Billy berättar: Berättelse om ett äktenskap

Berättelse om ett äktenskap, Geir Gulliksen, Weyler 2015

En tunn vit bok meden ”mäklar”-ritning av en bostad.

 

Genom hennes ögon. En man beskriver hur hans äktenskap faller isär, men strävar efter att göra det ur hustruns perspektiv.

 

Boken är omtalad. Och greppet betraktas som ovanligt. Jag är lite osäker på vad detta ovanliga är. Att skildra ett intimt skeende ur en annans synvinkel? Att som man inta en kvinnas perspektiv? Att en kvinnas perspektiv presenteras som viktigt, även för män (även för dem som inte råkar vara kulturskribenter)?

 

Kontaktlösheten ekar mellan raderna. Paret som står i historiens centrum når aldrig riktigt fram tillvarandra. De är tyngda av måsten och borden, hur de borde känna, vad det rätta förhållningssättet är. För relationen faller inte av sig själv. Där finns otrohet, kärlek på sidan, leken med elden från första stund – en lek som båda förväntar sig att acceptera. Allt i sakta mak mot en fond av nordisk barrskog. Förresten, gör de verkligen i ordning skidspår före klockan sju mitt ute i obygden i Norge?

 

Perspektivet havererar. Det står faktiskt inte särskilt mycket om vad kvinnan i berättelsens mitt känner och tänker. Hon beskrivs som ett knippe impulser, ganska viljelös tycker jag. Förste älskarens förföriska varggrin återges däremot med must, lust och fägring. Ganska snart är det manliga berättarjaget tillbaka i sig själv och sina egna tillkortakommanden, när han tvingas se hur vargen släpar bort den stygga lilla rödluvan.

 

Om jag hade skrivit den här berättelsen hade kvinnan fått ha lite roligt med den tämligen slätstrukne älskaren. För någon varg i egentlig mening tycks han inte vara, bara en i raden av slentrianmässiga förförare. Det kan väl vara gott nog ett tag! För något som berättelsen verkligen lyckas bära fram är hur oändligt trist det är att leva med bokens berättarjag. Frågan är bara om den twisten är avsiktlig -?

 

Då – men bara då- sällar jag mig till den högljudda beundrarskaran. Därmed inte sagt att boken som sådan är oäven.

 

 

• En man berättar ur en kvinnas perspektiv

 

• Bra skildring av kontaktlöshet

 

• Perspektivet havererar

 

 

 

//Detta var mina tycken och tankar. Kanske tycker du något helt annat?

 

 


Billy berättar: Tre önskningar

Tre önskningar, Liane Moriarty,2003, Litauen: ScandBook UAB
 
 
En blågrön bok med tre kvinnor, sittande med ryggen emot, tittande ut över molnen
 
 
"Moriarty:s there!", T.S: Elliots ord från musikalversionen av "Cats" ekar i huvudet. Den här författaren (inte katten) har snabbt blivit populär bland åtminstone mina vänner och bekanta.
 
 
Det är lätt att förstå när man läser hennes debutroman, som till skillnad från en del av de senare är fylld av humor. Jag skrattar högt mellan sidorna.
 
 
En bok att känna igen sig i, att bli bekräftad av, en bok om kvinnor i alla åldrar. Det är också en bok om att vara tvilling, eller trilling. Den delen kan förstås inte alla relatera till.
 
¨Den handlar också om att finna sig själv, att resa sig ur askan av andras svek och gå vidare. En bok om kvinnlig styrka. VI får följa tvillingarna Kettle under en tioårsperiod med tillbakablickar på barndomen - samtidigt följer vi de äldre och yngre generationerna.
 
 
När män sviker rämnar världen, men bara tillfälligt. Det är OK att bli galen. Och fullkomligt nödvändigt att ställa upp för varandra som systrar. Ingen är sin partner, när det kommer till kritan.
 
 
Ungefär , bara oändligt mycket roligare och inte det minsta banalt. Texten ur Cats stämmer precis. Moriarty är där, med sina gestalter och bredvid dig i ditt eget liv - precis innan det faktiskt har hänt.
 
 
Läs den här boken, om du inte redan har gjort det!
 
 
 
 
//Detta var mina tycke och tankar. Kanske tycker du något helt annat?
 
 

Billy berättar: Du

 

Du, Caroline Kepnes, Forum 2014

 

 

En blåsvart pocketbok med en hand hängande i en dekorerad snara.

 

En kuslig historia. Det här är en bok som vänder på perspektiven. Du blir överraskad och får skärpa sinnet mer än en gång under läsningen.

 

Språket är spänstigt. Vardagligt och ändå målande. Övertygande och lättsamt. Ett språk och en berättelse en gärna tar till sig: kanske är det därför som det känns lätt att ta bokens gestalter och all deras kärlek och alla deras tillkortakommanden till sitt hjärta? Det börjar med ett möte mellan kund och föreståndare i en bokhandel. Ett enkelt och skämtsamt samtal, fullt av underströmmar. Finns kärlek vid första ögonkastet? Och är det såhär den ter sig i så fall? Kärlekshistorien utvecklar sig på ett både välbekant och obekant sätt.

 

Men det är ju en thriller. Och därmed finns också en förskräcklig historia mellan bladen. Så skickligt berättad att du bara vill veta mer om den. Detta är inte en bok som är lätt att lägga ifrån sig.

 

Boken är genial och underhållande, men…. Jag ser ett tjatigt tema innanför temat. Måste tjejer som tar för sig bli uppläxade? Jag säger inte att den här boken försvarar något slags tingens ordning, tvärt om skulle jag tro. Men det hade känts fräscht att slippa ställas inför det.

 

 

• Skickligt berättad

 

• En kärlekshistoria och en thriller

 

• Genial och underhållande – men...

 

 

//Detta var mina tycken och tankar. Kanske tycker du något helt annat?

 

 


Billy berättar: Etthundra mil

Etthundra mil, Jojo Moyes, Printz Publishing 2014

En gråblå pocketbok meden bild på en flicka som löser mattetal och en bild på en lång väg.

En road Movie i bokform. Vi följer en udda familj i ett udda sällskap under några dagar i en bil på väg mot Skottland.

Här är det feelgood. Men inte på något banalt sätt. Sociala orättvisor och givna gränser, klyftor mellan människor, bildar ramen för den här berättelsen och inte ger några enkla lösningar och svar. En mycket utsatt familj som försöker hålla ihop mot omvärlden träffar en glassig IT-kille som visar sig ha sina problem att brottas med.

Barnen står i centrum. Det är barnen som både är offer och hjältar här, förutom den stora hunden förstås som har en alldeles egen storyline. Boken är en bladvändare, men om man läser med lite eftertanke kan man närma sig frågor som vad det är som påverkar hur ett barn lyckas eller misslyckas i vissa ämnen i skolan.

En varm bok. Som i all verklig feelgood finns en äkta medkänsla med personerna. Kanske hade jag önskat en lite noggrannare karaktärsteckning – det är lite svårt att t ex få ihop IT-killens lekfullhet och dumdristighet med den maskulina trygghet han förmodas utstråla. Men det spelar mindre roll för en sådan här bok är en njutning från början till slut.

När du lägger ihop den kan du säga utan minsta spår av vare sig trendkänslighet eller ironi: Det har varit en resa.


• Bladvändare

• Barnen i centrum

• Feelgood med medkänsla



//Detta var mina tycken och tankar. Kanske tycker du något helt annat?


Billy berättar: Livbåten

Livbåten, Charlotte Rogan, Bookmark förlag 2012

  

En havsblå pocketbok med en livbåt på havet.

   

En uppskriven bok. Den här har fått fina omdömen i många svenska tidiningar och expediten talade sig varm för den.

   

Handlingen är enkel. Ett antal personer har överlevt ett stort fartygs haveri och befinner sig i en livbåt. Mellan personerna i båten utvecklas ett spel, där en av förutsättningarna är att det är för många i båten. Människans lägre drifter blir alltmer synliga i kampen för överlevnad.

 

Ett sugande obehag. Sida för sida känner man mer och mer att något inte riktigt stämmer, inte ens under de extrema förhållanden som råder. Något pågår men vad?

  

Språket är precis som jag vill ha det. Enkelt, välvalt och utan stilistiska uppvisingar och krumbukter. På ett sätt liknar boken en ungdomsbok, för en glömmer lätt att en faktiskt sitter och läser. Större delen av tiden tillbringar en med de andra i båten. Det är en konst att skriva så, men kanske mindre vanligt att den förmågan leder till kritikerrosor?

  

Boken tvingar en att ta ett extra varv med moralen. Säkert tänker olika läsare på olika saker. Jag funderar på det sakliga och det känslosamma. När rätt och fel blir en fråga om kalkyler och känslorna helt har lämnat oss därhän – vad händer då? Är vi fortsatt mänskliga? Kan ett kalkylerande förhållningssätt stå för en ambition att vara saklig för allas bästa, eller uttrycker det kanske en inre verklighet av ett helt annat slag?

 

Men boken svarar ändå inte riktigt upp mot mina förväntningar. Själva berättelsen består av lite för många antydningar, och inramningen känns mer klassisk än unik. Helt klart läsvärd men den ger kanske inte en oförglömlig läsupplevelse.

 

 

• Enkel och välskriven

 

• Väcker de stora moraliska frågorna

 

• Klassisk inramning

 

 

//Detta var mina egna tycken och tanklar. Kanske tycker du något helt annat?

 

 

 


Billy berätar: Livet går vidare

Livet går vidare, Karin Wahlberg, 2015, Bonnierförlagen – Bokklubben Svalan

 

En gulgrön bok med ett gammaldags foto av en sjuksköterska och en läkare.

 

En lasarettsroman del 2, fortsättning på "Än fionns det hopp". Miljön är 50-talets Sverige och vi får följa medicinsk utveckling, poliokataskrof, sociala reformer, kvinnors utsatthet men också ökad jämställdhet. Samtidigt några skissade kärlekshistorier, naturligtvis på lasarettet. Och en antydan till deckare i fonden.

 

Framför allt ett stycke historia. Förfatatren har gjort sin research och hittar i sjukhumiljön somi sin egen handväska (eller bättre kanske). Det är intressant att flytta tillbaka till ett hoppfullt 50-taldär allt bara förväntas gå framåt.

 

Men storyn håller inte ihop. Här finns massor med intressanta trådändar osmkunde utvecklat sig till så mycket mer. En del kapitel börjar med utläggningar och tankar sompersonen redan har tänkt i tidigare avsnitt. Det är somomdett fattas en scripta här. Fattas lite korr också. Det är synd, för som det nu är lyfter inte boken som skönlitteratur betraktad. Däremot somsagt som facklitteratur, och därför läsvärd.

 

Synd. Jag ser fram emot nästa del. Hoppas den blir mer genomarbetad. Det är den här serien värd.

  • Läsvärd
 
 
 
//Det här var mina egna tycken och tankar. Kanske tycker du någothelt annat?

Billy berättar: Alfasyndromet

Alfasyndromet – om ledarskap och rangordning hos hundar, Anders Hallgren, Dogma förlag 2011

  

En orangegrön tunn bok med två hundar som konkurrerar om en pinne.

  

Får en faktabok slinka med när Billy berättar? Själv har jag följt Sveriges (världens?) förste hundpsykolog Anders Hallgren sedan tidiga barnsben. Hans böcker om hur vi kan skapa och behålla goda relationer till våra -och andras- hundar har varit fängslande från start.

  

Alfasyndromet tar strid på ett lågmält sätt. Jag tycker det är så skönt att höra en röst mot detta drillande och disciplinerande av hundar som dominerar i TV-rutan. För egen del har jag tidgare inte tvivlat på människofamiljen som en hierarkisk "flock" och på att vissa hundar vill klättra i den hierarkin. Däremot har jag undrat över varför alla förståsigpåare menar att mannen alltid är högst, och därefter hustrun - när honor leder flockar i det vilda?! Hallgren förfinar och fördjupar resonemanget och som läsare tvekar jag alltmer på att den hierarkiska flocken i traditionell mening alls existerar. En lång resa genom en tunn bok!

  

Så skönt att vovven kan få busa lite. Det är inte roligt att möta en robotlik fyrfoting som inte ens försöker hälsa på mig. Och med en pompös människa i andra änden av snöret.

 

MIn idol när det kommer till hundhållning är min moster. Skälliga frisinnade taxar, en rufsig gränstestande spaniel och världens genom tiderna mest godhjärtade dvärgpudel levde i tur och ordning i hennes hem. Förtroendefulla och värdiga familjemedlemmar. En sån hund vill jag också ha! Men nu tog jag ordet frånBIlly...

 

 Kända begrepp definieras. I tur och ordning dissekerar Hallgren begrepp som dominans, rangordning, aggression och ledarskap. Relaterat till djurvärlden förstås - men högintressant också för den som(ännu) inte är hundägare. Resonemang utan pekpinnar, som tar höjd för att både människor och hundar är olika. Men om någon vill kalla sig alfahanne kanske hen får lite inspiration till nya uttryckssätt?

 

Min enda invändning är ur genusperspektiv- jag tycker att tikarna får lite för lite utrymme i boken. Visst är en tik mer än "bara mamma"?

 

Låt dig utmanas till en ny ledarstil och en bättre relation till din hund!

 

 

• Lågmält stridbar

 

• Fördjupning av kända begrepp

 

• Resonemang utan pekpinnar

 

  

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

 

 


Billy berättar: Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek

Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek, Lena Andersson, Natur&Kultur, 2013


En vit pocket med en kvinna som tittar uppåt (mot ett fönster?) på framsidan.

 

Den följde med M-magasin. Som extra semesterläsning. En bok om relationen mellan en kvinnlig störtförälskad poet och en lindrigt motvillig manlig konstnär. Läsaren får följa händelser, verkliga och upplevda i hennes tankar. Förväntningar, längtan och förhoppningar mot fonden av hans ljumma responser. Det tar år innan läsaren får veta hur det slutar.

 

Outhärdligt. Man läser och våndas, partar förstånd med poeten i tankarna. Det är så pinsamt. Hon går utanpå honom hundra gånger om och hon ser det inte. Så oändligt tröttsamt när det ändå är han som dikterar villkoren, vilken inställning som är ”rätt”, vilka intressen som är ”viktiga”, vilket analytiskt djup som är ”lagom”.

 

För hennes överlägsenhet är en del av problemet. Så som han ser det. Rädslan för att kläs av naken är påtaglig. Men hon, den förälskade, ser inget och förstår inget.

 

Är det kärlek? Man kan väl knappast påstå att någon av dem är beredd att sätta den andres behov före sitt eget. Besatthet är kanske ett bättre ord. Det förnedrande i att väntan på en telefonsignal tillåts slås ut alla andra aspekter av livet.

 

Har vi alla varit där? Jag tror att igenkänningsgraden är enorm för de flesta läsare. Åtminstone kvinnor. Eller kanske för alla som någon gång älskat en man. Kan den som älskat en kvinna känna igen sig? Jag tvivlar tyvärr. För det som sker skulle inte skett på samma sätt om maktbalansen hade varit en annan. Och man kan säga mycket om romanens huvudperson, men att hon frivilligt skulle inta ett sådant underläge är knappast troligt. Möjligen i kärleken då.

Mästerligt skildrat – läs och lid!

 

• Outhärdligt

• Om kärlek och besatthet

• Hög igenkänningsgrad – för de flesta läsare?

 

 

 

 

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?


Billy berättar: Skuggorna

Skuggorna, Katarina Wennstam, 2014, Albert Bonniers Förlag – Bokklubben Svalan

 

En mörkgrå bok med ett gråblekt foto av en flicka med ansiktsmask.

 

En spännande deckare, där man parallellt följer förövare, offer och rättsväsende. Offren är män som tidigare har dömts för misshandel av kvinnor – nu har de blivit misshandlade på exakt samma sätt.

 

Berättelsen väcker frågor. Sympatiserar jag med den som tar lagen i egna händer? Är det alltid moraliskt fel att göra det? Tycker jag synd om de vettskrämda offren, när de smakar på sin egen medicin?

 

I utkanten skymtar olustiga historier. Misslyckade relationer, sex där våldet lurar under ytan. Dammig syn på kvinnor och på män. Maktkamper som hindrar människor att nå fram till varandra.

 

Och samhället förändras. Här är bokens viktiga fråga som jag ser det. Vad sker med samhället när fruktan sprids? Varför har kvinnor så länge ensamma fått bära denna fruktan? Vad kan det ha gjort med kvinnorna? Och vad sker när andra tar över idéer och ideal och omsätter dem på sitt eget vis, utan att ursprungskraften går förlorad? Jag vill inte säga så mycket mer, för:

 

Var och en som läser denna bok har en upplevelse framför sig. Texten vilar på ett fundament av vrede. Och visst kan du även skymta en gnutta humor mellan raderna? Jag hade bara önskat ett bärigare slut med ännu mer fördjupning av samhällstemat. Kan det bli en ny bok?

  • Ett fundament av vrede
  • Spännande deckare
  • Väcker frågor

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

 

http://www.bokklubbensvalan.se/


Spoiler

Billy brukar inte gilla när man föraviserar hans berättelser.

Men nu är jag bara tvungen.

Helt förlorad i Giulia Enders ”Charmen med tarmen”, Forum, 2014; kan jag inte riktigt vänta tills det är dags.

Fortsättning följer.

 

 
 
 

Billy berättar: ”Ektemannens hemmelighet”

Ektemannens hemmelighet, Liane Moriarty 2013, 3 opplag, Pantagruel Forlag AS
Originalets titel :The husband´s secret

 

En gråblå bok med en burk med en instängd lysande rosa insekt.

 

En australiensisk bo på norska? Ja, jag vet inte om den finns på svenska. Jag köpte den spontant under ett hastigt besök i Norge. Titeln var ju oemotståndlig.

 

Den handlar om ett brev som inte skulle läsas. I alla fall inte då. En hustru och mor till tre döttrar hittar ett brev på vinden, från sin make, att öppnas efter hans död. Men mannen är högst levande, om än bortrest för tillfället.

 

Vad skulle du ha gjort? Familjens öden flätas samman med andra familjers, framåt och bakåt i tiden, med Berlinmurens fall och bantningsprogram. Du lär känna åldrande mödrar, småbarnspappor, svekfulla vänner, tonårstjejer… Och ja, de lever i Australien men skillnaden känns inte så stor.

 

Tvärt om är det en mycket rolig bok, full av igenkännande leenden. Och en mycket allvarlig bok, full av tillfälligheter med varaktiga konsekvenser.

 

Hur mycket påverkar vi livet med våra val? Oändligt mycket, om man ser till bokens budskap. Och vilka förutsättningar har vi att göra rätt val? I stort sett inga som helst. Det är ett skrämmande tema.

Ändå finns försoning och acceptans, ett slags vila i den spänstiga berättelsen. Och jag lovar, den går inte att sluta läsa.

 

Det här är en av Billys allra bästa berättelser någonsin. Vilket språk du än hittar den på: Läs!

  • Hemligheter
  • Tillfälligheter och levnadsöden
  • Läs den!

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?


Yoga en kvart om dagen

Av Ulrica Norberg, Fitnessförlaget 2014.

 

Undrar du över yoga? Vill du ha en grundläggande bok med fokus på instruktioner, positioner och hälsoeffekter? Några korta pass med lite olika fokus att pröva själv?

 

Då rekommenderar jag yoga en kvart om dagen av Ulrica Norberg.

En enkel och bra bok. Ett extra plus tyckte jag är att den samtidigt ger vägledning till yin-yoga och hur denna skiljer sig från den mer muskelfokuserade yogan.

 

Ett bra val för dig som vill veta mer om yoga!

 

 
 
 

 


Billy berättar: De oönskade

De oönskade, Lene Kaaberböl & Agnete Friis, 2010, Albert Bonniers förlag – Bokklubben Svalan

 

En röd-svart bok med två pojkar som går på en ruin. Boken handlar om sjuksköterskan Nina som upptäcker att ungerska romer som uppehåller sig i Köpenhamn blir oförklarligt allvarligt sjuka. Samtidigt sker mystiska våldsdåd.

 

Det är en spännande deckare, mitt emellan detektivroman och hårdkokt thriller. Nina chansar på ett sätt som omgivningen inte kan acceptera. Men det är inte sitt eget hon söker.

 

De människor hon kämpar för tecknas med grovt ritkol. Deras motiv och personlighet blir ibland hängande i luften. Maktutövandet i våldshandlingarna framstår däremot i detalj. Det här skapar en lurighet – särskilt i skildringen av romerna där ingen kommer riktigt nära. Det blir lite för mycket av självsäkra flin och starka familjer – efter inledande berättelser om diskriminering och orättvisa livsöden.

 

En mix där det är svårt att urskilja ingredienserna, svårt att avgöra vad den faktiskt smakar.

En mycket spännande bok, som jag inte är riktigt säker på vad jag tycker om.

  • Detektivroman och thriller
  • Spännande
  • Osäker smak

 

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?


Billy berättar: Augustiresan

Augustiresan, Anna Fredriksson, 2013, Bokförlaget Forum – Bokklubben Svalan

 

En blå-sandfägad bok med en brädgång ner mot havet någonstans på Skånes östkust. Boken handlar om en nyseparerad kvinna som tagit ledigt från ett prestigefyllt jobb för att cykla på Österlen med tre väninnor.

 

En relationsroman som jobbar på tre områden parallellt – partnern, väninnorna och jobbet. Allt krisar. Det är nog svårt att skriva en sådan historia. Resultatet blir inte riktigt bra.
Fokus ligger på jobbet, en skildring av missunnsamhet och utfrysning. Intressant därför att det är en chef som står i fokus. Kan en chef vara mobbad? Är det mindre synd om en chef?

 

Viktiga frågor som missar målet. Boken känns inte tillräckligt vederhäftig. Inte kan det gå till sådär? Och om det skulle göra det är väl inte huvudpersonen så dum att hon inte skulle märka att något var allvarligt fel? Storyn känns helt enkelt för tunn.

 

Jag blir mer engagerad i relationerna på hemmaplan. Och det som sker mellan väninnorna hettar bitvis till. Här saknar jag dock en fördjupning. Vad händer egentligen på cykelturen?

 

Tänk om fokus legat på väninnorna istället, med en hastigare skiss av händelserna på jobbet. Jag tror att jag hade uppskattat boken mycket mer då.

  • Relationsroman
  • Känns  för tunn

 

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

 

 


Billy berättar: Dans på glödande kol

Dans på glödande kol, Anna Jansson, 2013, Månpocket i överenskommelse med Nordstedts

 

En vit bok med en glödande ringmur och ett fräknigt pojkansikte, inramat i svart.

 

Boken tillhör deckarserien med Maria Wern. Den handlar om utsatta barn i mobbingsituationer som inga vuxna tar ansvar för att bryta. Den handlar om svårigheten att räcka till för sina barn när livet kränger och kantrar. Den handlar också om en serie mordbränder.

 

De första temana är bra. Skildringen av barnen inifrån är gripande och känns helt trovärdig. De tafatta vuxna skissas med värme, ur barnets perspektiv är de älskade och någonstans ändå de som har kontrollen.

 

Deckarintrigen är sådär. OK, den funkar i hängmattan, men den är för slarvigt ihopsatt. Synd, för uppfinningsrikedomen är det inget fel på. Men man måste ro f*n i land om man har tagit honom i båten. Det är i alla fall min uppfattning. Lite mer grundlighet hade gjort så mycket för storyn.

 

Jag börjar fundera: Kanske är det dags att lämna Maria Wern ifred med sina mordgåtor? Kanske kunde författaren sprida ännu mer glädje genom att skriva om barn?

 

Men det är inte Billys sak.

  • Bra berättat om barn
  • Slarvig intrig
  • Funkar i hängmattan
 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

 

 


Billy berättar: Forföreren

Forföreren, Jan Kjärstad, 1993, 2012, Aschehoug & CO.
 
En tjock mörk pocketbok, som tonar från en persisk matta till en mörk insjö där en pojke hittat en armring. En TV-serie satte mig på spåret.
 
Jag föll handlöst för den norska serien Erövraren, och blev nyfiken då jag hörde att man i Norge tyckt att den var dålig – jämfört med böckernas original. Min bästa norska väninna har skaffat mig böckerna. Och jag har börjat läsa.
 
Erövraren handlar om en drömsk liten pojke. Pojken växer upp till en nyfiken tonåring och en kreativ man. En man som hittar sin fru död på golvet när han kommer åter från en resa. En iakttagare som friskt och naivt prövar sig fram i världen, hyllad av berättarrösten. Samtidigt är boken ett ambitiöst stycke nutidshistoria.
 
Som läsare blir man alltmer avvaktande inför den här pojken/mannen. Är det så friskt att fortfarande vara lika naiv i medelåldern som man var när man var elva? Kan en människa med barnasinnet kvar bli en svikare? En fara för sig själv och andra? Mer och mer väcks tanken att den här Jonas inte är så särskilt förtjust i att jobba för sina segrar. Det är mycket yta.
 
Och vad är det som sker mellan raderna? Vad händer på isen under den ändlösa skridskotävlingen? Varför tvärvänder Margareta? Vad händer egentligen på midsommaraftonens kväll? Historier berättas om och om igen, en pusselbit här och en där. Varför reste Jonas den där sista gången?
 
Boken kallas erotisk. Det tycker inte jag. Är det något jag har emot den här boken så är det de kallsinniga sexskildringarna. Starka kvinnor, javisst. Förförande språk, javisst. Men det ursäktar inte kylan. Och när barn dras in i skeenden om de är alldeles för små för, vill jag bara bläddra förbi. Synd på ett näst intill lysande mästerverk.
 
Jag är än mer nyfiken på nästa del!
  • Nutidshistoria
  • En pojke som (inte) blir man
  • Olustig erotik
  • Ett mästerverk
 
 
//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

Billy berättar: Trailer

Satt du som jag klistrad vid den norska TV-serien Erövraren? Drogs du också motvilligt in i Jonas Wergelands karismatiska nät? Förstod du heller ingenting när tidningen skrev att norrmännen hade förkastat programmet?

Jag funderade mycket på det. Och med min bästa norska väninnas hjälp har jag nu alla tre böckerna, som stod som förlaga till serien.

Jag har kommit ett stycke in i den första och dj*vlar vilken berättelse. Den skildrar en hel nation via en hel person. Djup, fängslande, otäck och förvånande rolig. TV-serien kommer inte i närheten. Det här blir en (eller tre) av Billys bästa någonsin.


 
 

Billy berättar: Och bergen svarade

Och bergen svarade, Khaled Hosseini, 2013, Bonnierförlagen – Bokklubben Svalan

 

En lila bok med silhuetter av en vuxen man med två barn på vandring.

 

En släktsaga, med hjärtat i Khabul. En pappa tar beslutet att adoptera bort sin dotter mot ersättning. Flickan och hennes storebror skils från varandra under traumatiska former. Pojkens liv och alla i omgivningen påverkas av händelsen. Flickan är mycket liten och kan ännu glömma.

 

Ingen händelse är isolerad. Hosseini väver samman orsaker och verkan när historien förgrenar sig både före och efter adoptionen. Släktingar, grannar, hjälparbetare, allas liv hänger samman. Stor roll spelar också Afghanistans våldsamma nutidshistoria, som paradoxalt bidrar till att föra samman världsdelar och folk. Jag får mycket kunskap genom den här boken.

 

Varje livsberättelse har sitt eget hjärta. Hosseini väjer inte för något ämne. Historierna är både hjärtslitande och kärleksfulla. Mänskliga i sin bästa bemärkelse. De ställer också viktiga frågor. Historien om de båda kusinerna, en som vill bli uppmärksammad av andra för sin godhet och en som känner uppriktig kärlek, tar andan ur mig.

 

Du får mer kunskap, du ökar din empati. Du tvingas öppna dina ögon för sådant som du inte alltid vill se. Och som verk betraktat är boken en enda lång njutningsfull läsupplevelse.

  • Läs!
 

Billy berättar: Expeditionen Min kärlekshistoria

Expeditionen Min kärlekshistoria, Bea Uusma, 2013, Nordstedts

 

En silverglänsande pocketbok med smält is samt en lysande orange vägpil med titeln och en ballong.

 

Är det bara Nordstedts som kan utmana Bonnierförlagen nuförtiden? Jag tycker att det är lite synd att utbudet har blivit så lika överallt, även om de stora jättarna kan sina saker.

 

Men här kommer något som inte är likt. En helt unik skildring av en människa som blir besatt av ingenjör Andrées olycksaliga resa till Nordpolen. Hon gör allt för att lösa gåtan: Vad dog polarfararna av? Vi följer hennes resor, sökande efter material, tankar och funderingar och samtidigt följer vi André, Strindberg och Fraenkel på deras slarviga, minutiös planerade vansinnesfärd.

 

Det är sugande spänning från sida ett. Alla som har turen att ha sett  Troells  film från 1982, ser dessutom allting framför sig. Jag får respekt för filmen i efterhand, den var inte bara svindlande vacker utan tydligen också mycket korrekt.

 

Du lär dig massor.  Den är nästan som en Ungdomsbok med en massa ”värdelöst vetande” på frostat silverfat. Det är stor litteratur av den typ som försätter dig i trans, beamar dig till andra tider och rum. Ingen stilistisk språkbehandling men en fantastisk känsla för timing. Jag vill inte säga mer, inte spojla upplevelsen för någon enda av er!

 

Forskning behöver inte vara ändamålsinriktad. En del saker gör vi bara för skönhetens skull och bara för att. Så får det vara och så måste det vara. Det är min helt privata slutsats.

  • Läs!
  • Läs!
  • Läs!

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

 

 

Billy berättar: Pojken i resväskan

Pojken i resväskan, Lene Kaaberböl & Agnete Friis, 2008, Albert Bonniers Förlag – Bokklubben Svalan

 

En ljusröd bok med ett transparent foto av en liten pojke.

 

En deckare, den första från den danska författarduon. Och samtidigt en thriller med anknytning till internationell kriminalitet. En psykiskt skör sjuksköterska finner en liten pojke i en väska, som hon åtagit sig att hämta ut åt en vän.

 

Många trådar vävs raskt ihop till en enda fokuserad berättelse. Som läsare rör man sig enkelt från Öst- till Västeuropa, ”köper” gestaltarnas motiv och resonemang, drivs av en undran hur det ska gå för alla inblandade.

 

Alla får samma utrymme. Den här jämställdheten mellan dramats aktörer är både en styrka och en svaghet. Styrka, för att den rättvisa skildringen av olika perspektiv på samma händelse gör boken unik. Svaghet, för att ingen kommer nära nog för att bli omtyckt eller fruktad. Jag sörjer inga dödsfall, gläds inte åt några framgångar. Jag bara läser vidare i rasande fart.

 

För spännande är den. Den här boken släpper du inte förrän sista ordet är läst. Och när du till sist lägger den ifrån dig har du känslan av att ha blivit lite klokare, och av att ha blivit bemött av författare med respekt för ditt eget omdöme.

 

Endast pojken förblir en gåta. Tyst låter han sig fraktas mellan dramats scener. Jag hade önskat en smula mer liv i denne pojke. Skimrande hy räcker inte som beskrivning, när det handlar om ett barn.

  • Fokuserad berättelse
  • Många perspektiv, men inget nära
  • Spännande

 

//Detta var mina personliga tycken och tankar – kanske tycker du något helt annat?

 

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0