tagit några dagar att hitta bästa platsen för den. Vi har inte så stora väggar och Touchdown är – bland annat – stor.

 

 

Touchdown av Gisella Koutsiou. Återgiven med tillstånd av konstnären.
 

Helst hade jag velat ha henne över sängen, vilat trygg under hennes vaksamma blick. Maffigt.

 

Men det hade inneburit borrhål i hårdaste sortens råbetong, så Mannen gick raskt till nästa alternativ.

 

 

Nu sitter hon i hallen. Tack vare en stor spegel är hon det sista vi ser när vi går ut och det första vi ser när vi kommer hem. Blicken reflekterar det stora blå.
 

Går inte att bortse ifrån.

Jag älskar att hon inte är det minsta insmickrande. Och så LV-väskan förstås.

 


Touchdown av Gisella Koutsiou,hemmahos mig. Återgiven med tillstånd av konstnären.
 

Men jag har dragit mig för det här inlägget.

Min Fairphone gör inte konstverket rättvisa.

 

Färgerna är så mycket mer i verkligheten.

Ni måste helt enkelt komma och hälsa på. 

 
 

 

 

 


…och som ett vårtecken

...är chilipepparn satt. Precis på håret innan februaris utgång – man vill ju inte göra om förra årets dumhet med sen sådd och svaga plantor med lusinvasion som följd.

 

Chili vill ha varma fötter så jag grundar med en värmeduk

 

 

 

Planteringslådan är ny för året – en löftesrik färgexplosion.

 

 

 

Jag fyller såjord i ganska stora krukor – chili uppskattar inte att bli omplanterad. Jag packar jorden ordentligt

 

 

 

Jag vattnar och så lägger jag ett frö i varje kruka – eller två ifall något inte skulle gro.

 

Sex av varje sort, till höger tabascopeppar Cayennetta (skulle gärna haft det som mellannamn) och till vänster sötchili.

 

 

 

Lampan som en sol över alltihop. Egentligen bara på dagtid, småchilisar behöver sin skönhetssömn.

 

 

 

 

Inga motorcyklar har ännu passerat utanför. Men chilin är i jorden, det är vår!

 

 

 


Elefanten är tillbaka!

Jadeelefanten har kommit tillbaka på outgrundliga vägar.

 

Jag har köpt den på en liten yoga- och kampsportsklubb i Spanien. Jaden lär vara fin, och förhoppningsvis miljövänligt och småskaligt producerad.   

 

 

Elefanter är nog de vackraste djur jag vet. Stora och oändligt graciösa, intelligenta och respektingivande, moderliga och vilda.
 
Farliga, ja. Det gör mig bekymrad att vissa djurparker försöker låtsas att djur är snälla leksaker för att vi ska tycka bättre om dem.
 

En kenyan beskrev en gång för mig hur berusade elefanter beter sig i en apelsinodling. Älgar bland äppelträd framstod som västanfläkten i jämförelse.

 

Varje djur har sitt eget väsen. Elefantens väsen gör mig trygg, så länge jag inte sällskapar med den i apelsinlunden. Kvinnlig och stark vaggar den fram. Ännu en tid, under hotet från oss människor som har glömt både vår hemvist och vårt ansvar.

 

Ge elefanterna respekt.

 

 

 


Mannen lagar Fredagsmys

Sätter mig tilldukat bord…och så fantastiskt gott! Lax med Carl Johan-tortellini och räkor. Hemlagad vitvinssås på en sauvignon blanc.

 

Nu är det helg!

 
 

Den är borta!

 

Min gröna jade-elefant som jag skulle bloggat om idag är försvunnen.

Jag har letat överallt i alla lådor. Den är bara ett ting men hjälp så tomt det känns.

 


Sugar snaps

De har fullständigt invaderat salladsbufféerna, dessa s.k. sugar snaps. Söta, sträva, lite för tjocka för de är ju inte riktiga sockerärter. Det går inte att släpa dem i smör, vilket kanske är bäst för alla parter.

  

Men de är tillräckligt lika för att jag ska bli sugen på att odla sockerärt igen - det får bli några rader på lotten i år. Och sen blir det smält smör i alla fall.

 

 
 
 
 
 
 

Änglarna

Här är mina maximala änglaljusstakar. Köpta i en strikt liten butik i spanska Orihuela.

 

De hade änglarea vilket jag finner en smula opassande.

 

 

 Foto: Mannen

 

 

Hur som helst gjorde detta det möjligt för mig att komma hem med de här. Packade i varsin mörkröd sammetsask, tro det eller ej.

 

Änglar har ju fått en lite större plats i föreställningsvärlden igen. Olika bilder av hur änglar är kolliderar med varandra.

 

Ibland kan jag sakna närvaron av J.R.R. Tolkiens vibrerande ljuspelare, hade inte C.S. Lewis också någon sådan beskrivning i något av sina verk? Sedan ser jag tillbaka på bokmärkesängeln i äkta fjädrar, som håller sina skyddande händer över barnen på bron.

 

För mig står änglar för budskapet om en rättvis och god värld. En hemlig originalmålning längst in under lager på lager av täckande olja. 

 

Stilmässigt är mina änglar verkligen extra allt! Precis som de ska vara, tycker jag.

 

 


Hemligheter

 

 
 

Jag älskar dem. Paketen under granen. Smusslet med en ny käresta. Den tomma stolen innan den nya kollegan har kommit. Blommorna som hen ska få.

 

Utsikten runt hörnet. En överraskningsfest 10 minuter innan den har börjat. Sista avsnittet av Downton Abbey. Upplösningen av gåtan i min nya deckare. Favoritartistens kommande platta.

 

De plommonlila tulpanerna som jag satte i höstas, eller blir de ljusrosa? Beräknat datumför en kunglig bebis, eller vilken bebis som helst. Hur bebisen i magen ser ut, låter. Vem hen blir.

 

Alla mytiska och gåtfulla varelser som kanske finns eller kanske inte. De okända gatorna, lönndörrarna, irrgångarna.

 

Alla de där små fina sakerna som vi inte berättar, av vilket skäl som helst.

 

Fortsätt med det, snälla.

Berätta inte allt.

 

 


Det mest förväntade

Yogakollektion på Indiska!

 

Ja, vad är egentligen mer passande - i dubbel bemärkelse.

 

Jag har länge irriterat mig på de extremt små tunna tajta plagg man förväntas bära under sin yogautövning. Enda alternativet om man som jag är tant är de ryschiga vita kundaliniblusarna, och ett fåtal modeller pösbyxa i kraftig bomull. Vill man köra fysiskt utmanande yoga eller dansa NIA så blir bomullspöset för varmt. Och blusarna fladdrar snabbt nerför kroppen i inverterade positioner.

 

Här och nu finns ett allternativ!

 

Yoga by Indiska  (länk till webbshop) har en snygg sveptröja som kan knäppas ihop eller knytas som en sjal:

 

 

 

Kollektionen har tajts men också modernt vida byxor:

 
 
 
 

Lösa toppar med en smart drapering på höften så att de sitter kvar under Hunden Vinyasa (eller under värsta selfie-excessen):

 
 

 

Straplinnen finns också. De har inbyggt stöd för bysten - du behöver inte extra BH under ett lugnare pass!- och längden är precis musikant vilket döljer det du inte vill visa. Just då i allafall.

 

Serien verkjar juste och hållbar på alla sätt. Väldigt yogisk.

Känns rätt.

 

 

 
 
 
 
 
 

Tänker på vänskap

Jag kommer hem från ett restaurangbesök med ett gäng gnistrande kvinnor. Vi har känt varandra länge och träffas numera inte så ofta, men med jämna mellanrum. Det är alltid lika roligt och spännande att uppdatera sig på vad som hänt sedan sist.

 

Det här får mig att tänka över vänskap. Den här lättsamma, slitstarka och djupa relationstypen som vi så sällan talar om.

 

I litteraturen får skildringar av vänskap ofta stå tillbaka till den mer oförutsägbara och dramatiska kärleken. På film förekommer vänskap ibland, men allt som oftast är bästvännen den som ska dö precis innan hjälten reder ut situationen. Vid det laget brukar det vara ganska väl rensat runt hjälten.

 

Det kan vi kanske vara rädda för, att allt vårt hektiska livspusslande ska sluta med en urgallrad skog av ex-relationer.   Så behöver det ju inte bli: vänner kan vara vilande i långa perioder och ändå komma tillbaka till dig med oförfalskad glädje. Vänskapen är kravlös på så sätt.

 

Det är inte självklart att ha vänner. Det måste finnas förutsättningar som inte alltid är på plats. Det fina tycker jag är att vänner kan komma in i livet mycket sent, och alldeles oberoende av vad som har varit. Den som länge har längtat efter vänner kan själv bli en god vän.

 

Vänner kan komma i alla fasoner och på konstiga vägar. Några väljer du kanske själv. Andra väljer dig.  En del springer kanske ihop med dig när du aningslös men mottaglig sneddar över torget i en annan stad.

 

Någon satt kanske där i sandlådan och grävde första gången du fick gå ut och leka själv. Har du turen att ha en sådan vän, bär du en bit av tidlös lycka inom dig.

 

 

 
 

 

 

 


Snö igen?!

Ja men det är ju faktiskt februari.

 

Ljungen på balkongen har dukat under, och den tunna snöhinnan lyser fortfarande vackert bakom plexin.

 

Inte mig emot, bara de kunde sköta röjningen på våra trottoarer lite bättre.

Ingen ska behöva missa sin vardagsmotion bara för att Tingeling viftat med sitt trollspö - igen.

 

 

 
 
 
 
 
 

Anomalisa

Om du googlar runt på filmtiteln så ser du nog som jag ganska vitt skiftande omdömen - i Sverige- och så lovord internationellt.

 

Det här är något så ovanligt som en dockfilm för vuxna. Den handlar om ett psykiskt tillstånd där den drabbade tycker att alla människor är en och samma. Men den handlar också om i vilken grad människor faktikst kan ses som en och samma i dagens samhälle, och om vad som egentligen har blivit eftersträvansvärt.

 

Den handlar om ensamhet och självupptagenhet och hur lätt det är att förstöra för sig själv när man har fått den som man trodde att man ville ha,

 

Den handlar om sex. Ja, dockorna har sex. Vilket somliga kritiker finner motbjudande (!)

 

Jag hade däremot förfärligt roligt när jag såg den här dystra filmen. Där fanns så många poänger, så många tillfällen till igenkänning.

 

Underbart att få skratta åt eländet. Och jag bugar i stoftet för dockmakare och animatörer. Och sången till slutvinjetten är vidunderligt vacker.

 

Se den!

 
 
 
//Som vanligt var detta mina egna tycken och tankar. Kanske tycker du något helt annat?
 
/// Foto(n): Mannen
 

En äkta Valentin <3

Har redan landat hos mig!

 
 

Fairphone 2 ger alla hjärtans dag en djupare mening.

Låt oss klappa varmt för en rättvisare elektronik.

 

En ny telefon för rättvisans skull

Nu väntar jag på min Fairphone 2. Det var ju inte så länge sen jag köpte 1:an, eller 1.2:an snarare.

 

Men det är ett par saker jag inte har varit så nöjd med.

 
 
SMS-hanteringen är lite konstig. Och så är det android-versionen som inte samverkar med min Divajs och en mängd andra appar. Kameran är lätt ofokuserad, som ni kan se ibland i bloggen när inte Mannen har fotograferat. Och mobilskalet tappade mer form än jag själv i det Soliga Spanien
 
 
 

Så varför köpa en till?

 

 

 

Jo, för att Fairphone har alldeles utmärkata ambitioner när det kommer till rättvisare produktion och hållbarhetstänk.

 

 

 

Därför hänger jag kvar. Hoppas på den nya generationen. För en godare framtid och för rättvisans skull.

 

 

 
 
 
 
 
 

HÄR ska vi bada nakna

 

INTE på Sergels torg.

 

 

 

 

 

 

 
 

Billy berättar: Alfasyndromet

Alfasyndromet – om ledarskap och rangordning hos hundar, Anders Hallgren, Dogma förlag 2011

  

En orangegrön tunn bok med två hundar som konkurrerar om en pinne.

  

Får en faktabok slinka med när Billy berättar? Själv har jag följt Sveriges (världens?) förste hundpsykolog Anders Hallgren sedan tidiga barnsben. Hans böcker om hur vi kan skapa och behålla goda relationer till våra -och andras- hundar har varit fängslande från start.

  

Alfasyndromet tar strid på ett lågmält sätt. Jag tycker det är så skönt att höra en röst mot detta drillande och disciplinerande av hundar som dominerar i TV-rutan. För egen del har jag tidgare inte tvivlat på människofamiljen som en hierarkisk "flock" och på att vissa hundar vill klättra i den hierarkin. Däremot har jag undrat över varför alla förståsigpåare menar att mannen alltid är högst, och därefter hustrun - när honor leder flockar i det vilda?! Hallgren förfinar och fördjupar resonemanget och som läsare tvekar jag alltmer på att den hierarkiska flocken i traditionell mening alls existerar. En lång resa genom en tunn bok!

  

Så skönt att vovven kan få busa lite. Det är inte roligt att möta en robotlik fyrfoting som inte ens försöker hälsa på mig. Och med en pompös människa i andra änden av snöret.

 

MIn idol när det kommer till hundhållning är min moster. Skälliga frisinnade taxar, en rufsig gränstestande spaniel och världens genom tiderna mest godhjärtade dvärgpudel levde i tur och ordning i hennes hem. Förtroendefulla och värdiga familjemedlemmar. En sån hund vill jag också ha! Men nu tog jag ordet frånBIlly...

 

 Kända begrepp definieras. I tur och ordning dissekerar Hallgren begrepp som dominans, rangordning, aggression och ledarskap. Relaterat till djurvärlden förstås - men högintressant också för den som(ännu) inte är hundägare. Resonemang utan pekpinnar, som tar höjd för att både människor och hundar är olika. Men om någon vill kalla sig alfahanne kanske hen får lite inspiration till nya uttryckssätt?

 

Min enda invändning är ur genusperspektiv- jag tycker att tikarna får lite för lite utrymme i boken. Visst är en tik mer än "bara mamma"?

 

Låt dig utmanas till en ny ledarstil och en bättre relation till din hund!

 

 

• Lågmält stridbar

 

• Fördjupning av kända begrepp

 

• Resonemang utan pekpinnar

 

  

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

 

 


Piggar upp mig

Det ÄR segt den här tiden på året. Känns som att alla depåer av allt man nånsin behövde är tömda.
 
Ett knep jag brukar använda såhär års är att gå in inågon butik där det finns en duktig dekoratör. Det är inte alls nödvändigt att köpa något,bara att fylla ögonen med färg och ljus och harmoni.
 
Jag har övertagit en fin duk av bästa norska väninnan. Den var för liten för hennes nya ekbord, men har perfekta mått för vårt lilla svarta.
 
Idag var jag bara tvungen att lägga till ett stilleben i rött och svart. Hade inga blommor så det fick bli lite av varje, nagellacket från IDUN t.ex.
 
Hundarna är salt- och pepparströare, dem har vi fått av en ung dam i vår närhet. Och servietthållaren med igelkott kommer från norska väninnan.
 
Kanske lägger jag till några tulpaner i morgon. Eller en ros?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0