Den är över!

Jag har förstått att varje bloggkvinna med koll numera bloggar om sin mens.

 

Företeelsen som sådan känns mer än välkommen. Det var inte så länge sedan som ämnet var helt tabu. Smärtor förklarades bort, genomblödningar var en skam och en fasa, humörsvängningar möttes med lika delar diskretion och raljans (av de underförstått invigda manliga hälfterna).

 

Nödvändigheten av att vara hemlighetsfull förlamade och begränsade. Frånvaro togs som tecken på svaghet -eller skolk- hos den som absolut inte kunde säga som det var.

 

Upp i ljuset! Så mycket bättre nu.

 

Men.

 

Ibland får jag intrycket att mina yngre medsystrar nöjt sig med öppenheten utan att begagna sig av den. Många har ont, rejält ont t.o.m..

 

Då vill jag stå på mina gamla 70-talsbarrikader och ropa: Kräv smärtlindring tjejer! Kräv utredning, kräv klarhet, kräv åtgärder. Låt inte smärtfrihet bli det nya tabut. Kolla åtminstone upp om den är möjlig. Och är den inte det tycker jag att det är dags för lite ny forskning.

 

Det finns många saker, onda och goda, som hör till livet. Mensvärk borde inte vara en av dem.

 

Min egen mens då? Det var väl den jag skulle prata om här på bloggen? Det allmängiltiga är ju bara så otidsenligt. Var är jag-budskapet i det här?

 

Tyvärr mina vänner måste jag göra er besvikna. Varje dag i månaden. Den är över, för alltid.

Tjo-hooo!

 

 

 
 
 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0