När ska det ske?

Min balkong ser fortfarande ut såhär. Igår blev den plötsligt så rätt med sina juliga ljusslingor, när snön föll och det vita täcket låg kvar en stund.

 
Idag har det varit vårlikt, med lätt allergikänning. Något pollenhaltigt rör på sig i buskarna.

Jag är nog ganska traditionell. När det kommer till våra högtider tycker jag det är viktigt att INTE söka tillfredsställelse för stunden. Med det menar jag att det inte är OK med semlor i oktober och julmust i februari!

Högtider är något mer än vi själva, och detta något mer ska visas respekt. Så tycker jag - skratta om du vill.

Men när det kommer till balkongen... hmmm...
Det blir ju så mörkt och trist när man tar bort de där slingorna. Helgerna går och jag vill bara inte

Eftersom traditionen är ny så finns det liksom ingen bondepraktika för häng upp och ta ner dina ljusslingor. Men det kan bara konstateras, vi är inte så många kvar nu med tindrande balkongräcken.

Vad tycker ni?
Är det dags att nermontera den sista lilla resten av jul 2015?
 

En ny säsong står för dörren men har den kommit tillbalkongen?
 
 
 
 
 
 

Kolla hänget

Ja, då menar jag inte Gäddhänget utan de nya vårkläderna med Gällivarehäng nyss inkomna på M-Sign fashion.
Vårlikt, ormlikt och ledigt.

En fläkt av det som komma skall... ta en tur förbi du också!'


 

Matkassar i gråväder

Slask och mörker. Januari-februari är inga höjdarmånader på kajen.
 
Inte som i min barndom, någon annanstans, då man såg fram emot kritvita vinterdagar med hög luft. Tysta granar. Långskidor och en termos med choklad. Det där särskilda februariljuset. Får vi se det här månne, eller blir det grått på grått?
 
 
När allt känns tungt kan det vara dags att pröva något nytt.
Har ni testat matkassar förhemleverans? Jag gillar att laga mat själv, men det kanske skulle ge nya idéer - och en kick att inte behöva gå och handla?

Vilken är bäst? Får se hur det blir. Jag återkommer.
 

Flyttfågel

Mannen lämnade mig och Billy ensamma ett par dar. Medan vi kurade över sista glöggen inomhus tog han sig en frukost på balkongen på Costa Blanca.

Nå, riktigt så varmt som det ser ut på bilden var det väl inte.
Men en dröm att se på i vinterrusket.

 
Mannen har redan återvänt.
 
 
 
 

Ikoniska fransar?

Mannen har varit påresa och kom hem med lyxmascara!
 
YSL är ju ett ikoniskt märke, men när jag var ung var jag inte imponerad av make-upen. Bliv vid edra ritbord och symaskiner hade säkert varit min rekommendation då - om jag hade haft chansen att ge någon.
 
Idag är YSL ett utmärkt make-upmärke med härlig lyxfaktor. För egen del har jag aldrig varit någon vän av "Less is more". Less is not the more that I want liksom.
 
Den här mascaran utlovar en alldeles naturlig lösögonfranseffekt - ett löfte värt att filosofera över.
 
Vad tycker jag om resultatet då? Mascaran är lite torr och svårarbetad till en början. Vi får se hur den artar sig när handlaget sitter! 
 
 
 
Jag har gott hopp. Och pryder badrummet gör den helt klart.
 
 
 
 
 
 

Svart stjärna

Som så många andra har jag sett till att införskaffa Blackstar, David Bowie 2015, Columbia Records, Sony Music Entertainment.

 

Jag älskar det konceptuella. Omslaget, svart text mot svart bakgrund. Matt. Absorberande. Bilder, dämpade som genom sotat glas.

 

Nu har jag lyssnat, och jag är imponerad. Jag hör ett mäktigt farväl med geniala oneliners, latinojazziga slingor, lite kärleksfulla lån här och där och en överallt svävande ikonisk röst.

 

Till lika delar skrattande och skrämd har jag också tagit del av Bowies officiella musikvideo till Lazarus, regi Johan Renck, 2016. Skaparglädjen och en Narniareferens ger mig tröst i det hemska, kanske tröstar de också för den knappögde, onåbara huvudpersonen. Sjuksköterskan står kvar med mina frågor.

 

Jag  kan ju läsa mig till att de är delar i ett större projekt, och jag förstår att här finns många blinkningar och referenser som jag inte förstår. Men det handlar inte heller om mig.

 

För egen del tar jag emot Blackstar som en gåva, en storslagen berättelse att återvända till.

 

 

Och nej, bilden nedan har inget med Blackstar att göra. Den uttrycker bara mina intryck.

 

 

 

 
 

 


Snötäckt upptäckt

Mitt aktivitetsarmband fortsätter att göra tjänst. Nu har jag upptäckt hur nyttigt det är att ta promenader när det är vitt på marken.

Jag går precis samma sträckor som vanligt, men utväxlingen i puls är betydligt högre! Lite lagom bakhala strumpor bränner tydligen på rejält. Dessutom krävs fler steg per sträcka. Fram för fler kalla vintrar!

 
 
 

Kramt och kallt

I morse var snön kram, luften lite mjölkig, stigarna tunggågna. Till lunchen dagsmeja och strålande sol. Så klipper det till igen - isande kallt och torrt, tack och lov inte riktigt så halt som man kunde vänta.

Någon mer än jag som känner behov av att träna balansen? Fram med pilatesboll och bästa posen! Och gärna ett djupsinnigt problem att grubbla på under tiden.

Inspirationsbild ur arkivet. The Eagle - Long time no see. Foto: Mannen
 

Kaosgryta

Snökaos kallas det i södra Sverige när bussar ställs in eller kommer på oförutsägbar tid och plats, spårvagnar står stilla, man tar sig fram meddelst pulsning, allt är tyst som i bomull och främlingar skrattar med varandra på gatan.

En sådan dag, en vacker dag, passar det bra med en gryta på fläskkött.

Vad sägs om den här?
 
 
  1. Bryn fläskköttet i smör och mild olja.
  2. Vrid över svartpeppar.
  3. Lägg i en form och salta lätt. Torka ur pannan.
  4. Bryn lite rödlök och några söta grönsaker (här skurna sockerärter) i paprikapulver och lite mer olja.
  5. Späd med en skvätt vittvin,en aning soja och lite kalvfond. Låt koka in.
  6. Häll blandningen över fläskköttet.
  7. Sätt i ca 200-220 graders ugn tills köttet är nästan färdigt.
  8. Släng över en näve vindruvor (eller två, av olika färg).
  9. Sätt in i ugnen max 10 min till.
  10. Servera med "blomkålsris" (=smulad blomkål) eller basmatiris.
 
Ät direkt och njut! En mörk lager sitter fint till (finns alkoholfri för vardagsbruk).



 

Vintervitt

Idag njuter jag och Billy på kajen!
 
 
...och Mannen förstås. Men fotot har jag tagit själv!
 
 

Vernissage

Jag har varit på vernissage på Galleri Arken idag. Gisella Koutsiou, vän och inspiratör, ställer ut 15-talet dukar.

 

 


Gisella Koutsiou (tv) och jag framför en av hennes målningar. Återgivet med tillstånd av konstnären. Foto: Mannen.
 
Det var en stark upplevelse. Arkens grå gammelmoderna korridorer exploderar i varma färger. Några muskulösa bortvänt blå hästar svalkar av men annars är det kryddigt, hett men inte alldeles behagligt.
 

Ansikten är i fokus, ögon följer mig, vaksamma, vaktande, utmanande, uppfordrande. Mest kvinnor, unga och kantiga, allt annat än behagsjuka.

 

Statistikern i mig ser en fyrfältstabell bakom flera av målningarna och jag börjar leta efter dimensionerna.

 
 
Intrycket kanar iväg från vänster hjärnhalva till höger; jag associerar till förändringens fyrarummare som jag lärde mig lite om på en kurs en gång.
 
Vid målningen Lot of Girls, Gisella Koutsiou. Återgivet med tillstånd av konstnären. Foto: Mannen.
 
Såhär minns jag det (alla teorifel skylles bara mig och mitt dåliga minne):
 
  • I övre vänstra hörnet ligger nöjdhetsrummet – där ska vi tillåta oss att stanna ett atg
  • Efter ett tag kliver vi ner i nedre vänstra hörnet, det är anpassningsrummet där vi anpassar oss för att det som var så nöjda med ska finnas kvar
  • Sen ramlar vi in genom en saloondörr till nedre högra rummet, då är det kris på allvar. Kaos
  • Så småningom kan vi klättra upp i det övre högra hörnet, där är inspirationsrummet där vi gör förändringar för att sedan kliva in i nöjdhetsrummet igen
  • I övre vänstra hörnet ligger nöjdhetsrummet – där ska vi tillåta oss att stanna ett tag
 
Plötsligt ser jag Gisellas målningar på ett nytt sätt, jag ser en rörelse motsols genom fyra fält, en utvecklingsspiral, djävlar anamma. Jag känner mig inbjuden ner i virveln av färg och form - inga vakande ögon stoppar mig nu.
 

Vid målningen A Lot of Girls, Gisella Koutsiou. Återgivet med tillstånd av konstnären. Foto: Mannen.

 

Jag lämnade utställningen med en varm känsla i kroppen – en välbehaglig kontrast i vinterkylan!
 
 

Stjärnornas krig - Kraften vaknar!

Respekt!
 
 
Var igår på Star Wars-  the Force awakens. Vist fanns oron där, ska det nu bli en liten söt historia med slätstrukna prinsar och självupptagna monster med reklamfilmsröster? Eller ett kallt galaxäventyr utan själ och utan minne?
 
Helt obefogat. Detta efterlängtade filmäventyr har satts samman med varsamhet och respekt för författarna, skådespelarna, publiken, storyn och för världsrymden själv. Ska jag vara en gnutta kritiskt kanman kanske säga att respekten nästan varit för stor med alla blinkningar och referenser.
 
Men det är mäktigt. Och vemodigt att se för mig som tillhör de äldsta i publiken, vi som var där först. Vi som överraskades av att texten åkte in i bioduken. Vi som älskade svarta hål och diskuterade big bang som en teori bland oändligt många. Vi som dissade såväl Stridsplanent Galactica som Aniara (fast man sa inte "dissade" då).
 
Den här filmen är ett överlämnande från oss till den nya generationen.
Förvalta den väl!
 
 
 
Må Kraften vara med er.
 
 
 
 
 

Trotjänare ur tiden

Nej, det handlar inte om Downton Abbey. Det handlar om mina vinterkängor.Så gamla att jag inte minns när de kom i huset, och inte varifrån heller.
 
 
Lammskinn är skört och jag räknade inte med att de skulle hålla så länge. Men det gjorde de, med lite hjälp:
 
Nya skosnören, och helt ny rågummisula från världens bästa skomakare.
Nya sömmar här och där och då och då, av samme mästare.
Och förstås Kiwi noir skoskräm.
 
Men som två åldrade filmstjärnor står de här och säger att allt är över nu. Ett irreparabelt slitagehål brederut sig över ovanlädret.
 
 
Ett tungt beslut. Farväl, mina båda bästa!
 
 
 

Kvalitetsrea

Mellandagsrea på Ströms.
 
Jag är ingen vän av det överdrivna shoppandet som julmarkör. Men känslan av att göra kvalitetsfynd efter jul kickar in så väl med bilden av en nystart. Mer träning, nya kläder, ett bättre liv - eller åtminstone ett bättre år.
 
Huvudlöst eller djupt, här kommer årets fynd:
 
Cashmeretröja från Repeat:
 
 
Långvantar i merinoull med touchfingertoppar från Ralph Lauren:
 
 
och så viskoseskjortan från Gant:
 
 
 
Hållbart, klassiskt och såå 2016.
 
(Fotograf: Mannen. Övre bilden i bearbetning av författaren.)
 

I'm dreaming

Bästkusten gör skäl för namnet under heta sommarmånader (inte varje år) och sammetslena höstkvällar (mer prognossäkra). Julen må vara innerlig, men den saknar faktiskt det mesta av yttre charm på denna sidan landet.

Så mycket härligare då att göra en tur åt nordost i mellandagarna. Andas in den speciella lukten av snö, njuta av kyla som stannar utanpå kläderna. Kompletterat med Mammas Mandelmusslor blev det en julupplevelse att drömma om under resten av året.


 
 
 

Mållös

Vilket mål har du med din träning? Det är nästan en standardmotfråga när jag söker träningsråd.

Men om jag inte har något särskilt mål då?
Placerar det mig i gruppen oträningsbara?

Jag tycker inte det är så enkelt det där med mål. Mig kvittar det fullständigt om jag springer snabbare eller längre än min arbetskamrat. Om jag lyfter tyngre än den atletiska tjejen bredvid mig på gymmet. Eller för den delen blir snabbare och starkare än mig själv för ett halvår sen.

Hallå! Det är inte viktigt för mig.

Men det betyder ju inte att jag bara vill motionera lite slappt. Jag vill träna kroppen för att må bättre. För att klara påfrestningar. För att slippa tänka på kroppen som ett hinder.

Är det ett mål? Hur mäter man det?
Är det viktigt att kunna mäta?

Vad tycker du?


 
 
 
 
 

RSS 2.0