Maxat Vaxat

Vaxbönorna översvämmar lotten. Två rader blir en djungel.

 
Foto:Mannen
 

Den rikliga skörden är välkommen. Jag tar bönorna precis när de blivit ”banangula” (färgkod enligt konfektionsindustrin. Bananerna själva är betydligt mörkare i skalet- och vitare inuti).

 

 

Foto: Mannen
 

Kokar de nyplockade bönorna i drygt fem minuter och slår av vattnet. Kokar i tio minuter till. En smörklick och salt efter behag. Fantastiskt gott till allt från veggo till biff!

 

 

 


Jordgubbar

Vi plockar dem på Lotten, en stor skål varje dag. Här anar du dem bakom midsommarbuketten.

 

 

När jag var barn sa man att man fick ont i magen av jordgubbar. Det är kanske för att de är rika på järn och fiber – viktigt att dricka ordentligt. Samtidigt innehåller de ju mycket vatten i sig själva. Jag får då inte ont i magen!

 

Finns det något godare? I år har de blivit fantastiskt söta. Sol och regn måste ha kommit vid precis rätt tidpunkt.

 

I affärerna säljs en massa sura sorter, de lär vara lättare att odla. Det är en sak jag inte förstår.

 

Som de flesta i min generation tjänade jag extra som jordgubbsplockare efter skolan. Äldste grabben på gården hämtade upp oss i gryningen i en folkabuss. Men inte var gubbarna svårodlade? Det var ju aldrig mask eller ohyra eller mögel på dem. Bara oändliga rader med lysande bär.

 

 

Det var pinsamt med raderna, för man såg precis vilka som var snabbast att plocka. Jag insåg snabbt att jag inte hade någon framtid i yrket. Trots att det var mysigt i bussen.
 

Men på Lotten odlar jag numera mina egna jordgubbar. Plockar utan prestationskrav. Allra helst äter jag dem precis som de är utan något till. Det känns så lyxigt med den röda färgen!

 

 

 

 

 

Blir det några över så går de till sylt. Då blandar jag helst upp dem med köpta sura gubbar. Då blir sylten frisk i smaken.

Och i morgon är det midsommar. Vad föredrar du: Naturella bär eller kanske jordgubbstårta?

 

 

 

 

 

 

 


Tre Gubbar i landet??


Idag har jag lärt mig

...att blåvalens tunga väger lika mycket som en elefant.

 

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den kunskapen.

Ändå känns den värdefull.

 

Vi lever på jorden, växter, djur och svampar. Alla underbart sköna. Alla fulla av mysterier att upptäcka och avtäcka.

 

På lotten simmar inga valar. Där betar heller inga elefanter. Men lärdomarna den ger tar aldrig slut.

 

 
 
 

 

 ...

 


Bönor, bär och blomster

Idag bjuder Billy på en bildkavalkad från Lotten 18d.

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 

 


Sol sol sol

En sån här lyxig måndag efter en enastående helg bjuder jag helt enkelt på en bild från lotten.

Kan det bli vackrare? Ja,kanske. Det är det som är så härligt.



Foto: Mannen
 
 
 

Styrkekontroll

Jag har ju haft problem med omplanteringen av mina chilisar som jag satte två och två. Tanken var ju att en chili per kruka skulle gallras bort. Och så kom de upp, alla lika starka och friska.

 

Mannen löste problemet. Han dödade inte en per kruka utan tog helt enkelt en sax och klippte isär rötterna rakt av. Det borde inte funka på rotkänsliga chilis. Men alla plantor utom två har satts om och de mår utmärkt!

 

 

Dessutom håller vi fortfarande reda på vilken planta som finns i vilken kruka, och därmed har vi en viss koll på den kommande styrkan.

 

Inte som förra årets sammanblandade ”chiliflakes” som är helt oförutsägbara till styrka och smak.

 

 

 Mannen är en god chiliodlare.

 


Dunkelt tänkt?


En skir liten skuggfläck är pensén i mörkret på balkongen
.
Som den enda köldtåliga kandidaten i butiken på kajen så fick den bli med hem till min blomlåda. Men räcker jorden? Blir det för kallt om fötterna?

Mina fötter värmer sig i ulltofflorna, en julklapp för två år sedan.
Längtar till att Solen värmer dem och lyser upp sinnet igen.
 
 
 

Hur kunde jag?

Jag tyckte jag var smart när jag satte två chilifrön i varje kruka. Grobarheten är ju inte så hög på såna här gamla kulturväxter.

 

Nu har alla grott under omsorgsfull skötsel av en ung människa i min närhet. Och de är jättefina.

 

 

Ska jag verkligen gallra bort en planta per kruka? Så grymt att rycka upp en söt liten chili. Men två kan inte leva länge till i den jorden.

 

Det börjar ju nästan likna Livbåten det här.

 

 

 Jag får försöka omplantera ”syskonen”. Så sorgligt detta blev.
 
 
 

Trångt på Lotten

Mossa, tulpaner och maskros, förgätmigej....
Är det nån mer här som vill visa sig?


 
 

Körsbärsdalen och Mandeldalen

  
Mandelblom. Våra ovana ögon har svårt att skilja dem från körsbärsblom.

 

 

Mandel är hälsosamt, och många väljer mandelprodukter istället för exempelvis mjölk och mjöl. Vi har alla våra skäl när vi gör sådana val, de kan vara goda eller mindre genomtänkta.

 

 

Mandelträd suger visst mycket vatten, hur påverkar det miljön?

Handlar det kanske om mängder, att om vi äter vad vi behöver – inte mer- så kan vi äta mandel och mjöl och dricka mjölk (om ni tolererar) av hjärtans lust?

 

Mandelträd växer i dalen. Jag tänker att det är för att de inte ska göra slut på vattnet för de växter som klättrar längs sluttningarna. Kanske hjälper de t.o.m. till att leda vattnet nedåt?

 

 

Skönheter är de i alla fall, både mandelblom och körsbärsblom.

 

 


Interim


Chilisarna har vaknat!

Lampan och den varma mattan ger goda förutsättningar i ett svalt disigt rum. Med snö utanför.

 

 
 

 

 

 


…och som ett vårtecken

...är chilipepparn satt. Precis på håret innan februaris utgång – man vill ju inte göra om förra årets dumhet med sen sådd och svaga plantor med lusinvasion som följd.

 

Chili vill ha varma fötter så jag grundar med en värmeduk

 

 

 

Planteringslådan är ny för året – en löftesrik färgexplosion.

 

 

 

Jag fyller såjord i ganska stora krukor – chili uppskattar inte att bli omplanterad. Jag packar jorden ordentligt

 

 

 

Jag vattnar och så lägger jag ett frö i varje kruka – eller två ifall något inte skulle gro.

 

Sex av varje sort, till höger tabascopeppar Cayennetta (skulle gärna haft det som mellannamn) och till vänster sötchili.

 

 

 

Lampan som en sol över alltihop. Egentligen bara på dagtid, småchilisar behöver sin skönhetssömn.

 

 

 

 

Inga motorcyklar har ännu passerat utanför. Men chilin är i jorden, det är vår!

 

 

 


Sugar snaps

De har fullständigt invaderat salladsbufféerna, dessa s.k. sugar snaps. Söta, sträva, lite för tjocka för de är ju inte riktiga sockerärter. Det går inte att släpa dem i smör, vilket kanske är bäst för alla parter.

  

Men de är tillräckligt lika för att jag ska bli sugen på att odla sockerärt igen - det får bli några rader på lotten i år. Och sen blir det smält smör i alla fall.

 

 
 
 
 
 
 

Chill advent?

I morgon är det första advent. I år har det varit svårt att förstå, vädret har ju varit så ljumt.
 
 
Superchilin överlevde på balkongen ända till sista veckan i november.
 
Men den var grön, så jag lät den stå under odlingslampan några dagar.
Och jovisst blev chilin röd, men lampans värme väckte också upp VILDDJUREN.
Fullt av bladlöss kröp över min chili och då var det godnatt.
 
Några få röda stackare blev det.
 
Idag när jag fixade adventsljusstaken fick superchilin en ny roll.
 
 
Kanke torkar den lagom till nyår?
 
 
 
 
 

Anchou

Nyskördade anchou (röda hann de aldrig bli).
Grillade i ugnen är de en delikatess - som de är eller som smaksättare i en chiligryta.


Upp-pumpad?

På Lotten reder sig det mesta för höstvilan. Men några växter ska fortfarande skördas. Jag satte pumpa från fröer ur matbutikens Halloween-frukter. Varmt och snigelfritt i pallkrage.

 

 

Mannen säger att det är omöjligt. Det skulle inte Gunde ha sagt. Men några pumpor har redan dött inifrån.

 

Dock: dessa tre ser fina ut.

Undrar hur det ska gå!

 

 Foto: Mannen
 
 

“Six six six, the number of the fleas”

Något ska man gnola på till såpsprutan. Vad gäller numerären kanske ”Vi äro tusenden” (Peter Wahlqvist & Ulf Dageby, 1977) hade passat bättre. Men känslomässigt är det helt rätt att travestera Iron Maiden (Original: The Number of the Beast, Steve Harris, 1982).

 

Vem vinner kampen om årets chiliskörd?

 


Foto: Mannen
 
 
 

Oförtjänt krydda i livet

Varje år ska chilin sättas i februari. Det är en tradition som både jag och Billy håller styvt på.

 

Men just de här spännande sorterna i små fina påsar, som jag fått till skänks av en godhjärtad själ, de kom inte i jord förrän långt fram i mars.

 

Så mycket roligare att se dem blomma nu, även om plantorna är små och tunna.

 
 
 
 
Blommorna måste penslas, för denna sommar surrar inga insekter runt balkongen. Och absolut inte inomhus.

 

Och idag skymtade den här knubbisen fram!

 

 

Dvs. den gröna i förgrunden...

 

 

 

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0