Korvar

Pollenkorvar på bar kvist. Ingen vacker syn för oss allergiker.

 

 

 

Faktiskt börjar jag nysa av mannens virkade björkhängen som han sätter i vårt kala påskris (inget vatten, ingen lövsprickning).

 

I min ungdom kallades fortfarande allergiker för inbillningssjuka. Skolfröknar och präster flyttade inte ut björkriset i första taget.

De något snällare doktorerna pratade om en ”känslighet” eller ”sensibilitet”.

Sådana omdömen kan prägla en människa  för livet.

 

Det är mänskligt att blanda ihop orsak och verkan. Kausalitet är ett urgammalt filosofiskt problem. Men en naturvetande doktor borde åtminstone testa att vända på implikationen.

 

För är det ”känsligheten” som ger allergibesvär eller är det kanske så att man blir lite gråtmild och känslig för att slemhinnorna svullnar, huden kliar, magen bråkar och andningsvägarna krymper ihop till sugrör?

Möjligen så?

 

Sen att man reagerar på konstgjorda objekt är väl ren självbevarelsedrift. Den som blivit magsjuk av en maträtt en gång återupplever gärna sensationen när en ny helt ofarlig version serveras kanske flera år senare.

 

 

Eller så lever allergikern i ett österländskt flöde där allt griper tag i vartannat. Ett med naturen?

 

Hur som helst: För oss allergiker var det inte bättre förr. Även om vi kanske var färre då.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0