Billy berättar: Livbåten

Livbåten, Charlotte Rogan, Bookmark förlag 2012

  

En havsblå pocketbok med en livbåt på havet.

   

En uppskriven bok. Den här har fått fina omdömen i många svenska tidiningar och expediten talade sig varm för den.

   

Handlingen är enkel. Ett antal personer har överlevt ett stort fartygs haveri och befinner sig i en livbåt. Mellan personerna i båten utvecklas ett spel, där en av förutsättningarna är att det är för många i båten. Människans lägre drifter blir alltmer synliga i kampen för överlevnad.

 

Ett sugande obehag. Sida för sida känner man mer och mer att något inte riktigt stämmer, inte ens under de extrema förhållanden som råder. Något pågår men vad?

  

Språket är precis som jag vill ha det. Enkelt, välvalt och utan stilistiska uppvisingar och krumbukter. På ett sätt liknar boken en ungdomsbok, för en glömmer lätt att en faktiskt sitter och läser. Större delen av tiden tillbringar en med de andra i båten. Det är en konst att skriva så, men kanske mindre vanligt att den förmågan leder till kritikerrosor?

  

Boken tvingar en att ta ett extra varv med moralen. Säkert tänker olika läsare på olika saker. Jag funderar på det sakliga och det känslosamma. När rätt och fel blir en fråga om kalkyler och känslorna helt har lämnat oss därhän – vad händer då? Är vi fortsatt mänskliga? Kan ett kalkylerande förhållningssätt stå för en ambition att vara saklig för allas bästa, eller uttrycker det kanske en inre verklighet av ett helt annat slag?

 

Men boken svarar ändå inte riktigt upp mot mina förväntningar. Själva berättelsen består av lite för många antydningar, och inramningen känns mer klassisk än unik. Helt klart läsvärd men den ger kanske inte en oförglömlig läsupplevelse.

 

 

• Enkel och välskriven

 

• Väcker de stora moraliska frågorna

 

• Klassisk inramning

 

 

//Detta var mina egna tycken och tanklar. Kanske tycker du något helt annat?

 

 

 


Gripen

 Har ”sett ikapp” SVT:s satsning Gift vid första ögonkastet och känner mig märkligt gripen.

 

Det här med relationer berör, även när man inte känner paren ifråga.

Starka par alla tre, där var och en stod upp för sina känslor och sina beslut.

Oavsett vilka de blev. Här spoilras inget. 

 

 
Gripen? Hon menar väl Svanen?
 
 

 

 


Trångt på Lotten

Mossa, tulpaner och maskros, förgätmigej....
Är det nån mer här som vill visa sig?


 
 

Uppståndelse

De religiösa påsktraditionerna är många och olika. Långa processioner med tunga helgonbilder genom städerna i södra Europa, ett varv runt kyrkan med varsin  påsklilja i handen uppe i norr.

 

Det finns de som markerar mot påskens religiösa budskap. Det vill jag inte göra. För mig handlar gravläggningen och uppståndelsen framför allt om en sak: Sanningen segrar till sist.

 

Relevant är frågan: vems sanning?

 

Kanske kan man tänka ”Vår bästa förståelse”. Jag tror att vår bästa förståelse av ett skeende kanske kan mörkas, men inte för alltid. Den kommer fram i ljuset, och det är inte bortkastat att kämpa för den.

 

Allt som kommer fram i ljuset kan också granskas på nytt och förstås på nya sätt.

 

Det är påsk för mig - vid sidan om den raka berättelsen om uppståndelsen från det döda.

 

 

 

 
 
 

 

 

 


Tapas – variationer och deviationer

 

Tapas är en delikatess. Jag tror att de flesta av oss ser samma rätter i idévärlden, ansjovisvarianter i tomatsås, små bläckfiskringar, oliver i smaksatt lag, stora köttbullar med tomatkross…

 

Vad vi INTE ser i idévärlden är överdrivna mängder majonnäs tillsammans med friterade potatisbitar och feta revbensspjäll. Men de finns där, tro mig.

 

Vi ser inte heller långkokt vilt/nöt/lammgryta med crème fraiche – men denna rätt har hittat till Kajen alldeles nyligen. Under namnet Tapas.

 

Och i en skotsk enklav i soligaste Spanien dök den här varianten upp lagom till en tapastävling.

God, jadå. Visst, tapas betyder egentligen bara ”smårätter”.

Men är detta tapas? Njae. Kan jag tycka.

 

 

 


Skärtorsdag

Påsken handlar om så mycket. Dels har vi vårt svenska halloween med små söta häxor som tigger godis vid dörrarna, i utbyte mot egenhändigt förfärdigade teckningar.
 
 
 

Dels är det vår, prydnadskycklingar, sill och ägg, släktkalas och påskägg med mera godis.

 

 

För en del är det bara lediga dagar, fest och utekvällar.

 

Och så är det den bibliska berättelsen. Ikväll är det påskmiddag med Jesus och hans vänner, kvällspromenad i trädgården som slutar med att Jesus blir gripen – förrådd av en av sina egna och försvarad av få. Rädsla, svek och ensamhet kort efter hyllningskörerna.

 

Jag tycker om påskberättelsen. Den är dramatisk men har också hög igenkänningsfaktor. Jag rekommenderar den utöver Billys berättelser. Direkt ur källan eller kanske tolkad i den kända musikalen.

 

 

 


Körsbärsdalen och Mandeldalen

  
Mandelblom. Våra ovana ögon har svårt att skilja dem från körsbärsblom.

 

 

Mandel är hälsosamt, och många väljer mandelprodukter istället för exempelvis mjölk och mjöl. Vi har alla våra skäl när vi gör sådana val, de kan vara goda eller mindre genomtänkta.

 

 

Mandelträd suger visst mycket vatten, hur påverkar det miljön?

Handlar det kanske om mängder, att om vi äter vad vi behöver – inte mer- så kan vi äta mandel och mjöl och dricka mjölk (om ni tolererar) av hjärtans lust?

 

Mandelträd växer i dalen. Jag tänker att det är för att de inte ska göra slut på vattnet för de växter som klättrar längs sluttningarna. Kanske hjälper de t.o.m. till att leda vattnet nedåt?

 

 

Skönheter är de i alla fall, både mandelblom och körsbärsblom.

 

 


Skydda FP2

 
 
Min Fairphone 2 har en front i glas, som går att byta ut. Ändå vill jag inte att den ska brista. Nu har jag äntligen fått en skyddsfilm att sätta på. Vad jag vet är det bara ett företag som gör den.
Lite konstigt att inte Fairphone säljer sådan själva.
 
Jag gjorde mitt bästa för att sätta på den efter konstens alla regler men en liten retlig bubbla lurar i vänsterkant. Jag kan inte lyfta upp plasten med hjälp av tejp, som de föreslår, den är alldeles för stark. Hur som helst känns det bra att glaset är skyddat och dessutom antireflexbehandlat.
 
 
 
 
Tack för hjälpen att skaffa det här!
 
 

Första dagen i Stilla Veckan

 
...och det är Vår!
 
 

Foton: Mannen
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Palmsöndag

 

Palmsöndagen handlar om när Jesus red in i Jerusalem på en åsna (inget lyxåk) och hyllades som en kung. Folk bröt kvistar av träden och strödde ut som ett slags ”gröna mattan” där han red fram.

 

Att rida på åsnan var en fredssignal. Folk glädjeskrek och sjöng hyllningssånger.

Det fanns ingen bättre än Jesus just då.

 

Det dröjde inte förrän samme Jesus blev totaldissad.

 

Jesus Christ Superstar på Göta Lejon för några år sedan tog just den vinkeln. Hur vi höjer våra  idoler till skyarna, de är allt för oss. Så händer något som vi inte gillar och de är inte vatten värda. Men också hur svårt det kan vara för en känd person att bevara sig själv i virveln av myter och rykten.

 

Vi kan vara ganska hjärtlösa mot våra upphöjda idoler.

De är ju människor. De också.

 

 

 


Korvar

Pollenkorvar på bar kvist. Ingen vacker syn för oss allergiker.

 

 

 

Faktiskt börjar jag nysa av mannens virkade björkhängen som han sätter i vårt kala påskris (inget vatten, ingen lövsprickning).

 

I min ungdom kallades fortfarande allergiker för inbillningssjuka. Skolfröknar och präster flyttade inte ut björkriset i första taget.

De något snällare doktorerna pratade om en ”känslighet” eller ”sensibilitet”.

Sådana omdömen kan prägla en människa  för livet.

 

Det är mänskligt att blanda ihop orsak och verkan. Kausalitet är ett urgammalt filosofiskt problem. Men en naturvetande doktor borde åtminstone testa att vända på implikationen.

 

För är det ”känsligheten” som ger allergibesvär eller är det kanske så att man blir lite gråtmild och känslig för att slemhinnorna svullnar, huden kliar, magen bråkar och andningsvägarna krymper ihop till sugrör?

Möjligen så?

 

Sen att man reagerar på konstgjorda objekt är väl ren självbevarelsedrift. Den som blivit magsjuk av en maträtt en gång återupplever gärna sensationen när en ny helt ofarlig version serveras kanske flera år senare.

 

 

Eller så lever allergikern i ett österländskt flöde där allt griper tag i vartannat. Ett med naturen?

 

Hur som helst: För oss allergiker var det inte bättre förr. Även om vi kanske var färre då.

 


I öster stiger solen upp…

…och den höll sig kvar över Hufvudstaden hela dagen.

 

Vackert.

 

 

 
 
 

Billy berätar: Livet går vidare

Livet går vidare, Karin Wahlberg, 2015, Bonnierförlagen – Bokklubben Svalan

 

En gulgrön bok med ett gammaldags foto av en sjuksköterska och en läkare.

 

En lasarettsroman del 2, fortsättning på "Än fionns det hopp". Miljön är 50-talets Sverige och vi får följa medicinsk utveckling, poliokataskrof, sociala reformer, kvinnors utsatthet men också ökad jämställdhet. Samtidigt några skissade kärlekshistorier, naturligtvis på lasarettet. Och en antydan till deckare i fonden.

 

Framför allt ett stycke historia. Förfatatren har gjort sin research och hittar i sjukhumiljön somi sin egen handväska (eller bättre kanske). Det är intressant att flytta tillbaka till ett hoppfullt 50-taldär allt bara förväntas gå framåt.

 

Men storyn håller inte ihop. Här finns massor med intressanta trådändar osmkunde utvecklat sig till så mycket mer. En del kapitel börjar med utläggningar och tankar sompersonen redan har tänkt i tidigare avsnitt. Det är somomdett fattas en scripta här. Fattas lite korr också. Det är synd, för som det nu är lyfter inte boken som skönlitteratur betraktad. Däremot somsagt som facklitteratur, och därför läsvärd.

 

Synd. Jag ser fram emot nästa del. Hoppas den blir mer genomarbetad. Det är den här serien värd.

  • Läsvärd
 
 
 
//Det här var mina egna tycken och tankar. Kanske tycker du någothelt annat?

Ny vovve att tänka på

I valet mellan bulle och shiba har vi nu fastnat för eurasier. Jag har ingen bild så ni får kolla själva.
 
Kan det vara något för oss här på kajen?
 
 

Staples och essentials

 

Jag tror på att blanda in kvalitetsvaror i garderoben, om och när man har råd. Kvalitetsvaror är ofta ganska tråkiga, så det där med blandning är viktigt.

 

Det är de billigare kläderna som lyser upp och hänger med sin tid.

 

Medan kvalitet står för hållbarhet, även bokstavligen.

 

Vad ska man välja när man väl har förutsättningar att satsa? Det räcker inte att plocka ut ett ”bra” märke. Många prestigefyllda plagg tappar formen i första tvätten och går sönder i den tredje.

 

Det gäller att kolla hur de är sydda. Alla trådar ska vara fästade, knappar ordentligt isydda och reserver ska vara medskickade. Tygets riktning ska följa modellen, inte vara skuren härs och tvärs. Passpoaler och veck ska skulptera fram volymer. På rätt ställen –helst som återspeglingar av den som ska bära härligheten.

 

Materialen ska vara genomtänkta. Uppblandade kvalitéer ska samverka, inte motverka varandras egenskaper. Lagom tyngd. Mönster helst vävda, inte tryckta.

 

Här har jag hittat baskvalitet på det engelska företaget ”the White Company”. Kläderna är inte anslående, men välsydda. Och tidigare erfarenhet säger att de håller formen i åratal.

 

 

 

 

Stöttepelare ovan från vänster till höger: En vit sommartunika i hålbrodyr (blir blus till vintern),  en neutralt nästan-ärmlös klänning i kakigrönt stickat silke samt jeansen som jag skrev om häromdagen.

 

Till sist ”väskan i väskan” en svart börs med silvertofs för det där som annars brukar försvinna på botten. Slutgrävt, skulle man kunna säga.

 

 

 

En sak är jag säker på: De här grejerna kommer aldrig att gå sönder.

 

 


Interim


Reflexioner om kläder efter Kvinnodagen

Billy var för sjuk igår för att bidra med berättelser om Kvinnodagen. Det blev hastig -och vacker- julnostalgi istället.

 

Idag har han hämtat sig. Med djupaste respekt för viktigare teman, dröjer han sig kvar vid vardagslivet här på kajen.

 

Årets kvinnoberättelse från Billy ska istället handla om mode. Inte nyskapande färgsprakande mode. Utan det som är à la  mode för kvinnor år efter år relativt det som är à samma mode för män, här i Norden och på kajen.

 

 

1.       Tunna varmtröjor

Medan männens smidiga varmtröjor innehåller 100 % ull, lammull, kashmir… innehåller kvinnornas 80 % ull, kashmir, angora.  Resten är viskos eller ren syntet. Tussigt och tajt och kyligare.

 


Foto:Mannen
  • Fryser kvinnor mindre än män?
  • Vill kvinnor inte ha hållbara kvalitéer?
 
 

2.       Grova vintersulor

Männens rågummisulor innehåller -just rågummi. Kvinnors gummisulor är uppblandade med plast. Du märker det inte förrän den första vinterkylan slagit till. Och så säger man att kvinnor har dålig balans! Försök själv att gå med djupfryst plast under fötterna.

 

Foto: Mannen
 
 
  • Vill kvinnor vara på hal is även utanför skridskobanan?
 
 

3.       Hällor och fickor

Många praktiska detaljer i vardagen är anpassade för att fästa i fickkanten eller en bälteshälla. En plånbok glider snabbt ner ur ficktjuvars åsyn i en innerficka på kavajen. Praktiskt ja, för den som har dem.

 


Foto: Mannen
 
  • Vill kvinnor inte ha livrem och något i bakfickan (eller innerfickan) då och då?

 

 

4.       Rörelsefrihet

Träningskläder följer uppenbart två logiker. Män: Rymliga och lagom säckiga för att ge full rörelsefrihet. Kvinnor: Kroppsnära och elastiska för att ge full rörelsefrihet.

 


Foto: Mannen
  • Vilken logik är bäst? Inte vet jag. Men för den som är blyg eller har lilla magen i åtanke kanske just det tajta konceptet inte medför så väldigt mycket frihet.

 

 

5.       Håll in och lyft

Hur många män bär stretch-byxor med push-up-funktion? Eller håll-in-och-tajta-till-funktion? Kvinnors jeans har så ofta det här utförandet att det är svårt att komma ihåg något annat.

 

 

 
 
  • Andas den som kan.
 

6.       Ett ljuvligt undantag?

De här jeansen från The White Company är så mjuka att jag måste kolla att jag inte glömt att ta dem på mig. Så tillåtande att jag glömmer varför jag helst går i klänning. Och hällor och fickor har de också.

 

 
  • Modell? Brompton Boyfriend….
 
Och så var sagan slut.
 
 
 

 

 

 


Julstämning igen?

På den vackra landsbygden lever julen kvar, också söder om Gävle.

Medan de unga skatorna sover i sitt nybyggda bo i staden.

God kväll!

 


Foto: Mannen

 

 
 

 


Chilisarna har vaknat!

Lampan och den varma mattan ger goda förutsättningar i ett svalt disigt rum. Med snö utanför.

 

 
 

 

 

 


Väl bemött

Min fina omlottröja från Yoga by Indiska gick sönder i knäppningen.

 

Knapphålet består bara av en elastisk ögla, så risken var uppenbar. Därför har jag varit mycket försiktig med min tröja och knäppt och knäppt upp med största varsamhet. Ändå gick öglan sönder.

 

Men det var inga problem med att byta den. Så nu står jag här iförd exemplar nummer två –  båda öglorna intakta.

 

 

Det kallar jag ett gott bemötande.

Besvikelsen över en trasig tröja har bytts i känslan av att vara väl bemött.

 

 

 

 
 

 

 

 

 


Bring on the bling!

 

 
Så heter det snygga lacket som Berit på Lotus Flower Hair and Body Care lackat mina tånaglar med efter välbehövlig fotvård.
 
Jag kan definitivt säga att det finns ett före och ett efter. Mina fötter har varit som nya sedan jag började gå på regelbunden fotvård hos Berit.
 

Bring on the bling.

Äh, förresten, bring on whatever to come!

Jag är redo att möta världen – barfota.

 

 


Den är över!

Jag har förstått att varje bloggkvinna med koll numera bloggar om sin mens.

 

Företeelsen som sådan känns mer än välkommen. Det var inte så länge sedan som ämnet var helt tabu. Smärtor förklarades bort, genomblödningar var en skam och en fasa, humörsvängningar möttes med lika delar diskretion och raljans (av de underförstått invigda manliga hälfterna).

 

Nödvändigheten av att vara hemlighetsfull förlamade och begränsade. Frånvaro togs som tecken på svaghet -eller skolk- hos den som absolut inte kunde säga som det var.

 

Upp i ljuset! Så mycket bättre nu.

 

Men.

 

Ibland får jag intrycket att mina yngre medsystrar nöjt sig med öppenheten utan att begagna sig av den. Många har ont, rejält ont t.o.m..

 

Då vill jag stå på mina gamla 70-talsbarrikader och ropa: Kräv smärtlindring tjejer! Kräv utredning, kräv klarhet, kräv åtgärder. Låt inte smärtfrihet bli det nya tabut. Kolla åtminstone upp om den är möjlig. Och är den inte det tycker jag att det är dags för lite ny forskning.

 

Det finns många saker, onda och goda, som hör till livet. Mensvärk borde inte vara en av dem.

 

Min egen mens då? Det var väl den jag skulle prata om här på bloggen? Det allmängiltiga är ju bara så otidsenligt. Var är jag-budskapet i det här?

 

Tyvärr mina vänner måste jag göra er besvikna. Varje dag i månaden. Den är över, för alltid.

Tjo-hooo!

 

 

 
 
 

 


Oförskämt i cyberrymden

Min divajs börjar bli oförskämd. Nyladdad och glad kallar den mig för ”Stepgeek”?!

 

Jag hann tyvärr inte skaffa bildbevis, men min uppsyn räcker kanske?

 

 

 

Jaja det är bara en leksak. Men ändå, någon därute tyckte det var kul att lägga in just ordet Stepgeek.

 

Så vi är åtminstone två stora barn här. Tanken svindlar.

 

 

 


Naggat i kanten

Klassiskt rött. Det är så coolt med starka färger på naglarna. Men de sitter ju aldrig kvar!

 

Efter ett dygn börjar polityren flagna.

 

 

Visst, jag kan göra det efter alla konstens regler. Polerad oljefri yta, baslager, två färglager och ”diamant”-hårt topplack överst.
 

Problemet är bara att färgen lossar underifrån. Det är naglarna själva som inte vill ha den.

 

Kanske inte kan klandra dem. Men lite produktutveckling skulle sitta fint.

 

 


RSS 2.0